Senast vi på Nollnitton hängde med Klubb Mono-arrangörerna var för två år sedan. Efter en succévår 2017, med fina indiebokningar som Frida Hyvönen och Amanda Bergman i konserthusets foajé, hade ryktet så smått börjat gå. Några klubbveteraner höll på att omdana klubbscenen i Örebro och skapa något riktigt unikt. Klubb Mono-hajpen höll på att sprida sig.

Då, 2017, stod de redo för sin andra säsong på konserthuset och hade nya imponerade bokningar att avslöja för oss. Sedan dess har det hänt en hel del. De har flyttat ut från konserthuset, ambulerat runt och provat sina vingar i både större och mindre sammanhang samt hittat ett nytt hem på Frimis salonger.

Vi har fått tillträde till just Frimis en söndagkväll i september för intervju och fotografering. Den här gången är hela kärngruppen samlad. Cecilia Elfving var inte med vid förra intervjun men var en del av arrangörsgruppen redan då och Gustaf Molin har tagit klivet in i gruppen efter att ha gått den långa vägen från dj-båset och via popcornen (mer om det senare). I övrigt är det Mikael Lehikoinen och Niclas Jonsson som kompletterar kvartetten. Alla känner varandra sedan många år och det är inte långsökt att de alla tagit plats i förarsätet tillsammans för det som blivit Klubb Mono.

Sista kvällen på Örebro Konserthus blev en fin kväll med ’hemmahoppet’ Hanna Järver och midi-punkdrottningen Beatrice Eli i maj 2018. Sedan drog Klubb Mono ut på en slags Örebroodyssé med både rena klubbkvällar och rena dj-gästspel. Ibland var de även en del av andra arrangemang – som Musikhjälpen och den minnesvärda efterfesten till Örebrewfest förra året.

– Vi flyttade hemifrån och blev fria och ambulerande. Det var en tanke i mitt huvud från första början. Konserthuset var najs men vi kände att vi behövde fritt spelrum, berättar Mikael när han minns tillbaka.

Alla fyra verkar vara på gott humör och ordväxlingarna far kors och tvärs när de går igenom vad som hänt de här två åren.

– Min tanke från början var just att göra det på konserthuset så man kan väl säga att vi nu slagit ihop alla idéer, säger Niclas.

– Ja, och vi hade samlat på oss så mycket grejer så vi tänkte att vi kunde göra det här var som helst, fortsätter Mikael.

De har fått låna plats för att förvara all utrustning, utsmyckning, popcornmaskin och inte minst alla ljusslingor som vi numera förknippar Klubb Mono med. Den stora utmaningen är att frakta runt sakerna när det är dags för arrangemang.

– Vi kanske kunde skicka en efterlysning till läsarna om någon har en lyftkran vi kan låna, säger Cecilia skämtsamt.

”Här på Frimis backar Kimmo upp oss. Vi presenterar bokningarna och han säger bara ’ge mig en budget och kör’. Det skulle inte gå att göra Klubb Mono utan såna som Örebro Konserthus och Frimis salonger.”

Varje Mono-kväll kräver en hel del arbete för att bli av.

– Ja det tar sina timmar, säger Mikael, när vi körde på Örebro ölhall i december så behövde vi hyra scen, ljud och ljus och frakta dit allt, springa upp och ned i källaren med grejer…

– Frimis tar nog 7-8 timmar att förbereda, inflikar Cecilia.

Och då har de inte räknat in tiden de lagt ned på att boka artisterna, göra popcornaskarna, designa artwork och affischer, som även ska sättas upp. Fixa pr och marknadsföra eventen och locka folk att köpa biljetter.

De fyra brinner verkligen för vad de gör, men engagemang räcker bara så långt. Någonstans finns en ekonomisk verklighet att förhålla sig till och en stor hjälp är bidrag från Statens kulturråd men även de mindre summor de kan dra in på dj-gig – som de på Satin, Boulebar och Quaranta Festival – hjälper till.

– En kväll kostar minst 30 000, säger Niclas. Säg mellan 30 och 60 000.

– Ja, med löner för tekniker och gage till banden och dj, hotell, rider, annonser… funderar Cecilia.

