Så ock på jorden
Regi: Kay Pollak.
I rollerna: Frida Hallgren, Niklas Falk, Jakob Oftebro, Lennart Jähkel.
(Bio)

Premiär 4 september

Vilket pekoral! Herregudars alla småjävlars pottsorkar! Vem i hela friden är ansvarig för dialogen i Så ock på jorden? Tänk dig partyillern Göran hög som en tall på kokain och som dessutom sett sig fyrkantig på pilsnerfilm föra en skrikande dialog med sin egen spegelbild. Ja, där har du ungefär den psykosomatiska nivån i Kay Pollack primalskrikardrama Så ock på Jorden.

Okej, nu ska film kanske inte alltid spegla någon sorts verklighet, men den kan ibland ge en illusion av det. Här far huvudrollsinnehavaren Frida Hallgren som en bipolär golfboll mellan ”Jag är helt värdelös” och ”Jag är helt fantastisk” och däremellan super prästen så etanolångorna separerar Jesus från korset. Så ock på jorden är uppföljaren till Så som i himmelen. Vi är alltså tillbaka i kyrkan och församlingshemmet och denna gång ska kören fira en nyinvigning av den nyrustade kyrkan. Countrysångerskan Lena (Frida Hallgren), som också är gravid tillsammans med Daniel (Michael Nyqvist) i första filmen och som nu föder hans barn efter hans död, får nu ansvaret att uppföra Händels Messias.

Så ock på jorden måste vara en av de sämsta uppföljarna i svensk filmhistoria. Någonsin. Efter detta totala bottennapp hoppas jag Kay Pollak tar sig en ordentlig tankeställare vad gäller manus, dialoghantering och framtida filmproduktion.