12 O’Clock Boys
Regi: Lotfy Nathan
I rollerna: Pug, Coco, Steven

Premiär 16 maj

Att åka motorcykel på bakhjulet är något man roar sig med på gatorna i Baltimore. 12 O’Clock Boys är namnet på det dirtbikegäng som startade detta och 11-årige Pugs högsta önskan, förutom att bli veterinär, är att få bli en i gänget. Namnet på gänget kommer från det trick de gör genom att köra på bakhjulet och att hålla motorcykel så lodrät det bara går.

Det här är en dokumentärfilm regisserad av Lotfy Nathan. Det är även hans regidebut och det märks tydligt. Grundförutsättningarna för en riktigt intressant film finns där, men Nathan har varken förnuft eller förmåga att förvalta detta till en bra slutprodukt.

Anslaget finns där när Nathan börjar med att bygga upp filmen med gängets historia och som sedan går över till Pugs vilja att bli medlem. Och sedan, ja, sedan stampar filmen på samma plats i 75 minuter för att sluta i ett stort frågetecken. Var finns intervjuerna med Baltimores beslutsfattare? Var finns polisens talesman? Varför har man inte pratat med Pugs lärare när han struntar i att gå till skolan i över två månader? Var finns samtalen med socialsekreterare? Pugs mamma Coco blir stämd inför domstol för sin sons företaganden. Varför finns inte utfallet av domstolens beslut med i filmen?

Det här är slarvigt och ytligt presterat! 12 O’Clock Boys som skulle ha kunnat bli en så intressant film ger enbart avsmak inför en filmskapare som inte har haft kraft att genomföra det här projektet. Herrejösses! Här finns ju uppslag som lätt hade kunnat bli ett Oscarsbidrag. Nej, Lotfy Nathan, tillbaka till gå och gör om, gör nytt och gör bättre!