För ett par veckor sedan pratade vi med Rickard Torstensson dels om hur svårt det egentligen är att nå A-laget och vad utmaningarna är för tränarna. I den här avslutande delen pratar vi mer om akademins upplägg och vad som egentligen kännetecknar en riktig talang.

Rickard Torstensson är inne på sitt tionde år inom ÖSK-familjen. Efter två år i ÖSK Ungdom och sex år i ÖSK Fotboll har han samlat på sig erfarenhet och som huvudtränare för ÖSK:s P19-lag kommer den till användning. Han är, tillsammans med resten av tränarteamet, ansvarig för att unga killar får den bästa fotbollsutbildningen de kan få för han är noga med att poängtera att akademin i första hand är en utbildning. Inte den talangfabrik som många nog tänker på när den kommer på tal.

Men naturligtvis vill ÖSK även forma talanger för A-laget och därför är det viktigt att spelarna får känna på hur det är.

– Vi har väldigt bra samarbete med A-laget. I vissa klubbar är det en väldigt tydlig hierarki men så är det inte här. Man pratar gärna om hur familjär en klubb är och så är det verkligen inom hela ÖSK, berättar Rickard.

Allt som händer inom akademin bottnar i ett grundläggande tänk, men där finns också stor frihet för tränarna enligt Rickard Torstensson.

– Vi har alltid en röd tråd att följa men sedan är det lite friare i hur vi lägger upp arbetet för att följa den. I P19 arbetar vi ganska mycket med att optimera träningen för de spelare som ligger längst fram men fortfarande så att alla kan utveckla sig. Tidigare år har man kunnat ‘flyta’ mer mellan grupperna men i år ska vi försöka hålla spelarna kvar i sin åldersgrupp lite längre. Är man trygg där man är så tror vi att man utvecklas.

Även om ekonomi är en starkt avgörande faktor i hur snabbt akademin kan nå sina mål om att vara det där självklara alternativet i Mellansverige så finns det andra konkurrensmedel.

– Vi kan också konkurrera med tuffare matcher. Den matchmiljön som P17 och P19 har är överlägset övriga Örebrolag. Nästa år spetsas dessutom P19-serien till. De 7 bästa lagen i norra serien och de 7 bästa lagen i den södra ska bilda en egen serie. Vi ser det som viktigt att vi är med där, alla klubbar kommer satsa för att gå till den serien, säger Rickard.

De här spelarna får höra från alla håll att de är talanger. Vad kännetecknar en talang enligt dig?

– Spelförståelse, hur man rör sig utan boll. Tittar man på yngre åldrar, och då främst offensiva spelare, så vet de vad de ska göra med bollen. Däremot brister de i vad de ska göra utan boll, för att de alltid har haft bollen. De som är sent utvecklade, som är mindre till växten, har fått jobba hårt med spelförståelsen för att kompensera det fysiska och när de är i 17-18-årsåldern har de ett jätteplus mot de andra. Så det är en bra egenskap, men man ska inte överdriva betydelsen av det.

Och det finns baksidor med det ständiga pratet om talanger, enligt Rickard Torstensson.

– Ordet talang tycker jag är ganska farligt. Har du talang är du ofta rädd för att utvecklas.

Han ger ett exempel:

– Är du snabb vill du bara göra det (löpa, reds. anm.) och blir rädd för att utveckla det andra eftersom du är rädd för att misslyckas. Så en talang är egentligen den som kan träna mycket och som tål träning.

Och enligt detta, vilka är de största talangerna i P19 just nu? Vilka är närmast den där gränsen till A-laget?

– Då säger jag Nadir Ayéva, Anton Ingves, Joel Andersson Segerlind och Noel Milleskog. De tränar mest med A-laget och de ligger kanske längst fram just nu.

Vad önskar du mest av allt det här året?

– Att vi blir större så vi kan jobba närmare spelarna. Nu jobbar vi på bra, men mer tid nära spelarna vore önskvärt. Under min tid i ÖSK har det aldrig varit så positiv anda som nu. Nu ser spelarna möjligheterna, förut var det mycket gnäll om att “vi får aldrig chansen”.