Det är som om Örebrotjejen Sofia Vivere tassar runt en osynlig gräns till ett stort genombrott. Hon gör fortfarande mestadels mindre gig men tar mellan varven plats på större scener. Vi har träffat henne och fick till ett innerligt samtal om att växa upp under tuffa yttre omständigheter och om att sedan hitta sig själv – både som artist och människa.
Sofia Vivere har exempelvis fått uppträda på Live at heart senast det begav sig. Hon har spelat på Göteborgs kulturkalas tack vare en framskjuten placering i den rikstäckande finalen av talangtävlingen Imagine Sweden. Hon har även spelat på Pride. Men Sofia Vivere är också medveten om att de där lite större spelningarna fortfarande tillhör undantagen. Men snart kan det komma att ändras, snart kan Sofia Vivere vara nästa stora ’pophopp’ från Örebro.
Det lilla som går att hitta om henne vid en Google-sökning handlar nästan uteslutande om musik. Här finns idel musikinriktade skolor och utbildningar, intervjuer om framträdanden och – jodå, visst finns det en video från en Idol-audition också, men den tar vi upp lite längre ner.
Jag undrar förstås om livet alltid har varit fullt av musik och när vi sätter oss ned vid ett bord inne på Tegelbruket visar sig svaret bli ett – ’nja’.
– Mamma och pappa var inte direkt några musiker men båda var ljudtekniker, även om pappa spelar lite trumpet och mamma piano. Pappa har turnerat med många jazzmusiker men av någon anledning är det inte förrän nu när jag blivit äldre som jag börjat lyssna på fusion-jazz, funderar hon.
Men drömmarna om få syssla med musik kom tidigt.
– Jag ville tidigt börja sjunga och spela piano. Jag brukade se ett barnprogram som alltid avslutade med att de spelade ”Für Elise” på piano. Det var så fint, berättar hon.
Musikaliskt så spelar hon idag piano och lite, lite gitarr. Hon är i stort sett självlärd och skrev sin första helt instrumentala låt när hon var 10 år. Året innan hade hon börjat i musikklass på Karl Johan-skolan och där fick hon en första försmak av att alla inte gillar när någon sticker ut och har ambitioner.
– På Karl Johan fick jag börja uppträda solo då och då. En gång stod jag inför runt 100 personer och skulle sjunga ”My heart will go on”. Det var jättekul att uppträda men redan under de första tonerna så reste sig fem tjejer och gick. Det var jobbigt och jag fick problem med scenskräck efter det, berättar hon.
Trots det sjöng hon vidare. När scenskräcken blev för stark i perioder kunde hon alltid fly hem till karaoken i flickrummet. Kritiken, eller avundsjukan om man så vill, kunde under andra omständigheter ha skrämt bort henne, men hon hittade någon slags styrka i det istället.
– Man avundas folk som sticker ut om det de gör är bra. Kritiken har gett mer glöd till att fortsätta, att jag ska visa dom. Men jag hade kanske inte fortsatt med musiken om inte min familj och mina kompisar stöttat mig. Än idag finns det folk som tycker ”lägg av”. Kompisar som lämnar en för…
För att du sticker ut?
– Ja… men det har också präglat mig till vem jag är idag, varför jag gör musik. Idag gör jag musik för att jag mår bra och vill att andra ska må bra. Som låten jag släpper nu som handlar om att det blir roligare om man släpper allt skitsnackande.
Så först musikklasser i grundskolan och sedan blev det Rytmus musikgymnasium och nu går du på Musikhögskolan?
– Ja, fast nu har jag faktiskt hoppat av. Jag vill satsa mer på artisteriet.
Vi fortsätter prata om hennes nutida satsning på artistkarriären och det kryper snart fram en baksida som bidragit till det där avhoppet. Hon beskriver tydliga stressymptom som magkatarr, hjärtklappning och sömnstörningar.
– Är man i en tuff bransch får man nog ta stressen, men samtidigt måste man lyssna på sina varningsklockor. Folk runt omkring började fråga ”vad händer, Sofia?” Men jag märkte ingenting. Till slut tog jag en paus i två veckor men då satt jag och studsade upp och ner och ville göra massa saker.
Så vad blev lösningen?
– Det var då jag insåg att jag behöver prioritera vad det är jag verkligen vill göra.
Och det var då hon skrev låten ”Feeling better” som släpptes i våras. Hon deltog med låten i musiktävlingen ”P4 nästa” och där fick hon sig en tankeställare på nytt när hon skulle uppträda med den.
– Arne Holmberg (programledaren, reds. anm.) sa ”så nu mår du bättre?”. Och jag kände då att njae, inte än… Men nu mår jag kanske bättre, säger hon och funderar.