Men det är minst lika viktigt att det finns samarbeten med människor som tror på det de gör.

– Det skulle inte gå att göra Klubb Mono utan såna som Örebro Konserthus och Frimis salonger. Kimmo (Kirvesmäki, en av ägarna till Frimis, reds. anm.) förstår verkligen vad det är vi vill göra och vad vi behöver, säger Mikael.

Emellanåt gör de enstaka gratisevent, som när de körde en kväll för Musikhjälpen på Örebro ölhall förra året. Planerna finns på en repris i år, men det finns vissa praktiska problem.

– I december är ju allt uppbokat för julbord, här på Frimis finns det inte en ledig dag, suckar Niclas. Men vi löser det på nåt sätt, det brukar vi göra.

När kommer merchen då? När kommer den officiella t-shirten för Klubb Mono, undrar jag och sneglar på Rough talent-tischan Gustaf har på sig?

– Ja men t-shirts är på gång och pins har vi haft sedan länge. Förhoppningsvis är t-shirtarna klara till kvällen med Franska trion, bekräftar Cecilia.

Vi snackar vidare lite om just Franska trion och kommer in på hur det är ett exempel på att Klubb Mono även satsar på lite smalare band. Att det är skillnad på att boka in Popsicle på Frimis och ett extremt nischat, men hyllat, band som Franska trion på Watt, men att man klarar både och.

– Det är en utmaning att hitta rätt artister och sådana som inte har en scen i Örebro, berättar Niclas och Mikael fyller i:

– Och att hitta bredden i det smala. Och så jobbar vi hela tiden med könsfördelningen, det är en utmaning i sig.

De börjar diskutera sinsemellan om hur väl de lyckats hittills och kommer fram till att det ändå ser bra ut om man räknar band där frontpersonen är tjej på den kvinnliga sidan.

Så var det det där med det senaste tillskottet i arrangörsgruppen, Gustaf Molin, och hans väg in i sällskapet. Det visar sig att han och Mikael känner varandra väl sedan tiden när Mikael drev krogen ”Stället vid hörnet av torget” och Gustaf arrangerade klubbar där.

Hur blev Gustaf indragen i det här?

Mikael: Gustaf började som dj och blev nedgraderad till popcornmästare (skratt).
Cecilia: Är det en nedgradering?
Niclas: Ja, förut stod han ju med på affischen…
Gustaf: Men det var ett jättebra drag sen att låta kända personer dj:a.

Ja, det blir ett extra dragplåster. Hur tänker ni där?

N: Det vi försöker få till är att de ska spela precis vad de vill.
M: Jocke Åhlund spelade udda grejer, men Patrik Arve spelade extremt udda grejer. Gillar att det kan bli så, även om det inte är så publikfriande.
G: Och så Kir royals. De spelade Abba! Det var skitkul med de kontrasterna.
M: Det händer att de frågar oss vad de ska spela, och vi säger ”tala om för oss vad ni tänker spela istället”.
N: Det blir bättre ju mer oväntade musikval. Eftersom vi inte har något vinstintresse så kan vi labba med allt, testa oss fram. Det kan inte kommersiella arrangörer. Det är en lyx.
M: Och här på Frimis backar Kimmo upp oss. Vi presenterar bokningarna och han säger bara ”ge mig en budget och kör”.
C: Ja, de har det förtroendet för oss och litar på att vi levererar det vi lovar.

Ni har ett imponerande cv av bokningar under de här åren. Vilka är ni mest nöjda eller glada med att fått hit?

N: För mig är det Franska trion om vi räknar in det som kommer nu.
M: Jag kände även… när vi fick hit ungdomshjältarna i Popsicle. Att bara kunna skaka hand med dem, det var värt allt.
N: Första kvällen med Frida Hyvönen är min personliga favorit. Den kvällen var magisk, lite kanske för att det var första klubbkvällen, men det var så fint. Hela scenen var fylld med levande ljus så det blev väldigt intimt. Bara piano och en stående publik. Hon uppträder ofta i större sammanhang så det var kul att det funkade.
G: Les big byrd! Jag fick tårar i ögonen när jag hörde om bokningen. Och så Swedish tiger sound och Conny från Bob hund som dj. Vilken kanonkväll!

