En familj
Regi: John Wells
Skådespelare: Meryl Streep, Julia Roberts, Ewan McGregor

”Livet är mycket långt”, säger Sam Shepards trötta författare och citerar T.S. Eliot i inledningsscenen. Strindberg sa något liknande: ”Det är synd om människorna”. Tillsammans utgör raderna fundamentet i John Wells porträtt av en sönderfallande familj. I centrum står Violet Weston, en cancersjuk och pillerberoende matriark, vars man (ovannämnda författare) precis tagit sitt liv. Släkten samlas; tre systrar med respektive, plus en moster med familj.

Det som följer är ett skoningslöst nedfall i självömkan, bitterhet och förakt. Främst från Violet, spelad av en makalös Streep. Satan vad bra detta är. Det är inte bara utbrotten. Det är storasysterns gråa hårstrån, svagt skymtande, den ”föryngrande” Ferrarin, och desperationen i att poängtera den ”goda” middagen en gång för mycket. Det är det inzoomade svartvita fotografiet på den unga Violet. Och allt som hände sedan.