Med anledning av Aggie awards (läs mer här) började jag fundera över vilka som vore givna på en lista med tidernas bästa i genren äventyrsspel. För att renodla listan lite mot att vara en konsumentupplysning la jag till kriteriet att de ska gå att köpa och utan större krångel köra på moderna datorer. Då utkristalliserade sig dessa val.

Day of the tentacle
(1993)

När banbrytande stilbildaren “Maniac mansion” äntligen skulle få en uppföljare hade det spelets skapare Ron Gilbert slutat på Lucasarts. Men han hade lämnat kvar några anteckningar om det som hade blivit hans nästa projekt om han stannat kvar – den efterlängtade uppföljaren till hans första äventyrsspel “Maniac mansion”.

Det arvet fick hans lärlingar, ungtupparna Tim Schafer och Dave Grossman, nu förvalta och det gjorde de med råge. Spelet, som släpptes i en remastrad version 2016, är fortfarande mitt absoluta favoritspel i genren med få, om ens några, brister. Äventyrsspel blir inte bättre än så här.

Gabriel Knight: Sins of the fathers
(1993)

Samma år släppte Lucasarts eviga konkurrent Sierra ett spel för en vuxnare publik. Efter att ha jobbat under Kings quest-legendaren Roberta Williams på några spel fick Jane Jensen chansen att utveckla ett helt eget äventyrsspel.

Jane, vars styrka alltid varit hennes kreativa skrivande och sinne för faktabaserade detaljer, skapade ett mörkt spel där en bokhandlare på dekis blir indragen i ett övernaturligt mysterium i New orleans. Spelet blev tokhyllat och en remastrad version kom 2014.

Monkey island 2: LeChuck’s revenge
(1991)

Det första spelet i serien var en superhit för Lucasarts men det är del 2 som verkligen skiner som bolagets näst bästa bidrag till genren. Större, bättre, klurigare och roligare än sin föregångare.

Det blev Ron Gilberts bästa bidrag till genren och han slutade på Lucasarts året efter för att börja utveckla äventyrsspel till barn. För tre år sedan återvände han till genren med det utmärkta ”Thimbleweed park”.

Broken sword: Shadow of the templars
(1996)

Ett tidigt kultförklarat spel i genren var “Beneath a steel sky” (finns gratis på Gog.com) som släpptes 1994. Men det var inte förrän med “Broken sword” som man blev ett respekterat namn i spelvärlden. Spelserien, som idag kanske bäst kan jämföras med Dan Browns böcker om Robert Langdon, visade att det var fler än jättarna Lucasarts och Sierra sin kunde producera högkvalitativa äventyrsspel.

Leisure suit Larry III: Passionate Patti in pursuit of the pulsating pectorals
(1989)

För en del kan den misslyckade kvinnojägaren Larry Laffer te sig som extremt otidsenlig. Med gott om skämt under bältet och en spelidé som på ytan gick ut på att låta Larry få ligga så backar nog många idag av just den beskrivningen.

Men hela grejen med Larry var att han var otidsenlig redan då han skapades 1987. Som hans skapare Al Lowe en gång uttryckte det: “Larry tilltalar män för att de känner sig överlägsna honom och Larry tilltalar kvinnor för att alla har dejtat en sådan tönt”. Och här, i det tredje spelet, hittade Al dessutom äntligen ett bra manus att placera Larry i.