Ja, de spelade på Örebrewfests efterfest förra året, och ni fick chansen att arrangera. Berätta?

M: Det tog oss tre dagar bara att inreda Kulturhuset.
C: Det är det största vi gjort.
N: Sedan hade vi två timmar på oss att lyfta fram allt mellan mässa och efterfest.
M: Vi hade gömt allt bakom skynken. Och popcornmaskinen minns jag att vi hämtade från syrianska föreningen typ en kvart innan.

Det blir ingen repris i år?

M: Nej, inte i år. Vi har redan fullt upp, vi ska fylla ett datum till i december och sedan ett i februari, och så resten av våren också förstås.

Ja, hur ser det egentligen ut framåt? Finns det något med Klubb Mono som ni inte gjort än och som utvecklar klubben ytterligare?

M: Det finns en lista med grejer.
N: Det som vi alla pratat om är att göra Sommar-Mono.
C: Men det är extremt riskabelt med svenska sommarvädret dock.
M: Sen har vi mycket små idéer. Kanske använda budskap mer, som bara några få fattar.
N: Ja precis, man gör ju en del för sin egen skull. Och sen vill vi kunna bli både större och mindre. Lite som vi gör nu när vi jobbar både med Frimis och med mindre ställen. Man ska inte bara tänka att man ska bli större.

Mono på Stå?

G: Oh, typ 40 biljetter.

En utmaning?

C: Ja…
M: Och Boulebar skulle man kunna göra något mer på. Makeriet skulle också kunna funka.
G: Ja och det vore kul för att det är så roliga människor att jobba med.
N: Sen skulle jag vilja göra något i… en lada eller något.
C: Det kanske är något för Sommar-Mono?

Alla nickar instämmande. Det känns som att Sommar-Mono i allra högsta grad lever på idéstadiet.

N: Nu kanske det bara är jag, men jag skulle också vilja göra en kväll med bara filtar och kuddar på golvet.
G: På Avantgardet blev det kuddkrig, ha ha.
N: Ja, vi har ju aldrig kört med kravallstaket mellan scen och publik. Och precis i början körde vi med kuddar. Kravallkuddar!
G: Och på Hanna Järver fanns det kuddar man satt på framme vid scenen. Det passar bra med lite lugnare artister.

Och artisterna, tar ni fortfarande emot förslag från publiken?

M: Ja, man måste ju lyssna på publiken. Men vi har också en lång lista som vi då och då byter ut namn på. Och det är kul för det är en bra känsla mellan arrangörerna i stan. Jag kan ha samtal med till exempel Martin på Satin och diskutera om vi ska boka eller om de ska boka en viss artist. Så det är fint. Tycker Örebro är en av de bästa livemusikstäderna i Sverige just nu.

Klubb Mono under hösten och vintern 2019

Lördag 5 oktober
Plats: Watt
Artister: Franska trion & Mohlavyr
Dj: Martin och Timmy från Rough talent

”Franska Trion handlar om olycklig kärlek, mörka krogar och desperation. Ett kultförklarat band som inte går att jämföra med något annat. Mohlavyr a.k.a. Ulrika Mohlin är en mångsidig artist som gärna kombinerar sin musik med visuell konst och olika konceptuella projekt. Kvällens dj’s är Timmy och Martin från nya indielabeln Rough Talent.”

Lördag 2 november
Plats: Frimis
Artister: Hurula & Arre! Arre!
Dj: Tom Jerry Boman Dickson

”Nu har vi äntligen lyckats få Hurula – en av Sveriges bästa samhällsskildrare och gitarrmanglare – till Mono. Våra Broder Daniel- och Thåström-hjärtan slog ett par extra slag direkt. Men så är också Hurula just Hurula och han är sin egen röst i vår samtid. Socialrealism som är jävligt på riktigt. Det gör ont, men det är äkta. Och det gör oss både vemodiga och glada.”

Lördag 7 december (preliminärt)
Plats: Obekräftat
Artister: Ej klart
Dj: Ingen som vet

”I december kommer det att bli en kväll. Runt den 7:e. Och förhoppningsvis blir det Musikhjälpen-anknytning i år igen. Förra året lyckades vi samla ihop 8 000 till Musikhjälpen.”