Bio Roxy på Olaigatan genomgår just nu en fullständig renovering. Det blir Kjell Andersson – ”mr Bio Roxys” – sista större projekt med invigning fredag 17 augusti. Nästa år går han i pension.
Bio Roxy drivs idag i regi av Örebro kommun. Här kan exempelvis länets skolungdomar se på så kallad skolbio och förutom det så visas även kvalitetsfilm. Biografen som sådan invigdes redan 1913 och detta gör Bio Roxy till en av landets absolut äldsta biografer. Vid invigningen visades Enrico Guazzonis ”Quo vadis?”. Mellan åren 1965 och 1989 drevs biografen av Svensk filmindustri. 1989 togs verksamheten över av Örebro kommun.
De tekniska framstegen inom film och särskilt filmvisning har alltid fascinerat Kjell.
– Det har hänt otroligt mycket under den här tiden jag varit på Bio Roxy. När jag började var allt analogt och filmen kom i rullar. Idag är vi uppkopplade mot en server och laddar hem filmerna digitalt. Nästa steg i utvecklingen är 4k-projektorer.
Så som Bio Roxy sett ut fram till den här renoveringen har den gjort sedan 1947. Då sattes det bland annat upp träpaneler i ädelträ och armaturer med glas från Orrefors glasbruk utanför Vetlanda.
– Glaset till några av armaturerna upptäckte vi var trasiga. En armatur släppte från väggen och ramlade i golvet för några år sedan och att hitta ersättningsglas har visat sig vara lättare sagt än gjort. Vi har letat på andrahandsmarknaden och kontaktat glasbruket. En sista utväg är att låta någon glaskonstnär göra en kopia.
Golvet på biografen är uppbrutet. Väggarna ska få ny puts – en akustiskt puts som ska ta bort det eko som finns i salongen. Taket ska få ljudplattor och isoleras och läktaren ska göras om. Givetvis ska biografstolarna, som är från mitten av 1800-talet, bytas ut mot nya. Invigning av den nyrenoverade biografen sker i augusti. Om allt nu går som planerat.
– Vi kommer att göra om läktaren. De som suttit där har bland annat haft svårt att se hela bioduken. Och så kommer vi att göra ett litet museum, eller utställning, på sidorna av läktaren med filmgrejer som vi tycker besökarna ska kunna få ta del av och som vi nu har i våra förråd.
Stött på några svårigheter under renoveringen?
– Inte direkt. Det höll på att gå på tok med ridån. Vi stod länge i valet och kvalet om den skulle skickas på kemtvätt eller inte. Men jag fick tag på personen i Göteborg som gjorde ridån i slutet av 1990-talet och hon sa att den absolut inte fick komma i kontakt med vatten – då skulle tyget förstöras. Nu hänger ridån på Hjalmar Bergmanteatern och ska istället dammsugas.
Invigning och premiär av ”nya” Bio Roxy blir det den 17 augusti.
– Jag har fått tag på filmernas film av regissören Giuseppe Tornatore – ”Cinema Paradiso” som vi då premiärvisar. Den fyller i år 30 år och kommer att ha nypremiär på bio via distributörerna Studio S Entertainment och Njutafilms. Filmen är digitalt restaurerad.
Det sägs att Adolf Lindgren skrev i sitt testamente att lokalen i Centralpalatset alltid skulle vara en biograf. Stämmer det?
– Det stämmer att det stod så i testamentet. Dock kan testamenten ändras. Vi får se vad som händer i framtiden.
Men snart går Kjell Andersson i pension. I april 2019.
– Så ser planen ut just nu. Bio Roxy har varit lite som ett 24/7-jobb med 800 föreställningar per år och en ständig stress. Lägg till detta olika projekt och en konferensverksamhet. Det krävs minst tre personer för att en verksamhet som Bio Roxy ska fungera.
Vad ska du göra nu?
– Spela trummor. Jag har spelat jazz sedan 70-talet och nu senast i ett 50-talsband i Kumla. Kanske kommer jag att engagera mig i någon musikförening. Vi får se. En önskedröm som jag kommer att uppfylla är att åka till ett biografmuseum som finns cirka 20 mil från Paris. Det är vad jag kommer att göra. Att ta det lugnt och läsa böcker.
