Lisa Engberg hoppade av skolan och fixade praktik i en tatueringsstudio i Norrköping. Efter två år flyttade hon till Örebro och utbildade sig till tatuerare och sedan 2010 driver hon Everlasting & Traditional Tattoo ihop med en kollega. Vi träffade henne i studion och fick bland annat reda på vad som krävs för att bli tatuerare, vad hennes föräldrar tyckte om hennes yrkesval och hur tatueringskulturen ser ut i Örebro.
Berätta kort om dig själv. Vem är du?
– Jag har jobbat i tatueringsstudio sedan 1997 och det är väl ungefär allt jag kan och allt jag någonsin har gjort. Jag hoppade av skolan och hade praktikplats i en studio i Norrköping, sedan fick jag pierca där efter något år, och när jag kom till Örebro började jag tatuera.
För att bli tatuerare måste man väl vara lärling först?
– Man brukar vara lärling i tre år. Jag var bland annat hos Palle som hade Stardust här innan oss. Han har lärt mig i princip allt jag kan.
Hur ser lärlingsperioden ut, från början till slut?
– Det är lite olika beroende på vad man har för grund från början. Första året lär man sig hygienbiten och hur studion funkar. Jag tycker om det gammaldags lärlingsskapet där man får visa att man verkligen vill, att man sliter hårt och får göra lite skitjobb första året. Man är med och kollar jättemycket först och sedan får man köra sin första tatuering när läraren tycker att man är redo. Men det är svårt att få lärlingsplats.
Jaså, är det många som frågar efter lärlingsplatser?
– Det var mer förut faktiskt. Nu är det lätt att köpa grejer på internet och då har folk börjat tatuera hemma istället för att göra det på rätt sätt. De tar tyvärr den enkla vägen och sedan får vi städa undan efter dem. Det är tråkigt.
Jag kan tänka mig att ni får se en hel del eländiga saker?
– Ja, gud ja. Tyvärr är det så. Det värsta är att folk inte riktigt tänker på smittrisken, som hepatit till exempel. De vet inte att man kan få det om man tatuerar sig hemma. Det är billigt, tänker de. Folk borde verkligen sluta med det och det säger jag inte av egoistiska skäl för att jag ska tjäna pengar, utan för att de ska vara rädda om sig.
Om jag kommer in och säger att jag vill bli lärling, vad gör du då?
– Då ber jag dig komma in med lite bilder du har ritat, så jag ser vad du har gjort, sedan får jag dig att kämpa lite för’t. För att se att du verkligen vill.
Vad innebär det att kämpa lite för’t?
– Att du är lite ihärdig. Även om jag säger nej så kommer du in igen och kollar läget. Det är bra att komma och hänga lite i studion, lära känna oss, tatuera sig och muta oss med tårtor. Allmänt fjäsk är bra.
Och sedan följer lärlingsperioden på tre år?
– Ja. Oftast kostar det ju pengar också. Jag tror att jag betalade 40 000 kronor och det är inte så jättemycket. För de pengarna får man material, maskiner och utbildning. Men man tjänar inga pengar och får inte heller några bidrag under lärlingstiden, så man måste ju ha något extrajobb.
Måste jag skaffa egna tatueringar för att kunna bli tatuerare?
– Det där är svårt. Det finns jätteduktiga tatuerare som inte har mycket tatueringar alls, men det grundar sig i att de är så himla kräsna. Själv skulle jag aldrig sätta mig hos någon som inte har några tatueringar. Det skulle kännas konstigt. Det handlar om att veta vilket åtagande det är att gå omkring med någonting resten av livet.
När var det du intresserade dig för tatueringar för första gången?
– Jag hade ju inget sådant i familjen alls, så det är inte därifrån. Det är nog för att jag lyssnade mycket på hårdrock och sådant när jag var liten, musik gjord av coola killar med tatueringar.
Vad sade dina föräldrar när du började jobba som tatuerare, med tanke på att de inte är tatuerade själva?
– Jag tror att det var 2005 som de sade ”det här är ju ett riktigt jobb, du tjänar ju pengar på det”. Innan dess trodde de att det var en fas jag skulle komma ur och att jag skulle skaffa ett ”riktigt” jobb.
Det måste vara ganska trevligt att få vara kreativ på jobbet?
– Jag älskar mitt jobb. Det är fantastiskt och helt sjukt att man får kalla det för jobb, för jag jobbar med min hobby. Det är ju det bästa.
Jag kan tänka mig att en del tror att det är ganska glammigt?
– Ja, man går hit och ritar lite bara och så får man massa pengar för det också. Haha! Nä, det är ganska oglammigt faktiskt. Mycket slit. Folk ser inte allt jobb runt omkring och arbetsdagen tar ju inte slut bara för att jag går hem härifrån. Jag sitter oftast på kvällarna och jobbar åt mina kunder.
Vad har du för drivkraft?
– Det är så himla roligt. Det är olika varje dag och man träffar olika människor hela tiden. Sedan tycker jag det är kul att vara egen företagare och ha en egen studio. Jag bestämde mig när jag var 12–13 år att jag skulle ha någonting eget och nu har jag det, så det känns häftigt.
Hur upplever du tatueringskulturen i Örebro?
– Det är jättemånga som har tatueringar här och det säger folk utifrån också. Det är väl kanske därför det finns så många studios. Sedan är ju Örebro en musikstad också, det hänger nog ihop det där.
Läs även:
Med huden som canvas – tre tatuerare talar ut
Rebecca Asprou – Rebeccas Tattoo Studio
