Han marknadsförs som en Örebrokille men är egentligen från Nora. Och för all del, för någon från Härjedalen eller Stenungsund kan skillnaden vara en petitess. Själv rycker Ludwig Hart mest på axlarna åt det och ser ut som någon som tänker att musiken får tala istället. Och det gör den.
Ludwig Hart, eller Ludwig Schöllin som han egentligen heter, är ingen omedelbar stjärna. Han hörs inte mest, tar störst plats eller är den som blickarna dras emot. Men spela upp någon av singlarna han släppte förra året, eller ännu bättre – gå och se honom live – så blir du varse att där finns något mer, något mycket större.
Han har börjat göra ringar på vattnet men är fortfarande en bit ifrån det där stora genombrottet. Trots det har han redan hunnit med imponerande samarbeten med såväl Tomas Andersson Wij som Mauro Scocco.
Musiken, som hos så många andra, verkar ha kommit med modersmjölken. Den har alltid funnits där i någon form.
– Ja, mer eller mindre. Både morsan och farsan spelade – morsan sjöng och farsan spelade trummor och piano. Men jag har ändå inte hämtat så mycket från dem, säger han lite eftertänksamt.
Istället kom inspirationen från gitarrer i största allmänhet och Hellacopters i synnerhet.
– Hellacopters var en stor anledning till att jag började spela elgitarr, jag ville låta som Nicke Andersson, säger han och skrattar.
Det går att tänka sig långt sämre musikaliska förebilder för en grabb med en musikalisk ådra i slutet av 1990-talet. Sedan blev det en långväga flytt och Musikhögskolan i Piteå av alla ställen.
– De hade rockmusikerlinjen där med inriktning på populärmusik. Det var ganska härligt att flytta någon annanstans, minns han.
Där blev han kvar i tre år innan flyttlasset gick vidare till Stockholm där han skaffade sig nya kontakter. Sedan blev det en hel del fotarbete, det som de flesta musiker och artister får ägna sig åt innan de börjar avancera, innan de brejkar.
Idag, 2020, är Ludwig Hart till ganska stor del sin egen och får spelningar för sin egen musik, på sina egna premisser. I presstexterna som kopieras flitigt i beskrivande konserttexter och tidningsnotiser beskrivs hans musik som “sätta-sig-i-bilen-och-bara-dra-musik”. Det kan vara lite knepigt för en del att direkt dra sig till minnes hur det låter. Själv hör jag väldigt mycket “amerikansk-västkust-radiovänlig-rock-country-musik” när jag lyssnar på Ludwig Harts släppta låtar. Men här finns också starka drag av pop, rock, folkrock och förstås americana. Kanske är rent av det sistnämnda det enklaste sättet om man snabbt ska förklara hur Ludwig Hart låter. När jag ber honom förklara själv hamnar vi i en försvenskad variant.
– Ja, vad är det nu för stil? ‘Västkustamericana’ kanske, säger han och funderar.
I maj förra året släppte han singeln “Cowboys” ihop med sin ständiga duettpartner Michaela Holmberg och det är svårt att inte nämna henne när man pratar om den singelns framgångar.
– Vi träffades för ett par år sedan när vi skulle sjunga en Tom Petty/Stevie Nicks-låt och sedan dess har vi fortsatt sjunga ihop. Michaela skulle egentligen bara sjunga på “Cowboys” men sedan har hon fortsatt att sjunga på de flesta duetter jag gjort.
Just låten “Cowboys” innebörd har han förklarat flera gånger, inte minst är texten ganska tydlig med det, men vid något tillfälle har det hänt att det ändå inte gått fram. Som när han skulle spela den live i P4 och programledaren oinitierat frågade: “hur känns det egentligen att vara cowboy i Sverige”?
– Jag svarade att det är ju precis det som sången handlar om, säger Ludwig och ler snett.
I höstas skedde någonting underligt på Wikipedia. En sida med biografi om artisten Ludwig Hart togs ned och den med tillgång till Wikipedias innandömen kunde följa en interndiskussion där Ludwig själv ansågs bygga upp sidan enbart för att göra reklam för sin kommande skiva, något som är förbjudet enligt Wikipedias regler. En kort period länkade Google fortfarande till Wikipediasidan men numera finns inte ett spår av den där heller. Ludwig erkänner halvt om halvt att de nog hade lite rätt när de tog ner den.
