Min vän Antoine
Regi: Pierre Salvadori.
I rollerna: Gustave Kervern, Catherine Deneuve, Féodor Atkine.

Premiär 1 maj

Fransk film har oftast en ton av underfundig svart humor i sig. Så har även Pierre Salvadoris film Min vän Antoine. Handlingen utspelar sig kring musikern Antoine Le Garrec (Gustave Kervern) och en dag får han bara nog av allt turnerande. Han tar sin resväska och vandrar över scenen ut genom entrén samtidigt som bandet spelar introt på första låten. Sedan försvinner han, nästan. Antoine väljer ett ytterst tillbakadraget liv och tar jobb som fastighetsskötare – allt för att slippa offentligheten.

Man skulle kunna förvillas att tro att Min vän Antoine är en feelgood-film. Så är det inte. Här presenteras en nattsvart nedåtgående spiral med drogmissbruk och psykisk ohälsa som ingredienser. Min vän Antoine är en film som kräver en ytterst bra dag för att kunna uppskattas. Här får de synliga sprickorna i fastighetens fasad spegla de osynlig i karaktärerna inre. Catherine Deneuve gör här även rollen som den nyligen pensionerade Mathilde och detta kan ses som en liten blinkning åt hennes tolkning av den schizofrena Carol i Roman Polanskis Repulsion. Här ser vi en liknande besatthet. Dock haltar Min vän Antoine betänkligt som film och det skulle inte ha skadat om regissören Salvadori hade grottat ned filmen med mera missbruksmissär. Nu framstår kokainmissbruk nästan som en behaglig självmedicinering.