Martin Ekman har efter många år hos polisen i Örebro börjat vårda sina författardrömmar på heltid. Han har vunnit flera priser vid olika novelltävlingar, och för varje gång kommit ett steg närmare sitt mål att på heltid arbeta som författare.
När han snubblade över en sexhundra år gammal mordhistoria med förankringar i länet resulterade det i Nemesis, en roman om ett oförklarligt och makabert mord.
– Det började som en idé om att göra något med förankring i Örebros historia. Jag har alltid varit väldigt historieintresserad och läste en artikel i ett historiemagasin om händelsen som ligger till grund för boken. Jag började fördjupa mig i historien och blev mer och mer överraskad. Det går tillbaka så långt som 1400-talet, men jag lyckades hitta en vinkel som förde in det i vår tid egen tid. Jag ville att det skulle utspela sig i två led, först 1979 och sedan 2004. Anledningen till att boken inte utspelar sig nu utan för tio år sedan är för att det var då jag började få idéer till romanen, och jag fastnade för just det året. Själv gillar jag sådant som spänner över flera decennier och att man själv får leka lite detektiv som läsare. Det är roligt att binda ihop saker på olika platser i texten, även om alla läsare kanske inte registrerar allting. Små detaljer som man vid en första anblick inte riktigt hajar. Får man till det bra är det väldigt roligt, berättar Martin.
Du har vunnit flera novelltävlingar tidigare, men det här är din romandebut. Hur länge har du skrivit?
– Jag har alltid gillat att skriva och när jag började vinna lite novelltävlingar blev det en sporre för att skriva något längre. Det var stort att författare som Björn Hellberg och Karin Alfredsson bedömde ens verk. Den bekräftelsen är viktigare än man tror.
Ser du den som en tvättäkta deckare?
– Jag har faktiskt funderat på det och ser den nog inte som en klassisk deckare, den har någonting mer. Att gå in i huvudpersonens barndom redan från början av boken, och binda ihop det senare, gör att den kanske sticker ut. Jag tror jag har lyckats lägga mycket fokus på karaktärerna, mer än vad jag kan känna i klassiska kriminalromaner som ofta är mer jargongbaserade och har klyschiga kommissarier. Min huvudkaraktär Mårten Steen, som är anställd vid Örebropolisen, kan vara seriös och göra sitt jobb ordentligt samtidigt som han är väldigt uppsluppen – och det tycker inte jag alltid kommer fram i deckare. När jag arbetade som polis själv använde jag och mina kollegor mycket humor på arbetsplatsen för att kunna tackla det mörka och allvarliga.
Mårten är polis och bor i Stockholm men flyttar till Örebro för att ta över sin pappas tjänst. Är det självbiografiskt?
– Jag bodde i Stockholm ett par år när jag läste till polis och tanken var att jag skulle stanna. Min före detta blev med barn och då började vi klura på om vi skulle flytta hem till Örebro med närhet till familjen och det blev så. Jag älskar Örebro, är född i Kumla men uppvuxen i Örebro. Jag ville förmedla känslan av att längta tillbaka till sin hemstad som man egentligen inte har något emot. Mårten älskar staden och jag känner likadant.
Vad händer nu?
– Jag håller på med en uppföljare till Nemesis, som ser ut att bli en mörkare historia. Manuset är ännu bara halvvägs färdigt. Sen har jag skrivit ett annat manus och skickat till förlag och hoppas på god respons på den. Den blir mer av en humoristisk historia, om en kille som inte kommer in på polishögskolan utan startar egen privatdetektivfirma. Han har ingen vidare erfarenhet och det skapar många dråpliga situationer.
