Peter K. Andersson är lektor i historia vid Örebro universitet. Hans forskning handlar om annorlunda människor och hans nya bok heter kort och gott ”Komikerns historia”. Totally Örebro fick en pratstund med författaren.

När Peter K. Andersson växte upp var de flesta andra i hans närhet intresserade av artister som Backstreet boys och Spice girls eller idrottsstjärnor som Henke Larsson och Peter Forsberg. Peter gillade Mr Bean.

– Jag har alltid varit intresserad av fascinerande människor och inte minst av komiska underhållare, annorlunda ’outsiders’. Jag har särskilt intresserat mig för hovnarrarna och varietéartisterna som fanns förr i tiden och som har klara kopplingar till vår tids stand up, säger Peter K. Andersson när vi samtalar om hans bok ”Komikerns historia”.

I boken, som börjar med hovnarren Pietro Gonnella på 1400-talet och som spänner fram till Steve Martin som här kallas den postmoderne komikern, bjuds läsaren på en fascinerade resa genom både tid och rum och komikerns plats i samhället som kommentator om sin samtid.

Boken speglar väldigt många västerländska komiker och då främst personer från England, Italien, Frankrike och Usa.

– Det är ett medvetet val. Sverige finns även med i form av Skånska Lasse och den bondkomik som uppstod i slutet av 1800-talet. Det finns väldigt lite forskat om just den svenska komikern. Det finns någon enstaka skådespelare på 1600- och 1700-talet. Mer har jag inte hittat.

På bilden i boken är Skånska Lasse slående lik Kronblom. Lång näsa och plommonstop.

– Hm, ja det har jag inte tänkt på. Det finns vissa visuella likheter faktiskt.

Du är lektor i historia. Använder du den här boken i din undervisning?

– Nej, faktiskt inte. Då handlar det mer om industrialismens utveckling och kolonialism. Däremot kommer jag att göra en akademisk avhandling om Will Kemp som finns beskriven i boken. Där finns det en hel del intressanta detaljer att fördjupa sig i.

Will Kemp tillhörde teatersällskapet runt William Shakespeare – ”Lord Chamberlain’s men” – och var vid sidan om Richard Tarlton och Robert Armin dåtidens främste clown.

– Man tror att det som finns skrivet om honom till stor del är baserad på hans improvisationer på scenen. Så även när han medverkade i Shakespeares uppsättningar där Kemps bidrag till föreställningarna bestod av två olika typer av så kallade ’merriments’. Den första typen innebar att Kemp och hans clownkolleger bidrog med scener i pjäsen som inte hade någon direkt koppling till handlingen och den andra typen handlade om ’jigs’ – det vill säga akrobatiska dansuppvisningar.

Finns det någon röd tråd som förbinder dessa komiker över tid?

– Ja, det tycker jag absolut! Främst finns det ett underliggande svårmod hos de flesta som står i ganska stark kontrast till vad de sedan gör som komiker. Vi har exempelvis historien om Joseph Grimaldi som besöker läkaren för depression och får rådet att gå och se pantomimen på Covent garden, som ska vara rolig, varpå han svarar läkaren ”det är jag som är clownen”.

– I modern tid har vi även Robin Williams som begick självmord 2014.

Peter K. Anderssons bok ”Komikerns historia” finns nu rykande färsk från tryckeriet hos närmaste boklåda eller näthandel.