Sparkle
Regi: Salim Akil
I rollerna: Jordin Sparks, Whitney Houston, Derek Luke

Sparkle var tänkt att bli avstampet för Whitney Houstons comeback, en remake av filmen med samma namn från 1976. Då spelade Irene Cara huvudrollen som den talangfulla men blyga låtskrivaren Sparkle. I 2012 års version spelas hon av Jordin Sparks som vann 2007-års upplaga av American Idol.

Tidsmässigt befinner vi oss i mitten på 60-talet i Detriot. Unga Sparkle bor hemma, går i kyrkan och skriver låtar. När hon får chansen att framföra en egen låt på nattklubben MC så ger hon uppdraget till storasyster Sister (Carmen Ejogo) och succén är omedelbar. När det går upp för promotorn Stix (Derek Luke) att det är Sparkle som skrivit låten och att det finns en till sjungande syster – Dolores (Tika Sumpter) – i familjen föds iden om gruppen Sister and her sisters. Dock är systrarnas mor Emma (Whitney Houston) inte helt med på de noterna och när framgångarna kommer blir det allt svårare att hålla gruppens existens hemlig för henne …

Personligen blir jag grymt irriterad när det slarvas i musikfilmer. Typ personer som inte har en aning om hur man spelar gitarr och låtsas göra det. Lite så är det tyvärr med Sparkle. Varför i hela friden stå och mima och vara så klappruttet borta så man håller micken bredvid munnen? Just sådana här detaljer gör att jag personligen skulle vilja dra regissören Salim Akli riktigt riktigt hårt i örat! Skämmes och ställ dig i hörnet! Filmen utger sig även för att vara en indirekt hyllning till The Supremes. Tja, kanske det. Men mest av allt kommer den att bli ihågkommen som Whitney Houstons femte och sista film.