Baikonur
Regi: Veit Helmer
I rollerna: Alexander Asochakov, Marie de Villepin, Sitora Farmonova

Baikonur Cosmodrome är världens första och en av de största startramperna i världen för rymdraketer. Den finns mitt ute i den Kazakstanska öknen i närheten av Aralsjön. Hela anläggningen är leasad av Ryssland till år 2050 och det var härifrån som både Gagarins Vostok 1 och före det Sputnik 1 lyfte.

Iskander (Alexander Asochakov), eller Gagarin som han kallas, är en amatörradioentusiast som följer alla uppskjutningar ingående. Själv bor han i en jurta och hela hans by lever av att samla och återvinna den rymdskrot som faller till marken från alla uppskjutningar. När den franska astronauten Julie (Marie de Villepin) ska ingå i en expedition eskalerar Iskanders intresse till oanade höjder. Inte blir det bättre av att rymdfarkosten med Julie nödlandar bara ett stenkast från hans jurta.

Veit Helmers Baikonur är en galen och smått absurd feelgood-film där han låter kazakstanska amatörskådespelare i princip få fritt spelrum. Här kan man också skönja ett visst släktskap med både bröderna Kaurismäkis bisarra humor och Emir Kusturicas formspråk. Någon som minns scenen från Leningrad Cowboys Go America och traktorn på åkern eller orkestern i trädet i Svart katt, vit katt? Japp, där har vi det, samma typ av humor i Baikonur. Dock skulle regissören Helmer ha kunnat ta ut svängarna lite mer och stundtals känns hela anrättningen lite väl tillbakahållen. Att det är en fransk, rysk och kazakstansk samproduktion och att filmen hittat till den svenska biorepertoaren känns bara uppfriskande.