A Good Day to Die Hard
Regi: John Moore
I rollerna: Bruce Willis, Jai Courtney, Sebastian Koch, Mary Elizabeth Winstead, Yuliya Snigir, Rasha Bukvic

När jag skulle opponera på en B-uppsats (en gång i ett annat årtusende) om Die Hard som avhandlade filmens dialog hade jag egentligen bara en invändning och det var att uppsatsförfattaren helt missat att ta med den klassiska frasen Yippie-kai-yay motherfucker! När examinatorn inte kunde påminna sig att någon sådan fras överhuvudtaget existerade i filmen, det var nämligen betydligt viktigare att ha en feministisk utgångspunkt för sina filmvetenskapliga betraktelser, då återstod det egentligen bara att göra en sak. Nämligen att läsa ännu mer filmvetenskap och börja undervisa själv.

Självfallet finns denna klassiska filmfras också med i A Good Day to Die Hard – allt annat vore egentligen otänkbart och närmast en dödssynd. Japp, du läser rätt. John McClane är tillbaka! Det här är alltså den femte filmen på Die Hard-temat och självfallet gör Bruce Willis repris på sin karaktär. Den här gången har McClane junior (Jai Courtney) hamnat i trångmål i Ryssland och sitter fängslad i väntan på rättegång. John beger sig dit för att stötta sin son, men allt visar sig handla om något helt annat.

Den som förväntar sig en djuplodande dialog ska välja en helt annan film än A Good Day to Die Hard. Den som däremot vill ha stenhård action, blod och explosioner har hamnat helt rätt. Storyn må vara lövtunn, men den fylls ut av gasen-i-botten-action.

Om det kommer en sjätte film? Jajjemän! 2015 ska enligt uppgift Die Hardest ha premiär och Bruce Willis finns med även där. Vi på filmredaktionen har givetvis fnulat på vad sjuan, åttan och nian kommer att heta. Vad sägs om Anyway to Die Hard, Yet Another Day to Die Hard och Hard, Harder and Hardest to Die? Försök gärna själv. Med rätt umgänge kan det bli en helkväll med finurliga formuleringar.