Livsviktigt: en handbok i kroppspositivt föräldraskap
Kajjan Andersson
(Forum)

Karin ’Kajjan’ Andersson debuterar med en bok som handlar om att skapa en mer kroppspositiv värld för ditt barn. Hon skriver om skeva ideal i ett ätstört samhälle och hur vi vuxna måste tänka för att barn ska få nya, bättre förebilder. Det är en varm bok samtidigt som den ger en uppsjö av genomtänkta upplysningar och uppmaningar.

Kajjan skriver att oavsett om du medvetet hetsat ditt barn till att banta eller om du tvärtom försökt säga att hen duger som hen är finns det en sak som du kan vara säker på. Att i världen utanför hemmet så kommer ditt barn möta en arsenal av kroppsförakt. Jag har aldrig varit tjock men kan ändå känna igen mig i Kajjans historier. Under många år var min kropp inte som idealet, mullig är kanske ett ord som hade kunnat beskriva min kroppskonstitution, och jag vet hur det är att få elaka kommentarer.

Det nådde mig aldrig på djupet i början. Jag växte upp i en gourmetfamilj där mat var lustfyllt och kan inte minnas att det någonsin pratats om kroppar och vikt på det sättet, därmed var jag immun. Min avslappnade relation till kropp och mat till trots – efter gymnasiet hade kroppshatet satt sina klor även i mig. Att börja träna och äta nyttigt var till en början en fantastisk upplevelse men det gick snabbt över till förbud, ångest och självhat. Vi föds inte med kroppshat utan vi matas med det och kroppshat är inte bara normaliserat, det premieras. Jag har aldrig fått så många komplimanger för mitt utseende som när jag var underviktig.

Vuxna som pratar om vikt och kroppar inför barn gör det i regel inte för att de är onda utan för att de är omedvetna om konsekvenserna. Men i deras närhet finns det barn som upprepar det de hört och det de lärt sig. Startskottet för ett föräldrapositivt föräldraskap, enligt Kajjan, går när vi börjar reflektera över sakerna vi förmedlar till våra barn och erkänner att det påverkar dem.

Bäst blir boken när författaren plockar ut bitar ur sitt eget liv. Alla kommentarer om hennes kropp i skolan (inte minst från skolhälsovården) medförde ett liv kantat av ätstörningar, ångest och självskadebeteende. Det är särskilt en berättelse som etsar sig fast och den är så otrolig att det är svårt att förstå att det har hänt. De hade en skönhetstävling(!) i förskolan och Kajjan hade klätt sig i småblommig långklänning med puffärmar och mammas hårklämma i sköldpaddsmönstrad plast. De andra flickorna hade inte gjort till sig något extra för denna dag så Kajjan tänkte att hon ändå borde ha en stor chans. Det förstärktes av att pojkarna berättade att de skulle rösta på henne. När rösterna sedan räknades hamnade hon sist och pojkarna skrattade åt Kajjans förvånade min: ”Tänk att hon som är tjock trodde att hon skulle vinna”.

Det här är helt klart den mest insiktsfulla föräldrabok jag har läst och kanske någonsin kommer att springa på. Föräldrar har störst ansvar för sina barn och jag kommer göra allt i min makt för att, som mina föräldrar, skapa en avslappnad attityd till kropp, mat och rörelse hos mina barn. Mina barn är bara knappt 4 respektive 5 år (och dessutom pojkar – flickor har som bekant betydligt större krav på sig) men det är viktigt att arbeta i förebyggande syfte och börja hos sig själv som förälder.

Precis som Kajjan säger så bra: ”vi måste sluta få självhatet att gå i arv”.

Fler recensioner hittar du här.