Förra året satt både kinesiska ingenjörer och vi vanliga lättskrämda med hjärtat i halsgropen i flera veckor. Världens potentiellt största naturkatastrof, om man nu kan kalla det för det, hotade möjligtvis de över 50 miljoner människor som bor i den eventuella skottlinjen. Skräcken har lagt sig, men med den situationen som bakgrund; är det överhuvudtaget konstigt att kineserna försöker styra vädret?
Skrämselpropaganda. Kanske. Hoppas. Men ett stort hot mot Kina, världsekonomin, investerare och vårt sätt att leva växte sig starkt förra året då de största regnmassorna och översvämningarna i Kina sedan 1981 orsakade hundratusentals att bli evakuerade och satte observatörer längst ut på stolen med tänderna fulla av naglar.
De tre ravinernas damm började byggas i början av 1990-talet och stod färdig som världens största damm ungefär 20 år senare. Det är ett gigantiskt projekt: 2 300 meter långt, 185 meter högt, byggt med 28 miljoner kubikmeter cement, 463 000 ton stål – allt till en kostnad av mer än 30 miljarder dollar och med ett vattenmagasin, som när det är fyllt, sträcker sig 600 kilometer bort.
1,4 miljoner invånare sades behöva flyttas för att ge plats till projektet men under 2007, menar vissa (dock inte officiella kinesiska källor), att ytterligare flera miljoner invånare fick ta sitt pick och pack och hitta ny bostad.
Men oavsett vilket så var detta inte orsaken till varken den tidiga kritiken eller, naturligtvis, den senaste sommarens och höstens rädsla. Kritiken kom främst från dammens inverkan på ekosystem, flora, fauna – den asiatiska floddelfinen kunde till exempel inte längre hittas efter 2006 och förklarades utdöd.
Den sydasiatiska floddelfinen anses utdöd idag. Foto: MD Sharif Hossain Sourav/Wikimedia commons (CC BY-SA 4.0)
Rädslan?
Well, dammen är konstruerad för att klara av vattennivåer upp till dryga 175 meter, vilket är ungefär vad vi såg i somras. Två månaders konstant regnväder och översvämningar innebar att vattenmassorna ökade med 75 miljoner liter per sekund medan dammen fick öppna ventilerna och släppa ut 49 miljoner liter per sekund på andra sidan. Situationen växte sig kritisk – hur kritisk har jag egentligen ingen aning om.
När dammet, eller rättare sagt vattnet, lagt sig kom Kina ut med dementier. Det var såklart aldrig i närheten av någon fara. Dammen är en succé och de “västliga fantasierna om damm-kollaps är försök att svartmåla och besegra det kinesiska riket”. Och när kinesisk press frågar de invånare som tvingades flytta så är dessa endast positiva på grund av sin nu ökade livskvalitet:
“Vi bodde i ett fallfärdigt hus tidigare och nu behöver vi inte vara oroliga för varken översvämning eller torka”, berättade 80-åriga He Zhiqing.
Vad bra!
Och det är förhoppningsvis hela sanningen. Dammen testades ordentligt under en översvämning av en storlek som landet bara ser en gång vart 40:e år. Men det gick bra, förutom ett par hundra döda och ett par miljoner hemlösa (eller i alla fall tillfälligt hemlösa). Men nu är det 40 år tills det testas igen. Låt oss hoppas.
Men, kritik mot den gigantiska konstruktionen finns det fortfarande gott om och dessutom är det möjligtvis ett problem med den seismiska aktivitet som har ökat dramatiskt sedan bygget. Det är en av väldigt få saker byggda på vår planet, med människohänder, och som kan ses från rymden med blotta ögat (enligt Nasa).
Kinesiska geologen Fan Xiao är pensionerad före detta chef för Sichuans geologi- och mineralbyrå och har noggrant följt utvecklingen och vilka mönster denna seismiska aktivitet har tagit sedan dammen fylldes med vatten. Antalet skalv och till och med kraftigare jordbävningar har ökat enormt i området jämfört med tidigare. Tiotusentals i antal. Aktiviteten ökade när vattennivån ökade från 135 meter till över 150 meter. De mätte hela 152 stycken skalv den dagen de testade att fylla bassängen upp till 175 meter år 2012.
Framförallt har Fan Xiao pekat ut att antalet skalv och storleken på dessa ökar när vattennivån avsevärt förändras. Storleken på skalven har oftast inte varit så stora, men antalet skalv ger betydande effekt och ökar risken hela tiden. Det kraftigaste skalvet i hela området har än så länge varit 5,1 på richterskalan och dammen sägs i alla fall klara sex på samma skala.
För att gå eventuella händelser – och mardrömsscenarier – i förväg: Vad skulle hända om dammen kollapsar? Okej, det här är naturligtvis långt över min lönenivå, jag är inte i position att bedöma huruvida hotet skulle kunna vara närstående eller om det bara är just skrämselpropaganda. Men skulle dammen någon gång brista skulle det innebära en 100 meter hög vägg av vatten som förflyttar sig med en hastighet av ungefär 100 kilometer i timmen.
Inom 30 minuter skulle Yichang och dess fyra miljoner invånare vara offer. Inom någon timme skulle Jingzhou och deras 5,7 miljoner invånare svepas bort. Inom fem timmar skulle starkt industrialiserade Yueyang och deras 5,5 miljoner invånare sitta fem meter under vatten. Och efter tio timmar skulle Wuhan och elva miljoner människor se dramatiska översvämningar i sex-metersnivåer.
