Som vanligt brukar vi summera året genom att låta några av våra skribenter lyfta fram det bästa av film, spel och böcker från året som har gått. Detta år blir det en blandning av det bästa, det viktigaste och det givna som du kanske missat men som borde ligga högt upp på listan att införskaffa eller uppleva. Här följer våra filmtips.
”Trots att vi lever i streaming-eran numera släpps fortfarande en uppsjö filmer och tv-serier på bluray (och DVD!). Och visst är det något speciellt att ha en filmhylla med favoriter och klassiker där hemma? 2017 bjöd på en hel del givna referenstitlar du bara måste ha i den där hyllan.” – Thomas Helsing, chefredaktör och filmfantast.
Dolda tillgångar
Theodore Melfi
Fox
När historierna kring människans kliv ut i rymden återberättats för generationer har det nästan företrädesvis handlat om vita män, men när regissören Theodore Melfi fick den här berättelsen i sitt knä ansåg han att den var så viktig att få göra att han tackade nej till att göra den senaste Spindelmannen-filmen, och säkert en hel del pengar. Resultatet blev gripande, upprörande och väldigt känslosamt. Dessutom blev det ytterligare ett bevis på att Taraji P. Henson är en av de mest intressant skådespelarna i Hollywood just nu.
Teman som rasism och jämställdhet finns i hjärtat av den här historien eftersom de finns i hjärtat av den här tidseran och är det något filmen visar, förutom dessa kvinnors betydelse för hela dagens rymdindustri, så är det att vi inte kommer någonstans om vi hela tiden hänger upp oss på skitsaker som hudfärg eller kön.
Rogue one: A Star Wars Story
Gareth Edwards
Disney
Det skulle alltså ta över 30 år innan det kom en Star Wars-film som kunde leva upp till den första trilogins storhet. Visst var ”Star Wars – The Force awakens” ett rejält kliv i rätt riktning men den var lite väl försiktig i sin ambition att återupprätta förtroendet från fansen.
Med ”Rogue one” fick vi något som var så välbekant (inte så konstigt när filmen utspelas mellan två av de första filmerna) men samtidigt tillräckligt unikt för att kunna ta ut svängarna och stå på egna ben. Regissören Gareth Edwards har haft en imponerande karriärsutveckling där han gått från den lilla indie-pärlan ”Monsters” via ”Godzilla” till detta. Han behöll det mesta vi förväntar oss av en Star Wars-film men satte in det i en mer vuxen och mörkare kontext med fler moraliska gråzoner. Slutresultatet blev den bästa Star Wars-filmen sedan ”Return of the Jedi”.
Måste Gitt
Ivica Zubak
TriArt
17 år efter Josef Fares stilbildande ”Jalla jalla” kom nästa svenska komedi om krockar mellan det svenska och det nysvenska. Örebroaren Ivica Zubak och hans medförfattare Can Demirtas (som också spelar huvudrollen) var trötta på hur förorten skildras i svensk film och ville en gång för alla göra det på rätt sätt. Resultatet blev en stundtals rolig och stundtals våldsam historia om när förortsgangstern Metin möter kultureliten i Stockholms innerstad, utmärkt representerade av bland annat Lena Endre.
I en intervju med Ivica Zubak i början av året sa han: ”Nu vill vi inte se fler B-filmer om förorten. Jag hoppas att vi satt ribban för hur förorten ska skildras på film”. Och ribban för svensk förortsfilm är onekligen höjd och förhoppningen är också att ”Måste gitt” inspirerar till en våg av liknande filmer, det saknas i det svenska filmutbudet i dag.
The People vs. Fritz Bauer
Lars Kraume
Scanbox
I början av året kom den här tyska biopic:en lite i skymundan. Titelns Fritz Bauer har levt på riktigt och han är kanske mest känd för att han var den åklagare som fick till de viktiga rättegångarna mot de ansvariga nazisterna för Auschwitz-lägret. Fritz var både homosexuell och jude och vid den här tiden levde fortfarande många nazistiska idéer och tankegångar kvar och det tyska folket hade ännu inte börjat göra upp med det tunga arvet.
I stället för att fokusera på vägen till Auschwitz-rättegångarna har regissören Lars Kraume och hans manusmedarbetare Olivier Guez valt att lyfta hans inblandning i jakten på Adolf Eichmann, en högt rankad nazist som var den som var ansvarig för deporteringen av judar till koncentrationslägren. Men minst lika mycket blev det en spännande inblick i tillståndet i Västtyskland efter kriget. När nazister fortfarande höll viktiga maktpositioner och motarbetade alla försök att hitta deras tidigare kamrater.
Loving
Jeff Nichols
Universal Sony
Regissören Jeff Nichols gjorde all research själv inför den här filmen om den färgade Mildred och den vite Richard som i 1960-talets Virginia i USA bryter mot raslagarna och gifter sig med varandra. De döms till att lämna delstaten och inte återvända på 25 år. Filmen visar på ett brutalt sätt hur raslagar är inte bara förödande för kärleken, de är förödande för hur människor vill leva och det påverkar så många mer än bara huvudpersonerna. Mildred och Michael slits upp med rötterna och skiljs från alla de släktingar och vänner som under så lång tid varit en så viktigt del av deras liv.
Nichols är en intressant regissör på väg uppåt. Han skriver själv sina manus och från den fina ”Mud” från 2012 har han gått vidare med den udda scifi-fågeln ”Midnight Special” 2016 och nu då, ”Loving”. Lysande skådespelarinsatser från Ruth Negga och Joel Edgerton toppar den här fina filmatisering från en av Hollywoods stora kommande regissörer.
Gatukatten Bob
Roger Spottiswoode
Universal Sony
Det var väl bara en tidsfråga innan James Bowens självbiografiska bok om sitt möte med gatukatten Bob skulle bli film. Boken, eller böckerna som det hunnit bli, om en missbrukare som i sina försök att bygga upp sitt liv får oväntad hjälp av en hemlös katt har berört läsare över hela världen. James levde på gatan och försörjde sig som gatumusikant samtidigt som han kämpade för att bli drogfri. Ett sent möte med gatukatten Bob visade sig bli katalysatorn han behövde för att komma på fötter.
Roger Spottiswoode lyckades skapa en fin feelgood-film som lyfter fram Bobs påverkan på James livsresa. Och bara det faktum att Bob spelar sig själv i de flesta scener gör det här till årets feelgoodfilm du absolut inte bör missa.