Bandet bildades redan 1987 i Umeå influerade av Metallica. Debutplattan Psykisk Testbild kom 1989. Nu beger sig Meshuggah ut på turné och den 1 april spelar bandet på Conventum i Örebro.
Hur gammal kan en rockmusiker bli? Finns det egentligen något svar på den frågan? Bluesmusikern John Lee Hooker blev 83 år. Han avled bara några dagar efter den konsert som skulle bli hans sista. En smått ironisk fråga som brukar ställas är: vilken värld kommer våra barn att lämna till Keith Richard?
– Ja, gråhåriga och lönnfeta är precis det vi blivit efter pandemin och allt. Det kanske inte var den bästa marknadsföringen via Facebook, men den är ju sann… vi är ju 50 bast allihopa, säger trummisen Tomas Haake i Meshuggah.
Välkommen i gänget.
– Tack!
Namnet på bandet är hämtat från hebreiskan och meshuggah betyder ”galen”, om ordet översätts till svenska.
Nio plattor på 36 år har det även blivit.
– Vi har mest turnerat sedan 2002, om man nu bortser från pandemin, och vi har aldrig skrivit och gjort låtar i en turnébuss. Meshuggah är inget sådant band som heller står i en replokal och jammar fram låtar. Det finns de som gör det – men inte vi. Nu har vi släppt den första plattan på sex år. Det är så vi fungerar att vi i bandet jobbar på var sitt håll.
Ni har funnits som band i 36 år. Hur får man ett sådant ”äktenskap” att fungera?
– Ja… man biter ihop en hel del, men framför allt så har vi alltid siktat mot ett gemensamt mål. Andra band har mycket schismer och bråk, men det har vi inte haft. VI kanske är konflikträdda allihop, haha. Vi undviker att vara hårda mot varandra och det är då man som band fungerar och håller ihop.
När man pratar musik brukar det pratas i termer i form av takter och ackord.
Som jag förstått så tänker man istället i ”block” i den typ av musik ni spelar. Stämmer det?
– Njaeee… inte riktigt. Musiken bygger runt ett riff, men sedan styrs allt av tidskod via ett klicktrack som alla har i sina örsnäckor. Allt hänger även ihop med ljuset och man kan säga att live styrs all musik med öronen. Det här är dock förprogrammerat och inget vi själva styr från scenen. Skulle vi komma fel i en inräkning på en låt så blir allt fel. Ljud, ljus… allt.
Efter att försökt utreda hur man gör ett break i Meshuggahs genre halkar samtalet in på förebilder och i viss mån även husgudar.
– Neil Peart. Han är helt klart min förebild. Det var otroligt trist när han kastade in handduken. Det hade varit kul att skaka tass med trummisen i Rush, men det blev inte av. Sedan har vi givetvis även Vinne Appice och Ian Mosley i Marillion som jag också gillar. Och Ian Haugland i Europe.
Inte John Bonham?
– Nej, faktiskt inte. Hans storhet har jag förstått som vuxen, men Led Zeppelin var inget jag lyssnade på som tonåring. Det jag lyssnade på var Metallica, Anthrax, Metal Church och Holy Moses. Det tror jag hörs på vår första Ep att vi var väldigt influerade av Metallica.
Vad lyssnar du på just nu?
– Ingenting faktiskt. Jag har blivit skitdålig på att lyssna på musik. Det är ibland som jag slänger på en platta med Rush eller Dio. Jag lyssnar på samma sak idag som jag gjorde som 17-åring.
Och har du och Meshuggah någon relation till Örebro?
– Det är svårt att säga att vi skulle ha någon vettig relation med Örebro. Det finns ingen stark koppling alls. Vi har turnerat väldigt lite i just Skandinavien och när vi gjort det har det blivit typ Malmö. Göteborg och Stockholm och inget mer. Nu ska vi göra något åt detta och besöka städerna utanför storstadsområdena. Det ska bli skitkul!