Även avhoppet från Musikhögskolan kan tillskrivas den där stressproblematiken. Hon ger en bild av indie-sidan av musikbranschen som vi inte stöter på så ofta.
– Kraven på indieartister är så sjukt hårda. Det låter väldigt romantiskt med hela ”do it yourself” och folk som diskuterar om skivbolag ens kommer behövas i framtiden. Samtidigt finns det en mindre vacker sida av myntet, det är många som bränner ut sig. Inte så konstigt kanske då vi är estetare och gör saker på ’feeling’, vilket kanske inte är det bästa. Jag är exempelvis min egen bokare och får boka in alla spelningar. Visst vill man nå den nivån där man kan släppa sådana saker men det är så sjukt svårt att nå dit. Så det senaste året har jag kört för hårt och det var därför jag hoppade av Musikhögskolan, medger hon.
Att hämta sig från stressrelaterade symptom är inget som sker över en natt. Trots det verkar Sofia vara på väg att varva upp karriären. Hittills har hon bara släppt en handfull singlar de senaste åren men säger sig sitta på många fler. Och hon vill verkligen ut med dem.
– Det kliar i fingrarna att få ut mina låtar men jag vill veta vem jag är när jag släpper musik. Om man lyssnar på det jag släppte 2017 så är det en väldig skillnad, slår hon fast.
Och där någonstans tror jag mig hitta kärnan i vad det är hon fokuserar på. Att hitta sig själv som artist må låta klyschigt men Sofia berättar om en tuff erfarenhet som fått henne att förstå hur viktigt det är.
Gör en Google-sökning på Sofia Viveres namn och du kommer snabbt att hitta en video med hennes Idol-audition. Hon ser lite besvärad ut när jag tar upp ämnet men gör inget för att försöka släta över det. Hon börjar istället berätta om ganska djupa insikter hon kommit till tack vare sin audition.
– Om man är med i ett sådant program är det viktigt att man är säker på sig själv, att man vet att ”det här är jag”. I den stunden jag sökte hade jag ingen aning om vem jag var. Jag visste bara att jag ville sjunga. Hade de frågat vem jag var hade jag nog bara svarat ”en poptjej”.
Auditionklippet är ganska kort med några märkliga kommentarer från juryn innan de utan vidare underkänner henne.
Hur mådde du efteråt?
– Jag var frustrerad ganska länge, men sen tänkte jag att jag måste se till att jag är redo för sånt där. Det var jag inte. Men de sa heller aldrig till mig vad jag gjorde fel. Alexander Kronlund sa till exempel ”jag skrev min första låt när jag var 21, du är bara 17”. Jaha, vad ville han säga med det?
Trots att hon fick göra en snabb sorti är hon inte alltför nedslagen över att ha missat Idolchansen.
– Jag är tacksam idag för att jag inte är med, för jag gillar ju att skriva musik. Jag vet inte hur jag skulle passa in där. Det är mer team i Idol och de ska sätta sig in i vem jag är och det kanske de inte hinner med på den korta tiden. Man lägger sitt öde i någon annans händer så det är bättre nu när jag har kontrollen själv. Men visst, jag kan inte säga att jag aldrig kommer att söka igen, säger hon eftertänksamt.
Att ha kontroll och få göra sin egen grej på sitt eget vis. Att hon får nå ut med sin egen musik och inte någon annans. Sådant är viktigt idag för henne.
– När någon frågar vad en låt handlar om vill jag inte sitta där och svara ”du får fråga mina tio låtskrivare”. Så även om jag har flera låtskrivare med på en låt är det viktigt att texten kommer från mig, säger Sofia Vivere.
Har du några intressen utanför musiken?
– Jag älskar att prata, som du märker, ha ha. Jag älskar att spontanhänga också. Och i och med att jag har så lite tid över så är det skönt att spontant kunna hänga en stund. Dessutom är det kul att komma ur musikbubblan ibland och prata med folk som inte sysslar med musik. Man mognar av att prata med andra. Det finns så mycket i världen som kan lösas om man bara pratar.
Du släppte din nya singel den 1 november. Vad har du mer för planer framåt, jag vet att det kommer en ep nästa vår?
– Ja, först kommer videon till nya ”Cruel cards” nu i november. Sen i vår släpps min EP med fem helt nya låtar. Det kommer hända lite mer hemliga saker i december, men det avslöjar jag lite senare. Nu kommer det i alla fall äntligen att hända något.
Kanske är den där gränsen till genombrottet jag talade om i inledningen av texten på väg att korsas. Sofia Vivere verkar åtminstone göra ett allvarligt försök och hon har lärt sig vad det är hon faktiskt behöver göra.
– För en gångs skull har jag en plan, så det är skönt, avslutar hon.
