Kidnappningen av Michel Houellebecq
Regi: Guillaume Nicloux
I rollerna: Michel Houellebecq, Mathieu Nicourt, Maxime Lefrancois, Luc Schwarz, Veran Mauberret, Ginette Suchotzky, Marie Bourala, Karim Achoul

Premiär 10 oktober.

I september 2011 försvann den franske författaren Michel Houellebecq mystiskt mitt under pågående lansering av hans nya bok The Map and the Territory. Några sade att det bara var ett smart sätt att marknadsföra boken – andra påstod att den kritikerhyllade och kontroversielle författaren blivit kidnappad av al-Qaida. Foliehattarna påstod att det var utomjordingar bakom försvinnandet. Han var i varje fall spårlöst försvunnen efter att ha missat ett besök hos sin förläggare. Det fanns till och med de av Houellebecqs motståndare som ansåg att det var bra att han hade försvunnit.

Kidnappningen av Michel Houellebecq i regi av Guillaume Nicloux är en fiktiv dramadokumentär om vad som egentligen hände under försvinnandet – och det med Houellebecq som sig själv i huvudrollen.

Vem i hela friden är då Michel Houellebecq? Ja, frågan är berättigad. Han må vara känd i Frankrike och av litteraturkritikerna i Sverige. Houellebecq ska tydligen skildra samtiden i sina böcker i relation till sexualitet, religion och kloning. Hur känd han är i Sverige vågar jag inte ens uttala mig om. För mig var han i varje fall en helt ny bekantskap.

Fiktiv dramadokumentär. Är inte hela filmen bara en drift med oss åskådare? Den frågan slår mig flera gånger efter att ha sett den.

Här bär i varje fall tre stenhårda snubbar iväg Houellebecq i en låda och allt landar i en liten stuga på landet. De är inte maskerade och Houellebecq fruktar att de ska ta hans liv. Vem i hela friden ska betala lösensumman för honom?

Allt visar sig istället bli en orgie i MMA-fighting, gamla bilar, fyllefester, poesiläsning, bodybuilding, sex, intellektuella diskussioner över en flarra vin eller sju och funderingar kring huruvida Polen verkligen är ett land eller bara en skenbart upprättad fantasistat.

Gillar man torr fransk humor och filmer som utspelar sig runt ett frukostbord är det här en gjuten film. Hänger man inte med i referenserna till andra författare och samtida aktiva fransmän finns risken att man känner sig lite korkad. Detta innefattar även översättaren av filmen som inte ens har brytt sig om att göra research på att Houellebecq har skrivit om H P Lovecraft, som i filmen istället får heta Wordcraft. Pinsamt. Oerhört pinsamt.