Miss Violence
Regi: Alexandros Avranas
I rollerna: Kostas Antalopoulos, Constantinos Athanasiades, Chloe Bolota, Themis Panou, Reni Pittaki, Eleni Roussinou, Sissy Toumasi, Kalliopå Zontanou
Premiär 9 maj.
Det är fest! Elvaåriga Angeliki (Chloe Bolota) fyller år och hela familjen firar henne. Mor, morfar, mormor och syskonen. Alla är där. Tårta och ballonger. Stereon är på högsta volym och alla dansar. Party! Det är då Angeliki smyger ut på balkongen och slänger sig handlöst utför höghuset för att landa i stenbeläggningen nedanför – och gör det med ett leende på läpparna.
Alla är chockade. Varför? Varför tog elvaåringen sitt eget liv? Skola och polis kopplas in och socialtjänsten startar en utredning. Men vad som döljs innanför hemmets väggar är något morfar (Themis Panou) inte vill ska avslöjas. Inte till något pris.
Miss Violence är en krypande obehaglig film som likt ett ovalt hjul snurrar allt snabbare och blir allt vidrigare under de 98 minuterna. Vi har sett liknande i filmer tidigare, som exempelvis Thomas Vinterbergs Festen och Giorgos Lanthimas Dogtooth.
Att Miss Violence också är regissören Alexandros Avranas långfilmsdebut bådar ytterst gott inför framtiden. Här finns allt. Exempelvis en jämngrå scenografi som skulle få självaste Roy Andersson att jubla och starka skådespelarinsatser på alla områden. Miss Violence har också tagit med sig utmärkelser från filmfestivalerna i Stockholm, Montreal och Venedig. Dock kräver filmen att åskådaren har en mycket bra dag där man orkar se något lång långt bort från Hollywoods actionformulär 1A.