Min så kallade pappa
Regi: Ulf Malmros
I rollerna: Mikael Nyqvist, Vera Vitali, Sverrir Gudnason, Johannes Brost, Henrik Dorsin, Moa Silén, Lisa Henni, Tova Magnusson-Norling, Martin Aliaga

Premiär 19 september.

Som pappa har Martin (Mikael Nyqvist) aldrig varit särskilt närvarande. Karriären som skådespelare har gått före allt annat. Precis allt. Därför har han heller ingen kontakt med sin dotter Malin (Vera Vitali).

När Malin själv blir gravid och lämnad av pojkvännen (Sverrir Gudnason) försöker hon få kontakt med sin far. Det visar sig att Martin spelar buskis långt långt från Dramatens scen där Malins farmor en gång regerade. Det visar sig också att han är en ytterst arrogant och mycket självupptagen människa. När Malin oanmäld dyker upp på en fest och presenterar sig, får Martin en stroke och tappar minnet. Nu ser hon sin chans att få den far hon aldrig haft och någonstans att bo.

Det här är en stark berättelse. Kanske den starkaste Ulf Malmros presterat. Både Vera Vitali och Mikael Nyqvist gör riktigt bra rollprestationer och bli inte förvånad om de finns med i samband med nästa års Gulbaggegala. Min så kallade pappa är också en berättelse om de val vi gör i livet. Rätt eller fel. De förblir i varje fall gjorda och går aldrig att reversera. Filmen är också en rejäl örfil på frånvarande föräldrar och kanske även något av en väckarklocka för personer med andra tveksamma insatser på sitt samvete.

När det handlar om svensk film handlar det tyvärr oftast om filmad teater. Så även här. Skillnaden görs av riktigt lysande skådespelarinsatser.