Bluebird

Regi: Lance Edmands
I rollerna: Amy Morton, John Slattery, Louisa Krause, Emily Mead, Margo Martindale, Adam Driver, Patrick Mirney, Quinn Bard, Parisa Firz-Henley

Premiär 17 januari

Lesley (Amy Morton) trivs med sitt jobb som chaufför för den lokala skolbussen. Det kanske inte är det bästa jobbet, men hennes pappa var långtradarchaffis så yrket ligger liksom i blodet. Just den här vintern är det extra kallt och snöigt i de norra delarna av Maine i USA på gränsen mot Kanada. Det finns inte så mycket annat att göra än att bita ihop och överleva den bistra kylan – oavsett om man som Lesley kör buss eller om man arbetar för skogsbolaget och avverkar skog, som hennes make Richard (John Slattery).

Dock inträffar det ofattbara. En kall morgon när Lesley ska starta sin buss hittar hon en av eleverna svårt nedfrusen inne i bussen. Kollade hon verkligen bussen efter förra skiftet? Varför fanns barnet kvar inne i bussen? Nedfrysningen är så svår att barnet hamnar i koma – kommer det att bli ett konstant tillstånd? Kunde någon komma in i bussen trots att den var tom och låst?

Polisens frågor haglar över Lesley och blickarna som möter henne i staden är ständigt anklagande. Det var ditt fel!

Regissören Lance Edmands har bland annat arbetat med filmer och tv-serier som Broken Flowers och The Wire. I Bluebird rör vi oss i ett långsamt berättande tempo, långt långt borta från Hollywoods actionformulär 1A. Här får även betraktaren dra sina egna slutsatser om rätt och fel, skyldig eller oskyldig. Faktum är att Bluebird har vissa likheter med svenska Ömheten av Sofia Norlin. Det är samma typ av estetik och berättande. Här gäller det också att inte förvänta sig någon rafflande action och den action som finns är uteslutande verbal.