En timme till sex är radioprogrammet som är vad det heter. Torsdagar klockan 17, jämna veckor, tar Benjamin Höglund och Nadine Svensson över universitetskanalen Radio Campus studio för att under en timmes tid tala om sex och relationer. De är ensamma om att göra så i den lokala radion och det var verkligen på tiden att skypea upp dem för att få veta lite mer.

Vad är En timme till sex?

Benjamin: Från början var det tre psykologstudenter som tyckte att det var ganska kul att sitta och snacka om sex och dricka vin. Sen kom de på att “hallå! ska vi inte göra ett radioprogram av det här?”. Sagt och gjort så drog de igång. Jag kom med som ordinarie förra våren.

Nadine: Och jag var med som gäst i ett avsnitt i våras, om nätdejting, och sedan i höstas kör jag och Benjamin programmet tillsammans.

Vad kan man som lyssnare förvänta sig av ett avsnitt?

N: Programmet handlar om sex och relationer och i varje avsnitt avhandlar vi ett nytt tema inom området. Dels blandar vi in lite forskning och gör lite research, men vi pratar också i viss mån utifrån personliga erfarenheter, i den utsträckning vi känner oss bekväma med det. Och så blandar vi ibland in lite av den kunskap vi har i egenskap av psykologstudenter.

B: Och vi tycker att det är ett väldigt roligt program att göra.

Vilka ämnen ger mest respons?

N: Sista avsnittet förra säsongen behandlade ämnet “att göra slut” – och det är ju ett tema som engagerar väldigt många, alla har ju någon gång gjort slut eller blivit dumpad. De ämnen som väcker respons är absolut de med igenkänning. Alla är intresserade av sexuella ideal, till exempel.

Så avsnittet om parafili var ingen hit, reaktionsmässigt?

N: Jodå, det fick vi bra respons på. Troligtvis för att man antingen tyckte att det var lite pirrigt, eller bara intressant.

Ni är psykologstudenter båda två. Vad tar ni med er därifrån till programmet?

N: Jag tänker att det som vi är bra på är mänskliga beteenden och mellanmänsklig kommunikation, på så vis sitter vi absolut på en del matnyttig kunskap – kanske främst kring relationer snarare än kring sex. Men jag tycker inte att det gör oss till experter. Vi har ingen sexologi i vår kursplan, eller några moment kring parterapi, men däremot läser vi ju mycket om olika typer av mänskligt lidande och det är ju applicerbart …

Det är det onekligen. Är människor rent generellt för dåliga på “att prata om det”?

B: Att du sa “prata om DET” tycker jag säger ganska mycket …

N: Framför allt så tänker jag att det väldigt mycket handlar om kulturer i olika familjer och i olika kontexter. Inom vissa yrkesgrupper är det kanske mer eller mindre tillåtet att prata om vissa saker och i olika umgängeskretsar finns det olika kulturer kring det. Jag själv har nog alltid tyckt att det har varit spännande att prata om relationer och sex och har sökt mig till sociala sammanhang där det funkar.

B: Jag vet inte, men det känns som att det finns mer sex i media nuförtiden. Folk matas mer, men jag kan inte svara på om det påverkar oss så att vi pratar mer om det än tidigare, eller på ett annat sätt.

N: Både jag och Benjamin är intresserade av sexualpolitik. Och ju mer feministiskt, eller jämställt, samhället har blivit – ju mindre kvinnan ses som objekt – desto lättare tycker jag att det blir att prata om sex. Jämställdhet tycker jag öppnar upp för en mer jämlik diskurs.

B: Och nuförtiden finns ju en mängd olika forum och bloggar, sociala medier, där folk får möjlighet att komma fram. Det är lättare att hitta likasinnade att tala med nu än förr.

N: Jag tänker fortfarande att sex inte är intressant att prata om med någon jag inte känner. Det är intressant i radio när vi tar in en gäst, men det är i en annan kontext. Jag tror inte att det är så man inleder ett samtal med en människa på krogen och det hoppas jag inte att det blir heller. Sex är en politisk fråga men samtidigt är det fortfarande en väldigt privat fråga.

B: Det viktiga är att föra upp diskussionen så att folk känner att de har rätt till sin egen lust. Rätt att säga ja och rätt att säga nej, och kunna säga nej utan att känna sig som en dålig människa. Det tror jag är bra att prata mer om.

Jag erkänner villigt att jag egentligen inte vet vad jag talar om, men det känns som att tv har svårt att göra bra och seriösa sex- och relationsprogram medan det finns flera såna i radio. Vad tror ni att det kan bero på?

B: Jag är dåligt insatt, jag tittar inte på tv själv, men skulle det kunna ha någonting med anonymiteten i radio att göra? Man ser inte personen som pratar, man är anonym, och ofta kan man interagera mer med radio.

N: Jag tror att det kan vara så att målgruppen för skräp-tv vill ha lättuggad underhållning. Och för många är sexualitet ett provocerande ämne som behöver viss comic relief för att man ska orka titta.

Hur ska en människa som är singel göra för att hitta kärleken?

N: Mitt tips är att aldrig skynda. Jag tänker är att risken annars är att man blir ihop med en person, men med en person så som man hoppas att den är, man blir ihop med en projektionsyta. Därför finns det en poäng med att ta det lite varsamt. Mitt tips är att gå ut och vara nyfiken på människor och på vilka de egentligen är, snarare än att ha en checklista på egenskaper som man tycker att en partner ska ha. Jag tycker inte att man ska underskatta sorgen som det innebär för många att vara singel. Normen i vårt samhälle är ju att man ska komma i par, allra helst heterosexuella par. Så jag tycker att det är helt okej att vara deppig över att vara singel, om man nu är det. Men man ska fundera mindre på om det är något fel på en själv och istället vara mer kritisk till normen.

En timme till sex

Torsdagar och söndagar 17.00 (torsdagar jämna veckor sänder man live).

facebook.com/entimmetillsex

twitter.com/entimmetillsex

mixcloud.com/entimmetillsex