I maj förstärkte Örebro SK sin ledarstab med Johan Fallby. Johan har ett förflutet som bordtennisspelare på elitnivå men har efter den idrottsliga karriären utbildat sig till idrottspsykologisk rådgivare. Efter bland annat tio år som ansvarig för idrottspsykologi på Svenska fotbollsförbundet har han de senaste tre åren arbetat för FC Köpenhamn.
Örebro SK kom han i kontakt med via tränaren Daniel Bäckström.
– Jag träffade Daniel på en konferens och vi började prata och insåg att vi hade gemensamma ingångsvinklar. Sedan tog han det här vidare in i klubben och vi började samtala allt mer.
Johan är inte anställd på heltid men från ÖSK-håll har man betonat att det här samarbetet är långsiktigt. Till en början ska han arbeta med tränarteamet.
– Jag ska komma in med mina glasögon och de ska sedan kompletteras med det de andra bidrar med. Vi har börjat med att titta på vad man har gjort så här långt i ÖSK? Vad det är man vill med Axel vid rodret? Och nu planerar vi för att jobba med de bitarna på längre sikt.
Vad hade du för bild av ÖSK innan det här?
– Inte mer än att det var en etablerat stabil allsvensk klubb. Så inget mer detaljmässigt.
Vad lockade dig mest med det här uppdraget?
– Personkemi är otroligt viktigt för mig. Att få ihop det mentala med det fotbollsmässiga så att det händer något där ute på planen. Jag tycker att det finns en övertro på att värva in den där stjärnspelaren som ska lyfta laget och det finns en outnyttjad resurs i lagidrotten som består i att få ihop laget. Så personkemin är viktig men också att utvecklingstanken finns med. Hur får man nya spelare att falla in i det man gör? Sedan är inte ÖSK med ekonomiskt som de större klubbarna och därför är en viktig faktor att optimera resurserna. Visst har ekonomin viss betydelse, och att värva rätt stämmer till viss del, men det är viktigare att få ut potentialen av den pengapåse man har.
I en intervju med Totally Örebro sa fotbollsjournalisten Erik Niva att mindre klubbar som ÖSK bara har några år på sig att ta ett SM-guld innan storstadsklubbarna har sprungit ifrån. Johan Fallby medger att risken finns och ger ett färskt exempel.
– Säsongen 2010-11 spelade FC Köpenhamn åttondelsfinal i Champions league. Då var FCK en mellanstor europeisk förening, jämförbar med exempelvis mellanstora klubbar i Holland. Idag är de bara hälften så stora. Något har hänt ute i Europa med tv-pengarna och de nordiska klubbarna har blivit ifrånsprungna. Jag hoppas att vi inte får samma utveckling här. Jag hoppas verkligen att lag som Mjällby från Listerlandet kan ta sig upp i Allsvenskan igen och göra det bra. Men visst finns risken där.
Ett överanvänt begrepp är så kallade vinnarskallar, inte sällan kopplade till grinighet, dåligt humör och utskällningar av medspelare på planen.
– En spelare med vinnarskalle är en som klarar av att hålla kontroll på sitt humör. Det är den som fortsätter stötta och följa taktiken. Det är den spelare som förbereder sig väl inför varje match och sedan går in för det till 100 procent i alla delar. Det som du beskriver är en klyscha och jag tror att den håller på att tvättas borte ute i föreningarna. Någon som skäller är inte den spelare vi behöver. Jag ser exempelvis inte Zlatan som en vinnarskalle när han skäller på lagkamraterna. Däremot är han en vinnarskalle genom sina kvaliteter.
Från individuell psykologi till gruppsykologi; ÖSK är det enda laget med mer än 34 säsonger i högsta serien och som aldrig vunnit den. Någon idé om varför?
– Det visste jag inte, men då är det väl dags? Kan Leicester gå och vinna Premier League så kan väl ÖSK? Men det där beror på en massa faktorer och det är olika faktorer från år till år. Jag kan dra parallellen till Djurgården och deras derbyspöken. Det handlar om slumpmässiga variationer. Jag tror inte på skrock och gammal statistik, jag tittar på det som händer här och nu. Vi behöver gå in till varje match och se hur vi kan göra en hundraprocentig insats där och då.
