Det började förmodligen när SVT, under tidigt 90-tal, sände den nu uråldriga västernserien High Chaparral. Den oskuldsfulle kofösaren Billy Blue hamnade i ett barslagsmål redan i första avsnittet och levererade knogmackor åt både höger och vänster. Som pojkspoling blev man fast, givetvis. Allt talade till mig – den äventyrliga stråkvinjetten, indianerna, banditerna, Uncle Buck, Big John och Manolito. Det fanns en klangbotten i Leif Ericksons och Mark Slades okuvliga kofösare som resonerade ljuvligt i mitt unga pojkhjärta. Det var sällan otäckt men alltid spännande, romantiserat och naivt (på ett charmigt Errol Flynnigt sätt), uppbyggt kring den västernmyt som förstärkts av regissörer som John Ford och Howard Hawks på 40- och 50-talet. Ända sedan dess har genren legat mig varmt om hjärtat, även om jag sedan länge lämnat High Chaparral. På senare år blev det mer intressant med den råa och stiliserade västernfilmen som Leone och Corbucci stod för, för att inte tala om Clint Eastwood och Sam Peckinpah, som på flera sätt dekonstruerade den västernmyt som Ford och Hawkes byggt upp.
Genren har levt nästan lika länge som filmmediet självt. Därför är det märkligt att den ofta anses vara uträknad. När Eastwoods fenomenala De Skoningslösa, en mörk och osentimental nedmontering av den Hollywoodifierade västernfilmen, hade premiär 1992 var det många som dödförklarade genren. Sett genom backspegeln var det en felbedömning. Även om den arketypiska västernfilmen i det närmaste låg nedfryst under hela 80- och 90-talet så levde ändå essensen vidare. I juninumret av Empire berättar till exempel regissören James Mangold hur han byggde handlingen i polisthrillern Cop Land från 1997 enligt en klassisk västernstruktur (filmen handlar om hur Sylvester Stallones pösige antihjälte utmanar den korrumperade maktordningen i en laglös småstad). Samma typ av genreflirt går att spåra i en rad produktioner, från den högexplosiva Heat (1995) till actionthrillern Drive (2011).
Nu tycks västernfilmen vara på väg tillbaka, möjligtvis mer pastischartad än förnyad (det återstår att se). 2010-talet ser i vidare bemärkelse ut att bli fortsättningen på den försiktiga revival som 00-talet flaggade för. Tarantino följer upp Django-succén med ytterligare en västernfilm, The Hateful Eight, och i november har danske Kristian Levrings genrehyllning The Salvation premiär, med Persbrandt och Mads Mikkelsen på rollistan. Fantastiskt, om du frågar mig.
