The Human Race
Regi: Paul Hough
I rollerna: Paul McCarthy-Boyington, Eddie McGee, Trista Robinson. T. Arthur Cottam, Brianna Lauren Jackson, Fred Coury, Noel Britton, Celine Tien

Tänk Battle Royale mixat med The Cube där allt förlagts till en till synes övergiven friidrottsarena. Då har du handlingen i The Human Race som i en liten ask. 80 personer befinner sig helt plötsligt förflyttade mot sin vilja till en övergiven friidrottsarena. En speakerröst rabblar några snabba instruktioner.

– Reglerna är enkla! Nuddar du gräset är du död! Blir du varvad är du död! Och … bara en person kan vinna. Låt tävlingen börja!

Så fort startskottet ljuder sprängs några personer som råkar nudda innerplanens gräsmatta i molekyler. Blodet skvätter och de överlevande skriker i förfäran innan de börjar springa på den illa medfarna löparbanan.

Där har du inledningen på The Human Race. Annars utspelar sig handlingen kring de båda vännerna Justin (Paul McCarthy-Boyington) och den enbente Eddie (Eddie McGee) som är krigsveteraner. Det visar sig att Justin en gång räddat Eddie från ett mycket värre öde än att bara mista ett ben. Nu är de här och vad ska de göra? Springa eller dö? Det är frågan.

Själva idén till The Human Race är inte så dum även om man har ”stulit” lite från Stephen Kings The Running Man. Jaja! Han skrev den under pseudonymen Richard Bachman. Här är det lite samma idé. Tyvärr förstörs nästan allt av amatörmässiga skådespelare och en kamerateknik som för tankarna till en halvtaskig p-rulle. Det doftar lågbudget lång, lång väg. Kan du stå ut med sviktande bildkvalitet och skådespelare som läser innantill är The Human Race helt okej.