När indiespelet ”Knife sisters” släpptes på Steam av Transcenders media i slutet av april var det helt klart något nytt i spelutbudet. Bobbi A Sand har skapat en visuell novell om att växa upp och hitta sin plats och identitet, med inslag av ockultism, BDSM, känslomässigt och sexuellt utforskande och en hel del kärlek.

Spelet har kommit till bland annat tack vare kulturbidrag och en lyckad Kickstarter-kampanj och det riktar sig till ungdomar och unga vuxna. Bakom spelet står spelskaparen, och författaren, Bobbi A Sand som har en gedigen erfarenhet av spelutveckling och att skriva om teman som de som utforskas i spelet.

Spelaren ikläder sig rollen som Leo, en icke-binär 19-åring som grubblar över vardagliga saker som kärlek, vänskap och vem man är.

Spelet börjar i en dimma; Leo vaknar upp med en bultande huvudvärk och minns inget från natten som gått. Spelaren får sedan gå bakåt i tiden för att följande händelserna som leder fram till den där natten och det ödesdigra som händer då.

När jag når Bobbi på telefon befinner sig hen i Älvdalen. I vanliga fall lever och verkar Bobbi A Sand i Malmö där hen jobbat med bland annat spel sedan 2006.

– Mitt tidigare företag hette Ozma games och där utforskade vi vad spel kan vara, berättar Bobbi.

Parallellt med spelskapande skrev hen böcker och när Ozma lade ner 2017 blev Bobbi nyfiken på att utforska samma tematik och frågor som böckerna fast i spelform. Idén till ”Knife sisters” började formas under pridefestivalen 2015.

– Jag såg en ganska ung person där som inte såg så glad ut, trots att det var Pride. Så jag började tänka ut en berättelse om varför den personen inte var glad. Jag visste inte vad det skulle bli utan det var min partner som sa att det här skulle kunna bli ett spel.

Det är ganska många ämnen som tas upp i spelet; grupptryck, manipulation, kärlek, sex etc. Har det varit medvetet eller har de uppstått i takt med att berättelsen utvecklats?

– En del saker ville jag ha med från början, som att huvudkaraktären är icke-binär. Jag ville få visa upp den typen av karaktär.

Som spelare kastas man in i spelet utan några beskrivningar eller förklaringar. Var det medvetet för att låta människor fundera och utforska själva?

– Ja, det var väldigt medvetet. Jag ville ha en karaktär som är både tydlig och vag på samma gång. Är den lite vag kan spelaren lättare projicera sig själv och sina egna tankar på huvudpersonen.

Vad har varit svårast under utvecklingen av spelet?

– Att spelet växte så mycket att det var svårt att hålla nere all ”content”. Jag hade en idé innan om exempelvis hur mycket bakgrunder jag behövde, men sedan visade det sig att jag ville ha fler och det var svårt att välja bort något.

Jag kan inte påminna mig om något annat spel med en icke-binär huvudkaraktär, eller som utforskar vissa av de här ämnena. Tycker du själv att du bryter ny mark med ”Knife sisters”?

– Det här är en del av en våg som kommer nu, och det kommer att komma fler ”visual novels” som utforskar såna här ämnen. Men tittar man bakåt har det nog inte förekommit tidigare.

Vilken respons har du fått på spelet?

– Väldigt bra respons. Det är många som är glada över att de känner sig representerade i ett spel. Jag har även fått kommentarer från folk i andra delar av världen, till och med från Kina vilket jag blir jätteglad över.

Vad händer nu? Blir det fler spel eller återgår du till att skriva romaner?

– Det blir fler spel. Det är därför jag åkt upp till Älvdalen, för att få lugn och ro och jobba.