Den ack så viktige tvåvägsspelaren Filip Rogic har aviserat öppet att han kan vara på väg bort från sportklubben. Killen fyllde 25 år i somras och är i det skedet av sin utveckling att han inte kan springa runt i en allsvensk mittenklubb om han ska realisera sin potential. För potential, det har han.
Jag deltog på presskonferensen för snart två år sedan där han presenterades som det första nyförvärvet inför 2017. Det var en lugn och kanske lite blyg ung kille som satt där tillsammans med Magnus Sköldmark och fick besvara samma gamla frågor som alltid ställs. Det han sedan visade upp på planen gillade jag omgående. Under de kommande två säsongerna har han löpt upp och ner och varit den kanske enskilt nyttigaste spelaren ÖSK haft under flera år.
I huvudet verkar det sitta, förutom en ordentlig vinnarinstinkt, väldigt mycket klokskap. När han firade avancemanget till Allsvenskan för AFC 2016 var det känslorna som fick tala. I tv-sändningen efter matchen sa han att han gärna följde med sitt AFC upp i Allsvenskan. En månad senare hade dock huvudet fått säga sitt och då satt han istället i Behrn Arena och presenterades som svartvitt nyförvärv. Klokskap från en då blott 23-årig kille.
I AFC var han lagkapten och hade troligen haft en given startplats om han stannat kvar. Nu valde han utvecklingspotentialen i ett ÖSK där konkurrensen på mittfältet var hårdare. En risk förvisso, men det är nog oerhört svårt att utvecklas som fotbollsspelare utan att ta risker.
Filip kommer från en fotbollsfamilj. Både pappa och brodern är fotbollsspelare och det har funnits ett genuint fotbollsintresse i resten av familjen, har han berättat. Kanske har han drillats hemma i hur man ska tänka för att forma en fotbollskarriär. Han blev åtminstone inte avskräckt från ÖSK av att behöva träffa dåvarande tränaren Alexander Axén via videochatt. Axén blev hastigt sjuk när Filip besökte Örebro så det fick tas några dagar senare istället. Då satt Rogic i Mexiko och Axén hemma i Örebro men uppenbarligen gick det att ha ett vettigt samtal ändå.
Om nu Filip kliver vidare i karriären blir det ett ordentligt hål att fylla. Där andra tongivande spelare haft en mer specifik inriktning – Gerzic defensivt och Besara offensivt – har Rogic löpt upp och ner i banan som en Duracellkanin och levererat defensivt grovjobb såväl som mål och assist framåt.
På två säsonger har det blivit 13 mål och 4 assist på 53 matcher. Vem minns inte hans två mål hemma mot Kalmar FF den här säsongen, där det andra kom efter klapp-klapp-spel som inte står storlagen långt efter. Avslutet – en chipp – tackade han målvakten Oscar Jansson för. Så visst har Filip Rogic utvecklats här i Örebro.
Det andra målet mot Kalmar satt för övrigt i den 87:e minuten och det symboliserar lite av det som lyfter Rogic talang över många andra. När han har löpt som en furie fram och tillbaka och stressat motståndare och roat publiken så har han ändå alltid en växel kvar. När motståndarna börjar gå på knäna kliver istället Rogic fram och börjar leverera. Det är inte för inte som Örebropubliken numera kallar de sista tio minuterna för ”Rogic time”.
Filip Rogic har ett år kvar på kontraktet och ÖSK:s policy är att antingen förlänga eller sälja. Mycket talar för en försäljning, kanske är han redan såld när du läser den här texten. Hans klokskap kommer säkert föra honom upp ett par pinnhål på fotbollsstegen och han är värd att få fira ännu större triumfer än vad han hittills fått göra i ÖSK. Och när han gör det kan vi här hemma i Örebro ändå trösta oss med att vi fick njuta av den där Eskilstunakillens självuppoffrande slit i två säsonger. Vi kan säga att det var här en stjärna tändes. Att det var här ”Rogic time” etablerades.
