Tidigare kallade de sig för ett Rimforsa-band eftersom det var där, på Liljeholmens folkhögskola i Rimforsa, som de träffades och bildade Roseph.

Numera är Örebro deras nya hemvist och det finns logiska orsaker till det.

– Ja, valet av stad föll sig naturligt då David började studera här, säger Josef.

– Nu har Erik också börjat plugga här. Och vi har nog varit mer i Örebro än i Rimfors, tillägger David.

Jag möter upp sångaren och gitarristen Josef O’Leary och trummisen David Engquist i Saluhallen en mulen eftermiddag. Saknade denna dag är gitarristen Gabriel Henricson, som gick ett år extra på folkhögskolan i Rimforsa men numera har anslutit till Örebro, samt basisten Erik Lyding. Alla pluggade de musik i någon form och Josef berättar att han från början inte alls tänkt sig att sjunga i ett band.

– Det är intressant hur det blev. Jag hade inga tankar på någon bandkonstellation från början, men vi tyckte att vi gjorde något unikt och hittade gemensamma nämnare musikaliskt, berättar Josef.

Det var hösten 2016. Sedan var de tvungna att repa in några låtar till för i januari året därpå skulle de ställa upp i Livekarusellen – en musiktävling som arrangeras av Studiefrämjandet varje år. Det gick så bra att bandet vann deltävlingen i Östergötland och fick delta i riksfinalen samma år. Sedan dess har de oförtrutet kämpat på och satsat mycket på att spela live.

När jag hörde er första gången så tänkte jag ”elegant, välproducerad pop”. Är det en okej första beskrivning?

Josef: Jag blir superglad av din beskrivning. Vi har ofta blivit kallade för ett indieband och jag har alltid tyckt att vi gör för ’slick’ musik för att kallas indie. Instinktivt upplever jag att det stora, grandiosa ligger nära till hands.

Jag gör en referens till klassiska arenabandet Simple minds och deras ”big rock” och föreslår att Roseph kanske håller på och uppfinner ”big pop”. De nickar instämmande.

– Fast jag vet inte längre vad som är rock och pop, funderar David och Josef fyller i:

– Nä, konstellationsmässigt är vi väl ett rockband?

– Ja, hade vi haft synthar istället för gitarrer så hade det varit tydligare att vi är pop. Det finns inga popband längre, vi är väl indie idag, säger han lite frågande.

Jag läste i något pressmeddelande att ni försöker tänka som att ni ”är ett företag”. Hur mycket business ser ni i detta?

Josef: Organisationen, det som inte är musik. Vi har musik att nå ut med och jag tror att man behöver vara marknadsstrateg för det.

David: En del av det vi gör är skapande, det andra är mer business.

Josef: Företagardelen av att driva ett band tar otroligt mycket tid. Det är svårt så vi får hjälpas åt.

Vad har ni för mål med bandet?

Josef: Vi har stora ambitioner. Vi gjorde faktiskt en tidslinje nyligen där vi skrev upp realistiska mål som vi kan nå. Vi vill släppa musik som når många människor.

David: Att spela utomlands är ett sånt mål. Och att spela en liveshow precis som vi vill ha den, med ljuset vi vill ha. Att få ta vår publik till en annan plats. Att ge något positivt tillbaka till dem.

Josef: Vi vill vara ett alternativ till kommersiell musik. Det finns så mycket ramar för musik, vi vill finnas på samma nivå…

David: …men vara ett alternativ.

Josef: Tänk att kunna anamma det men ändå göra det originellt. Det är i alla fall mitt mål som låtskrivare. Att göra musik för alla, men som sticker ut. Som i en riktigt bombastisk show.

David: Oh ja, det är främst i liveshowerna det kommer fram.

De återkommer ofta till Roseph liveframträdanden i samtalet. Hur de vill explodera live men inte har medlen att nå dit riktigt än.

– Visuellt är vi begränsade, vi vill kunna jobba med dramaturgi. Man vill kunna jobba med det begränsande och utveckla det till max, slår Josef fast.

I slutet av oktober hade de releasefest för sin senaste singel ”Artificial heartbreak” i foajen på konserthuset. Den 15 november agerar de support till Jack Moy som spelar på Klubb Indiego på Satin. Det är andra gången de gästar klubben i år, ännu ett tecken på hur omvärlden ser dem som indie.

– Klubb Indiego är ett roligt evenemang, även om jag har svårt att kategorisera oss som indie, säger Josef fundersamt och de börjar diskutera sinsemellan.

Hur indie får dem att tänka på skramliga gitarrer, mer rock, typ. Så till slut kommer de ändå fram till hur Roseph kan passa in i indie-facket.

– Vi är lite mer ”snygg-indie”!

Vill du höra hur ”big pop” eller ”snygg-indie” låter livs levande så bör du sikta på Klubb Indiego på Satin den 15 november.