Monica Z
Regi: Per Fly
I rollerna: Edda Magnason, Sverrir Gudnason, Kjell Bergqvist, Cecilia Ljung, David Hellenius, Nadja Christiansson, Oskar Thunberg, Jörgen Thorsson, Hedda Stiernstedt

Premiär 13 september

Monica Zetterlund – den gyllene sångrösten från Hagfors i Värmland. Hur ska man på ett enkelt sätt förklara hennes storhet för en nutida biopublik? Är det kanske förmätet att förutsätta att en biopublik mellan 15 och 35 år inte har en aning om vem hon var?

Lägg ihop Lars Winnerbäck, Håkan Hellström och The Hives och dubblera sedan deras popularitet i kvadrat så kanske kanske man kommer en bit på vägen hur stor Monica Zetterlund var som artist under 1960-talet. Filmroller, revyer, plattor och konserter avlöste varandra. Lägg därtill samarbete med amerikanska musiker som Bill Evans och Thad Jones. Hon var också först med att sjunga jazz med svensk text. Oftast med text av Beppe Wolgers (fråga en person på 40+ om vem han var).

Monica Z är filmen om kanske inte hela, men i varje fall delar av hennes karriär och fram till att hon gifter sig med Sture Åkerberg. Och det är bara att falla på knä och erkänna att Edda Magnason är förvillande lik Monica Zetterlund både till utseende och till rösten. Nästan kusligt lik.

Regissören Per Fly undviker inte heller att visa Monica Zetterlunds allt mer tilltagande alkoholmissbruk där dottern Eva-Lena (Hedda Stiernstedt) hamnar på ständig resa mellan morföräldrarna, spelade av Kjell Bergqvist och Cecilia Ljung, i Hagfors och villan på Lidingö. För manus står Peter Birro och bli inte överraskad om en eller flera Guldbaggar hamnar i närheten av den här filmen under nästa års Guldbaggegala. Personligen tippar jag på Bästa film, Bästa kvinnliga huvudroll, Bästa manliga biroll och Bästa manuskript.