Efter 15 timmar blir det flera meters översvämning i Jiujiang, som tillsammans med Wuhan är de två största källorna till personlig skyddsutrustning för världen (bara för att nämna de nu så kära ansiktsmaskerna), och har 4,7 miljoner invånare. Och framförallt skulle allt lantbruk och källor till mat längs floden för miljoner människor vara totalförstört. Efter ett dygn skulle hamnen, i Shanghais granne Nanjing, vara i spillror.
Produktion av många varor som numera nästan exklusivt tillverkas i Kina skulle stanna upp. Sammanlagt skulle 15 procent av världens totala tillverkning vara offline inom ett dygn. Logistikkedjorna skulle brytas. Kina står som bekant för nästan en tredjedel av världens tillverkning och ungefär hälften av det kommer från den här regionen.
Men nu ska man komma ihåg att förutom att dammen ger två procent av Kinas elförsörjning så har kinesiska ledare sedan drygt 100 år tillbaka planerat att bygga en fördämning vid de tre ravinerna, bland annat just för att förhindra det eviga hotet med katastrofala översvämningar längs Yangtze-floden. 1931 förlorade 300 000 människor livet i översvämningar här, så hotet är egentligen intet nytt.
Yangtze-floden är både världens tredje längsta flod (efter Amazonas och Nilen) och världens tredje mest vattenrika flod, vilket tillsammans med de hårda monsunregnsperioderna skapat en besvärlig cocktail man gärna vill undvika. Kasta in en geologiskt besvärlig plats med kontinuerliga jordbävningar och man kan, i alla fall i väst, tänka att det skulle kunna uppstå problem någon gång i framtiden.
Vad kan man då göra åt det? Man kanske kan styra vädret?
Människan har alltid haft lust till att bestämma vädret men det har såklart varit svårt att åstadkomma. Kineserna har kommit längre än någon annan och när det gäller de tre ravinernas damm och översvämningar så skulle man kanske gärna vilja skruva ner på regnmassorna under monsunperioden. Men faktum är att vad de främst försöker använda sitt vädermanipuleringsprogram till – är det motsatta! Att skapa mer regnväder under perioder av torka.
Här är såklart skördarna bakgrunden. Den stora befolkningen ska matas och det kan vara nog så svårt. Kina har sprungit in i större och större problem senaste åren. Först slogs 40 procent av antalet grisar ut av svininfluensan och fördubblade svinpriserna. Sedan kom de gigantiska svärmarna med vandringsgräshoppor som slog ut stora delar av skörden och nu senast var det översvämningarna som slog ut skördarna från sex miljoner hektar jordbruksland. Kina ser säker livsmedelsförsörjning som ett av deras största problem och det viskas om åtgärder som kanske kan återspegla Mao Zedongs ”två mål mat om dagen för alla kineser”-strategi mellan 1959 och 1961.
I november förra året sköt Kina upp 16 artificiella regnhjälpande raketer i luften 50 mil söder om Peking som svar på ett stort problem med torka. Aktionen betecknades senare som en succé då de nästföljande 24 timmarna bjöd på 50 millimeter regn. Det kanske inte är så vida känt men Kina har jobbat med sitt vädermodifieringssprogram i flera årtionden.
USA var dock först och det var General electrics forskare som gjorde genombrottet strax efter andra världskriget. Torr-is kan skapa nederbörd ifall det interagerar med moln under vissa förutsättningar. Tio år senare arbetades det kraftigt med det i USA, både genom miljonbelopp i vidare forskning och faktiska aktioner för att få moln att avge nederbörd (så kallad molnsådd). De amerikanska upptäckterna militariserades och användes under Vietnam-kriget för att begränsa fiendens rörelser och reducera effektiviteten hos fiendens luftvärn. 1978 skrevs dock ett avtal där alla länder beslutade sig för att inte göra det igen. Inte ens, eller speciellt inte, i krig.
Att Kina satsar stort på det här är inte så konstigt, de satsar stort på det mesta, men det handlar om skördarna och det handlar om att hagel och översvämningar står för över 70 procent av alla landets katastrofskador. När det handlar om att hålla tillbaka regn så ska det förhoppningsvis också fungera. Kina satsade hela butiken inför öppningsceremonin i OS 2008 när hela 1 100 regnstävjande raketer sköts upp i luften för att garantera en torr OS-invigning. 2015 var 35 000 människor anställda inom Kinas vädermanipuleringsprogram, det lär inte vara färre idag. De försöker skapa enorma nederbördsmängder på den Tibetanska platån och gissningsvis hålla nere monsun-mängderna längs Yangtzefloden under regnperioden.
Andra länder i regionen är såklart också oroliga för vad dessa medvetna klimatförändringar ska innebära för deras egna regnperioder och klimat. Speciellt efter att Kina i december officiellt förklarade att de utökar sitt väderprogram kraftigt till att täcka halva landet. Alltså ett g a n s k a stort område.
Vad som kanske gör det hela mest skrämmande är såklart varför de gör det. Klimatförändringar är redan här. Och vatten är ett av de största problemen – antingen för lite vatten: Tre miljarder av världens människor upplever idag vattenbrist och akut sådan för 1,5 miljarder av dessa. FN:s skrämmande förutsägelse är dock att 700 miljoner människor kommer drivas på flykt redan 2030 på grund av den akuta vattenbristen. Eller så är det för mycket vatten: Enorm nederbörd, översvämningar och en gigantisk damm som, ifall den brister, innebär så mörka moln att inga raketer i världen kan stävja problemet.
