När det gäller att lyfta fram småstadsdrömmarna om något större finns det få som slår tv-personligheterna Fredrik Wikingsson och Filip Hammar på fingrarna.

För ett par år sedan släppte de dokumentärfilmen ”Trevligt folk” – om det somaliska bandylagets resa mot VM. När de nu lanserar sin första spelfilm har de flyttat sin lupp till lilla Köping och mitten av 1980-talet när staden utsågs till Sveriges tråkigaste i riks-tv.

Det var i tvprogrammet Rekord-Magazinet som Jan Guillou meddelade att de utsett lilla Köping till Sveriges tråkigaste stad 1984. Staden och den omgivande landsbygden lamslås men en person vid namn Hasse P bestämmer sig för att visa ”de där Stockholmsjävlarna” genom att baka världens längsta smörgåstårta och få in Köping i Guinness rekordbok.

Den David mot Goliat-doftande historien är baserad på verkliga händelser och återgavs första gången i Filip och Fredriks roman ”Tårtgeneralen” som kom 2009. Redan då hade de en stark känsla av att den här speciella berättelsen skulle bli film.

– Vi pratade redan när vi skrev boken om att det var en väldigt filmisk berättelse. Men när vi skrivit färdigt boken var vi lite mätta på historien och det kom mycket annat emellan. Sedan gjorde vi dokumentären Trevligt folk och såg paralleller mellan folk där och Tårtgeneralens Hasse P. Vi har alltid varit svaga för människor som hittar på saker och går utanför ramarna, berättar Fredrik Wikingsson.

Fredrik berättar vidare att arbetet med filmen har tagit ett par år vid sidan om tv-produktioner, poddinspelningar och annat. En av de svåraste sakerna säger han har varit att omvandla boken till film vilket inneburit att de skurit bort en hel del av bokens innehåll.

– Boken är ganska ovanlig där den första halvan handlar om den här smörgåstårtan. Men sedan blir det inte lika upplyftande när Hasse P vill återupprepa succén genom olika projekt. Den andra halvan blir någon slags nedstigning i det där och när vi kom fram till att vi skulle göra filmen så var vi på det klara med att vi ville skippa den andra halvan. Vi ville göra mer feelgood av filmen än vad boken var, säger Fredrik.

I filmen spelas Hasse P av Mikael Persbrandt och i andra roller syns sådana storheter som Helena Bergström och Tomas von Brömssen. Fredrik medger att de haft tur med att få ihop alla och att det var rätt nervöst att regissera de stora namnen.

– Vi kanske verkar kaxiga och självsäkra men jag vill vara ödmjuk och säga att det var surrealistiskt att stå där och försöka ge regi till människor som gjort 150 långfilmer. Alla andra inblandade är bättre på sina jobb än vad vi var, vi var nybörjare och de var proffs. Ta bara killen som skötte ljuset, han hade nyss arbetat på Ruben Östlunds ”The Square”.

I reklamen för filmen beskrivs det som att det var total katastrof för Köping att få den där utmärkelsen som Sveriges tråkigaste stad. Var det verkligen så illa eller är det tillspetsat?

– Filip är ju född i Köping – han finns med som tioåring i filmen – så han har upplevt det där med en tioårings ögon. Jag själv kommer från en ännu mindre stad än Köping och i de här mindre städerna är det gott att ha saker så man syns utåt. Och man bör veta att Köping precis innan det där hade åkt på några smällar. Strax innan stängde Ikea sitt varuhus. Det har väl aldrig hänt någonstans i världen att Ikea behövt stänga ett varuhus, varken före eller efter. Köping hade också en ny idrottshall på gång och det var klart att Lionel Richie skulle komma dit och inviga den, men så efter Ikea lades även hallen ned.

Ni har ofta lyft fram den lilla människan i era produktioner och jag såg en recensent som till och med beskrev det som att ni är handelsresande i småstadsångest. Vad är det som fascinerar med de här berättelserna?

– Jag vet inte om jag håller med om ordvalet ångest. Jag tycker att vi är bra på att hitta gnistan någonstans. Vi har alltid fascinerats av människor som faller ur ramarna, så jag tycker tvärtom att vi försökt hitta det som gör livet ljusare. Vi försöker hitta det som vitaliserar och vi har absolut inga onda avsikter.

Vad hoppas du på för reaktioner från biopubliken?

– Det här är vår första långfilm så det är skitsvårt att säga. Men vi är väldigt ödmjuka inför att det är en fin berättelse och jag hoppas att folk blir berörda. Den här Hasse P hade olika krämpor, var alkoholiserad och så illa däran att han fick flytta in på äldreboende redan vid 62 års ålder. Men han berättade att när han tänkte på smörgåstårtan så mådde han alltid lite bättre. Jag blev väldigt gripen av det och jag hoppas att folk som ser filmen känner likadant.