Thomas Helsing skriver återkommande i Nollnitton och här på Totally Örebro om trender och intressanta företeelser runt teknik och internet. 

Strax före de omvälvande tonåren, någonstans efter mitt första platoniska förhållande (vi var ihop i några månader men det var mest på pappret) och långt före mina första trevande debuter av olika slag, levde jag med en lögn.

Det osäkra barnet som var jag ville inte att någon skulle tro att ingen ville ha mig så jag uppfann en flickvän. Eller flickvän och flickvän, den bästa beskrivningen var väl att vi hade en relation. För strategiskt nog hade jag placerat henne i Finland, hon kom bara hit för att hälsa på släkt då och då.

Det blev förstås svårt att övertyga kompisarna om sanningshalten i detta. Hade det varit idag hade de kanske sagt ”pic or it didn’t happen” – ”bild, annars har det inte hänt”. Jag hade förstås ingen bild och kunde inte gärna tillverka en.

Idag hade det varit en annan femma. Idag kan avancerade AI-kluster skapa naturtrogna bilder på människor som inte finns.

Låt den tanken sjunka in lite!

Utvecklingen har gått framåt snabbt de sista åren tack vare en teknologi som heter GAN – generative adversarial networks. Den utvecklades på University of Montreal för fem år sedan men då kunde den enligt uppgift bara åstadkomma suddiga, svartvita bilder. Idag blir jag förvånad om man vid första anblick kan se något konstgjort med bilderna som den kan skapa.

Tekniken bygger på djupa neuronnät och att utvecklingen gått så fort kan tillskrivas att man låtit två sådana nät tävla mot varandra. Det ena nätet skapar ett porträtt och sedan ska det andra nätet avgöra om det är en äkta bild eller en fejkad. På så vis pressar näten varandra att hela tiden bli bättre.

”Snart kan vem som helst få vem som helst att säga eller göra vad som helst på internet.”

En av fördelarna med tekniken har vi kunnat se i filmvärlden de senaste åren. I Star Wars-filmen ”Rogue one” häpnade många över att prinsessan Leia var med och såg ut ungefär som hon gjorde i de tidiga filmerna från 1970- och 1980-talen. Förr hade man kanske löst det med en hel massa makeup på Carrie Fisher men tack vare ny teknik kunde man ändra skådespelerskan Ingvild Deilas ansikte digitalt.

En av nackdelarna är lustigt nog också kopplad till film. Förra året dök det upp ett videoklipp där Usa:s förra president Barack Obama förolämpade den nuvarande presidenten Donald Trump. Och ingen intresserad av tv eller film missade väl klippet där Steve Buscemis ansikte monterades på Jennifer Lawrence kropp?

Allt det här kallas för ”deepfake” och det finns en myriad exempel en googling bort, testa att söka på ”Nicolas Cage + deepfake”.

Så medan deepfake är en bra sak för underhållningsindustrin så blir det problematiskt i övrigt. Snart kan vem som helst få vem som helst att säga eller göra vad som helst på internet. Fundera på vad det kan ha för konsekvenser för exempelvis nästa valrörelse. Eller så kan man fundera på hur det blir när bedragare kan skapa bild och film på en människa som inte finns för att skapa ett förtroende som de sedan utnyttjar.

Tekniken öppnar dörren till en potentiellt ganska mörk värld på internet och frågan är om vi är redo att tackla den?