Debutplattan Dansa tokjävelns vals släpptes 1999 och förra året kom deras sjätte studioplatta – Enkel biljett. Lördagen den 30 maj står Abramis Brama på Metallsvenskans scen för första gången.
Tunga riff med doft av psykedeliskt 70-tal. Stonerrock kallar några genren. Lägg till en skvätt folkmusikinfluenser och sång på svenska.
– Att det blev ett band beror nog mest på att vi råkade springa över första plattan av November, säger sångaren Ulf Torkelsson i Abramis Brama.
Han nämner även band och artister som Mountain, Cream, Kebnekajse och Pugh Rogefeldt som mycket viktiga influenser.
– November var något vi inte hört tidigare och att man kunde göra hårdrock med svenska texter var för oss något helt nytt. Vi testade och adderade lite Black Sabbath och så var Abramis fött.
Just de svenska texterna gör att Abramis Brama sticker ut från mängden bland alla de band som spelar tung, riffig hårdrock.
– Jag har alltid gillat textförfattare som Mikael och Povel Ramel och Beppe Wolgers. Det är en utmaning att försöka komma bort från hjärta och smärta och skriva i metaforer.
I dag består bandet av Ulf Torkelsson på sång, gitarristen Peo Andersson, Fredrik ”Trisse” Liefvendal på tummor och Mats Rydström på bas. Lördagen den 30 maj står de på Metallsvenskans scen för första gången och efter det bär turnébussen iväg till Sweden Rock med speldag 3 juni. Under årens lopp har det även blivit en rad kortare turnéer i Europa.
Hur funkar det när ni sjunger på svenska?
– Vi har faktiskt mött mer skepsis i Sverige än i utlandet. Publiken av den tunga rocken är inte så känslig för olika språk. Man lyssnar mer på svänget och helheten och det är inte bara i Tyskland som det funkar. Det är samma sak i Belgien, Holland och Frankrike.
Till dags datum har bandet inte spelat utanför Europa, men det kommer ständigt mejl och förfrågningar om skivköp från exempelvis Argentina och Israel. De hade ett mindre uppehåll i skivsläppen mellan 2009 och 2014. Under den perioden var det även några medlemmar som lämnade bandet, medan bland annat basisten Mats Rydström klev in.
Går det att leva på det ni gör?
– Nej. Vi gör det mest för att det är roligt. Alla i bandet har andra jobb. Musiken är mer som en batteriladdare. Faktum är att vi träffades när vi jobbade på fritids. Det bästa med att lira är att kunna hänga med fansen efter en konsert, snacka och ta en bira.
Och namnet? Abramis Brama – det latinska namnet på fisken braxen. Hur kom ni på det?
– Peo, som spelade bas med oss tidigare, är en hängiven fiskare. Han är så insatt att han kan det latinska namnet på det han fångar i sjön. En dag var det några killar, dödsmetallare, på fritids som frågade honom efter ett ballt namn på ett band. Då sa han Abramis Brama, men när de fick höra vad det var på svenska dissade de namnet helt. Sedan låg det liksom bara och väntade på rätt tidpunkt. Många tror att namnet är indiskt och stavar Brama som Brahma, men så är alltså inte fallet.
Förutom musiken har bandmedlemmarna en till sak gemensam – motorcyklar.
– I garaget står både en HD Fatboy från 2003 och en Shovelhead Chopper från 1973. Trisse, trummisen, har en Yamaha 750 chopper från 1972. Det finns inget bättre än att glida runt på en hoj och bara njuta.
Vad kommer vi att få höra på Metallsvenskan?
– Det blir både gammalt och nytt. Vi hade ju ett uppehåll fram till förra året då vi släppte Enkel biljett. Nästan sju år, men så länge ska det inte dröja till nästa platta. Vi har redan en bunt nya låtar. Det kan bli så att vi lirar några av dem på Metallsvenskan.
Är bandet med på fotbollen?
– Nej, nej, nej hehehe. Fanken, vi skulle i bästa fall orka ett anfall och i värsta fall bryta både armar och ben. Vi står helst och kollar. Det är ju en fantastisk kul och galen idé att sammankoppla fotboll och rock på det sätt som Metallsvenskan gjort. En happening helt enkelt.
