Pojken med cykeln 
Regi: Jean-Pierre Dardenne, Luc Dardenne
I rollerna: Thomas Doret, Cécile De France

För sju år sedan förlöstes de belgiska bröderna Dardennes film Barnet. I filmen fixar en ung slarver till pappa sina pengaproblem genom att sälja sin förstfödde till adoption utan mammans vetskap. Pojken med cykeln kan betraktas som åtminstone en tematisk uppföljare. Vad hände efter att barnet kommit tillbaka till föräldrarna? Mamman är redan borta ur bilden när filmen börjar, men Jérémie Renier dyker upp igen i rollen som undflyende fadersgestalt. När sonen Cyril försöker nå honom från barnhemmet har numret inget abonnent. Han tar sig till lägenheten inne i stan men den är utrymd. Cykeln uppges pappan ha sålt till en annan kille i kvarteret. Sonen har han lämnat vind för våg för en chans till nystart på annan ort.

Bröderna Dardenne lyckas alltid vara osentimentala utan att bli distanserade. Här får vi följa Cyrils desperata flängande efter närhet, som kanske kan uppfyllas när hårfrisörskan Samantha tar sig an honom. Pojken med cykeln är något så ovanligt som en enkel film. Vilket inte betyder att den är simpel eller konstlös, men att den inte på slentrian bjuder till med stilmässiga excesser. Det enda tillägget till Dardennes nyfikna men nedtonade realism är enstaka inslag av Beethovens femte pianokonsert. Och när åskådaren får engagera sig i pojkens öde utan hjälp på traven skapas utrymme för verklig eftertanke. Den som inte blir berörd måste ha nött ut sina ögon.