Håkan Hellström 
Det kommer aldrig va över för mig
(Stranded/Universal)

Ja, vad ska man säga. Med risk för att bli en i mängden så måste jag säga att jag gillar det här. Det har inte alltid varit på det viset med Håkan. Han har fått kämpa för att vinna mig. Det var först när jag såg honom live under en fin kväll med fina människor på Peace & Love-festivalen 2008 som jag anade att detta var någonting stort. Passande nog heter första spåret på Hellströms efterlängtade skiva Peace N Luv (chic stavning, jag vet.)

Det kommer aldrig va över för mig visar en mognare, mer sansad Håkan som aldrig tycks lida brist på nya riktningar och nya uttryck. Håkan lyckas, som så många gånger förr, ge en röst åt alla dem som längtar efter något annat, något mer. Han ger en röst åt dem som står utanför. Eller förresten: alla som har stått, kommer stå eller vet någon som står eller har stått utanför. Han sätter fingret på precis det. Han ger en röst åt de halta, de lytta, stumma, stammande. Som lyssnare är det som att åka bil genom slumområden en regnig kväll: man får en glimt av skiten samtidigt som man bakom rutan kan bevittna det vackra, melankoliska och uppriktiga och smärtsamt storslagna. Denna gång har det tidigare kompbandet Augustifamiljen tagit ett steg tillbaka. Istället har den extremt skygga och ständige samarbetspartnern Björn Olsson har tagit en större roll på skivan. Han står, tillsammans med Håkan, för text och musik på nio av totalt elva spår och man kan tydligt höra hans prägel på det hela, en välkommen touch om du frågar mig.

Stundtals verkar det som om Håkan har gått ett steg bakåt i tiden. Det fullkomligt osar avskalat och elegant 80-tal om låtar som Gå din egen väg och Pistol där syntar dominerar ljudbilden. Och visst har han blivit äldre och mognat med värdighet. Stundtals storartad rock, stundtals finmejslade poplåtar som går rakt in i ryggraden och talar till oss på det raka och ärliga sätt som få svenska artister lyckats göra.

Lyssna även på: Fleetwood Mac – Rumours (Warner Bros)

Läs även: Intervjun med Håkan Hellström