Alper
Regi: Giorgos Lanthimos
I rollerna: Aggeliki Papoulia, Aris Servetalis, Ariane Labed

Det ambulerande hemliga sällskapet Alper, döpt efter den mäktiga bergskedjan, träffas i en färglös gymnastiksal varje vecka. I nödsituationer rycker medlemmarna ut för att vikariera som nära och kära. De erbjuder sina tjänster till den som precis blivit änka, dumpats av sin flickvän eller förlorat sin enda dotter.

Giorgos Lanthimos sällsamma grekiska drama Alper har flera beröringspunkter med genombrottet Dogtooth, som handlade om en pappa som håller sina barn inlåsta i en villa på vischan. Båda hittar udda men avslöjande vinklar på våra nära relationer. Det är filmer som iscensätter extrema situationer men samtidigt får oss att ifrågasätta hur vi egentligen ordnar våra liv själva. Lanthimos är dock knappast någon relativist eller relationsanarkist – det hjälten i hans filmer eftersträvar är någonting bortom förställningen.

Medan Doogtooth var egen men självklar känns dock Alper ibland manierad, som om Lanthimos känner sig tvungen att leva upp till ryktet eller helt enkelt blivit lite väl förtjust i sina absurda infall. Ändå artar sig Alper till slut och precis som i Dogtooth hejar vi på Aggeliki Papoulias rollfigur. Hon som inte nöjer sig med sakernas tillstånd, inte håller till godo med att leka närstående, utan vill känna på riktigt. Alper är en obehaglig satir i gråtoner om utanförskap i servicesamhället, där vi är så svältfödda på värme att vi rear ut våra egna kroppar.