– Det var nån som kommenterade att det inte fanns något att läsa om mig, men sedan var det faktiskt min fru som gick in och började skriva på sidan. Men visst var det med ett visst kommersiellt syfte, erkänner han.
Ludwig Harts debutskiva kom så till slut i höstas och innehåller nio spår. För att vara en så fåspårig skapelse så tog den sin lilla tid.
– Det har varit en lång process med skivan, jag har haft material klart till nästan två skivor. Det är fler personer som blivit involverade efter vägen men det har varit värt det för vi har kommit fram till bättre grejer. När man är själv är det svårt att släppa ifrån sig grejer, med fler inblandade kan jag inte vänta på att jag ska få rätt känsla, slår han fast.
Öppningsspåret “Purpose of love” är en rätt otrolig historia i sig som kulminerar i att självaste Mauro Scocco tvingar skivbolaget att ta med låten på skivan. Eller som Ludwig berättar det:
– Vi var i Benny Anderssons (ja, det är Abba-Benny, reds. anm.) studio. Vi hade en dag kvar och jag hade ett embryo till en låt. Vi fick ihop låten men skivbolaget var angelägna om att avsluta och sa att “vi tar med den på nästa”. På kvällen körde vi den live på ett ställe och då hörde Mauro den. Han hade en liten diskussion sedan med skivbolaget och det slutade med att han producerade, spelade gitarr och sjöng på låten, berättar Ludwig och skrattar.
Det är rätt stort när Mauro Scocco tar ens parti och tjatar in en låt på ens skiva?
– Ja, när man hör alla låtar han skrivit… Dagen efter i studion så hörde vi från skivbolagsrepresentanten att “han kommer nog…” men vi vågade inte riktigt tro det. Men så dök han upp och sedan kändes det som att han inte ville sluta. Han sa till mig att vi hade två vägar att gå med låten – “vi kan göra en dänga eller något som passar bra för er”. Så vi gjorde en dänga! I grunden hände allt väldigt snabbt, det är kul när sånt funkar. Utan honom hade det inte blivit någon “Purpose of love”.
Under förra årets Live at heart plockade Ludwig hem en meriterande spelning som förband till Lolita pop på Frimis salonger. Festivalens kanske mest förväntningsfulla publik fick alltså först stifta bekantskap med den där “västkustamericanan”.
– Ja, det blev så. Jag ringde Magnus Tunmats som peppade mig för att öppna för Lolita så jag gjorde det. Det var ett helt fullsatt Frimis, det var skitkul. Jag gillar verkligen hela Live at heart-grejen, konstaterar Ludwig.
Under 2019 föreföll det som att singlarna stod som spön i backen. Först ut var “A dream I keep returning to” i mars vilket följdes upp av framgångsrika “Cowboys” ett par månader senare. Därefter har i tur och ordning “Rivers, lakes & hills”, “Helpless” och så den där ‘Mauro Scocco-låten’ “Purpose of love”.
– Singlarna har fått extremt bra mottagande, redan från första låten. “Cowboys” är den som gått bäst, annars är det lätt hänt idag att en del låtar kommer i skymundan. Vi hade ingen plan utan släppte låtarna när de blev klara, faktiskt. Vi visste att vi hade en lång cykel så vi körde bara ut dem.
Din musik låter för mig som ‘större’ på något sätt än bara för den svenska marknaden. Finns det några tankar på att satsa utomlands?
– Mina texter är ju på engelska så tanken finns. Men just nu är det fokus på Sverige, amerikana är väldigt stort här.
Och apropå dina texter, var hämtar du inspiration ifrån?
– Det är blandat. Ibland handlar det om att sätta sig in i andras livsöden, ibland bjussar jag på mina egna.
Är inte det tufft?
– Det kan det vara. Ibland kan Emil (Ludwigs ständige låtskrivarpartner, reds. anm.) komma med en text han tycker passar mig och då kan det bli jobbigt för att den känns för nära mig. Men då är det bra att vi är två och kan hitta vägar framåt. Många av mina texter handlar om hur saker kan gå åt skogen och så reflekterar jag över det. Och på något sätt handlar de flesta texter om att åldras.
Hur ser det ut med turné då? Du är i alla fall klar för Frimis salonger den 21 februari.
– Det ska bli jättekul! Vi kommer att turnera från Luleå i norr till Växjö i söder. Och fler ställen tillkommer hela tiden.
Du kan se och höra Ludwig Hart live på Frimis den 21 februari. Biljetter hittar du via Tickster.
