Skeleton Twins
Regi: Craig Johnson
I rollerna: Kristen Wiig, Bill Hader, Boyd Holbrook, Luke Wilson, Ty Burrell, Kathleen Rose Perkins, Joanna Gleason, Ian Hyland, Genevieve Adams

Premiär 10 oktober.

Det sägs att tvillingar ska ha ett speciellt, osynligt band, mellan varandra. Om det är sant eller inte vill jag ha osagt. Kanske är det så – kanske inte.

I Skeleton Twins har Maggie (Kristen Wiig) och tvillingbrodern Milo (Bill Hader) i varje fall ett sådant osynligt band mellan varandra. Efter att de båda har försökt att begå självmord samtidigt, fast boende på var sin sida av USA, och misslyckats med det, kommer syskonen varandra ännu närmare. Trots att de inte har träffats på tio år.

Försöken att ta sina egna liv grundar sig i en och samma sak – olycklig kärlek. Milo är olyckligt förälskad i en man han inte kan få och Maggie älskar inte längre sin pojkvän och vill bryta sig loss, men orkar inte. Pojkvännen Lance (Luke Wilson) tror istället att han och Maggie försöker skaffa barn tillsammans.

Regissören Craig Johnson har här skapat en becksvart komedi med stark dragning åt dystert drama. Tyvärr är det långt mellan skratten och det infinner sig snarare en form av olustkänsla som bara inte går att skaka av sig. Om det är meningen har regissören Craig Johnsson uppfyllt sitt syfte. Tyvärr är det inget som tilltalar mig. När det dessutom sker på ett relativt enformigt och upprepande plan infinner sig träsmaken som på beställning. Kanske hade det funkat med andra, och mer kompetenta skådespelare. Bill Hader har vi bland annat kunnat se i Saturday Night Live och Kristen Wiig har även hon ett förflutet i samma smått legendariska tv-program.

Här hjälper det föga. För 20 år sedan hade det garanterat varit Sandra Bullock och Tom Hanks som hade fått gestalta Maggie och Milo. Faktum är att Anna Faris var tänkt till rollen som Maggie och hon hade förmodligen fungerat betydligt bättre än Kristen Wiig.