Boken ”I skuggan av San Siro” har blivit film i regi av Ronnie Sandahl. Filmen ”Tigrar” visas på närmaste biograf och Martin Bengtsson – supertalangen i fotboll som bytte bollen och och fotbollsskorna mot penna och gitarr – är nöjd med resultatet.

Han är den lille killen som med både extrem talang och en enorm träningsvilja debuterade i ÖSK som 17-åring. Han var fortfarande 17 år när han blev ungdomsproffs i Inter, där allt slutade med ett självmordsförsök.

– Vi pratar om de där 10 000 timmarna som man måste träna för att nå framgång – inte bara inom idrotten. Jag hade räknat ut hur länge det skulle ta innan jag kunde nå mitt mål genom att träna och så körde jag på den linjen, berättar Martin Bengtsson när vi samtalar om hans bok som nu blivit filmen ”Tigrar”.

När blev det ett faktum att boken skulle bli film?

– Ronnies bolag köpte option på boken någon gång kring 2011, så nästan tio år sedan. Sen är det ju snarare en regel än ett undantag att långfilmer har bökiga finansieringsresor fram till produktion och så var det även i detta fall. Så helt klart att det skulle bli av blev det väl först några månader innan de gick till inspelning. Men sen hade den också tur i och med att den hann filmas klart precis innan pandemin slog till.

Är du nöjd med resultatet?

– Absolut! Ronnie har tillsammans med sitt team lyckats fånga den här berättelsens andemening om att bli fångad i sin egen dröm på ett imponerande sätt. Gestaltningen av den inre kamp som Martin i ”Tigrar” genomgår ligger mycket nära det jag upplevde och där gör Erik Enge en otrolig skådespelarprestation. Samtidigt är den fylld av humor, hopp och kärlek, vilket man många gånger glömmer. Det stod även i centrum i den bok jag skrev. Det blir lätt fokus på den psykiska ohälsan men det är ju lika mycket en berättelse om att finna sin identitet och slå sig fri. Kort och gott, jag är mycket nöjd med resultatet.

Hade Ronnie fria händer att göra vad han ville med manuset?

– Jag och Ronnie har befunnit oss i dialog kring manus, detta såväl som andra, ända sedan vi lärde känna varandra. Genom det har det ju byggts upp ett förtroende som gjort att jag kunnat ge honom mer konstnärlig frihet än någon annan. Sen fanns det hela tiden en instinktiv känsla av att det var han som skulle kunna göra den bäst och ha modet att också gå ifrån viss fakta när det behövs för att komma närmare den känsla som bebor berättelsen och Martin.

Hur har ”Tigrar” mottagits av klubbledningen för Inter?

– Svårt för mig att veta exakt hur den tagit emot, men vad som var fint var att den före detta klubbchefen Massimo Moratti, som styrde Inter under tiden jag var där, bjöd mig på en lunch i samband med att jag var i Italien för att följa inspelningarna. Vi pratade om det som hände och han gav sin support till filmen vilket var viktigt för den, men också läkande för mig privat.

Klubben har inte reagerat negativt på något sätt på ”Tigrar”?

– Inte vad jag förstått. Snarare verkar de måna om att jobba med frågorna kring spelares psykiska hälsa och dra lärdom.

Jag läste i en intervju att du skrev låtar och dikter under din tid där, men när du kom hem efter en träning så var alla papper slängda?

– Ja, det stämmer. Och det var en ganska avgörande trigger till den depression jag hamnade i. Jag blev helt vansinnig på den integritetskränkningen och på förklaringen som var att det i en fotbollsspelares rum inte skulle ligga papper och skräpa. Vad är det som gör mig till en sämre spelare om jag skriver eller läser? Det hade de inget vettigt svar på.

Efter flytten hem till Sverige blev det bland annat arbete som frilansande journalist och fortsatt spelande i bland annat bandet Waldemaar innan flytten till Berlin mellan åren 2008 och 2012.

– Åren i Tyskland var väldigt transformativa. Jag fann en grupp människor som liksom jag befann sig på jakt efter sin konstnärliga röst och som älskade att vara ute på nätterna och dansa. Jag drev ett litet galleri i Kreuzberg, skrev låtar och uppträdde. Men framförallt samtalade jag om skrivande, konst och politik i oräkneliga timmar. Berlin var inte bara det hem som jag alltid kommer längta tillbaka till, det var också en skola.

Då har du ätit kebab i Kreuzberg?

– Det kan jag inte förneka. Bäst är Hasirs i hörnet Oranienstrasse/Adalbertstrasse. Om den nu ligger kvar där vill säga…

Kan det bli flytt tillbaka till Berlin?

– En dag kanske. Men idag bor jag och arbetar i Stockholm. Har bildat familj här och har även en av mina bröder, Victor, på nära håll. Jag trivs med det. Och Stockholm har gett mig mycket sen jag flyttade hit för nu snart fyra år sedan. Det har varit en plats där jag kunnat ta nya steg med mitt skrivande.

Hur är ditt förhållande till fotboll idag?

– Ganska okomplicerat skulle jag vilja säga. Jag är ingen som följer nåt lag slaviskt men jag håller lite koll på ÖSK och brukar titta på tv när det vankas mästerskap. Sen har det byggts en beachfotbollsplan där jag bor, så ibland går jag ut dit med min ettåring och kickar lite.

ÖSK är ganska illa ute just nu… kan du inte ta på dig skorna och hjälpa till?

– Då skulle jag först behöva ett klippkort hos D-Flex – det står Kubanerna fritt att börja en insamling. Nej, skämt åsido. Jag har noll ambitioner att återvända till fotbollen och skulle jag försöka så skulle jag vara en av de där som har självbilden av att han kan dribbla av fyra man och sedan slå en smörpassning när jag i själva verket inte orkar fram till bollen i första skedet.

Du skriver bland annat tv-manus. Vad har du på gång just nu?

– En hel del som jag inte får prata om än. Men vad som är officiellt såhär långt i alla fall är att jag skriver en drama-tvserie baserat på Börje Salmings liv för Warner Bros. Ett mycket spännande och ärofyllt uppdrag. Jag har gjort djupintervjuer med Börje och det är en fascinerande livsresa han har gjort, även bortom hockeyn. En riktig saga.

Amir Chamdin, som både regisserat Hassel- och tvserien Partisan står för regin och rollen som Börje Salming görs av Valter Skarsgård som just nu är aktuell med tvserierna Katla, som utspelar sig på Island, och Zebrarummet. Hösten 2022 kommer tv-serien med Börje Salmings liv till en streamingtjänst nära dig.

Hur lever livet med ”Tigrar”? Snart aktuell för streaming?

– Ja, det har varit en riktig resa med filmen, inte minst sista veckorna här sedan den gick upp på bio i Sverige och sedan blev nominerad till Nordiska Rådets pris. Ja, sen så småningom är väl tanken att den går ut som stream. Det är kul att filmer får, så att säga, flera liv efter att de visats på bio. Även om bioupplevelsen står i en klass för sig.

Den 21 oktober blev det klart att ”Tigrar” blir Sveriges officiella bidrag till Oscargalan.