Örebroaren Annika Sundberg är en ung organisatör och entreprenör med ideella förtecken. Hon är vegetarian och vill inspirera flera att äta vegetariskt. Hon är idégivare till och allt-i-allo-jobbare bakom Vegofesten vars fjärde upplaga öppnar lördagen den 27 april. Hon tror starkt på en grön livsstil. Det är smartare för klimatet och etiskt riktigt. En stark ung och hoppingivande trend i skuggan av den globala uppvärmningen och livsmedelsindustrins förtroendekris.
Annika Sundberg tycker att avokado på smörgås är galet gott. För att inte tala om sushi. Men vegetariskt ska det vara. En högoddsare i sig för i hennes tidiga tonår anade ingen i omgivningen en blivande vegetarian i henne.
– Det kunde ingen tro. Jag var extremt kräsen och kunde bildligt talat kräkas över mat. Det blev mest köttbullar och potatis. Stod det grytor på bordet petade jag ut det som jag tyckte om.
Hon tror att hon var lite bortskämd som minstingen i familjen. Det blir man nog lätt med en storebror och en storasyster och engagerade föräldrar. Det finns ingen enda omvälvande upplevelse hon kan peka på som gjorde henne till vegetarian.
– Det var nog personer runt om mig på gymnasiet och en kompis från och till som påverkade mig. Det var flera saker som gjorde att jag förstod att maten är en industri och att kossorna inte bor i någon tjusig lantlig idyll. Det var något av en chock. Jag kunde inte fortsätta att bara bry mig lite grann ibland.
Insikten blev en uppfordran till ett helhetsengagemang. Det ena gav det andra och medvetenheten ökade.
– Jag plockade härifrån, därifrån och läste något här och där. Så la jag ihop. Vad äter folk? Hur mycket djur behövs det? Dom måste också få leva ett bra liv. Går det inte åt alldeles för många djur? Ibland vill man inte ha mer information …
Annika kommer alla fördomar om vegetarianer som intoleranta moralister och asketer på skam. Det finns en mild humor och en rak öppenhet hos henne. Och glädjen glimtar till som små silverbäckar i hennes mjuka talflöde. Hon är uppvuxen i ett kristet hem och i hennes inre lever tron och hoppet. Hennes övertygelse om att en vegetarisk kosthållning är bra för människor, djur och natur är stark.
I och med att pojkvännen Robin, som är vegan, kom in i hennes liv övergick hon nästan helt till veganismen. Hela familjen Sundberg prövade på att äta vegankosten under en tid. Hon är tacksam mot sina förstående föräldrar som alltid stöttat henne.
Att vara vegetarian är att automatiskt väcka frågor och bli något av en social måltavla.
– Till exempel om man fikar med en grupp vänner får man skärma av sig. Haha, du får inte äta det här, säger någon. Då svarar jag att det får jag visst, men jag väljer att inte göra det. I början går man igenom en massa faser av ifrågasättande. Jag blev irriterad över att jag måste försvara mig och vrida och vända på den mat jag äter. De var lite som om man var allergisk. Och människor kunde bli besvärade eller tycka att det var allmänt jobbigt. Men också till synes positiva kommentarer kan ha en oavsiktlig tagg.
– Så skönt att du inte är en sådan där vegan som inte tycker om människor som äter kött fick jag höra.
Det är en känslig fråga vad man äter – och dricker. Livsstilsval kan väcka irritation och ibland till med aggression. För att hjälpa värdar ur deras förlägenhet har hon ibland tagit med sig egen mat.
Annika är och har alltid varit nykterist. En självklar livsstil för henne. En del kan också där känna sig provocerade och klämma fram moderna varianter på den gamla vanliga tjatvisan: ta dig en sup och var som folk. Hon har funnit att det är bäst att välja bort vissa sociala sammanhang.
Fördomarna rör inte bara mathållningen. En vegetarian förutsätts inta ett allmänt upproriskt vänsterperspektiv. Men där känner hon inte igen sig. – Numera finns det ett mode där man försöker komma ifrån den gamla stereotypen, genom att lyfta fram vegetarisk mat genom fräscha Svensson-personer.
Men fördomarna kan också störa åt andra hållet. Då kan man missa mycket. När hon för en tid sedan gick runt och affischerade för Vegofesten närmade sig en äldre dam. Annikas första reaktion var att förvänta sig kritik. Men damen ville bara veta när festen skulle äga rum.
För Annika är det viktigt att maten inte bara är nyttig och grön utan också smakar gott. Hon gör inte det vegetariska eller veganska kosthållet till något särpräglat eller märkvärdigt.
– Vårt kylskåp ser nog likadant ut som många andras. Där finns morötter, lök, potatis, gurka, tomater, champinjoner, bönor, tomatkross och majskolvar. I frysen sojafärs, sojamjölk, broccoli och spenat.
Andra stapelvaror de har hemma är ris, fullkornspasta, potatis och spaghetti. En vegetarian kan till skillnad från en vegan lägga till mjölk och ägg. Om man äter en vegansk kost bör man ha kunskaper i näringslära.
– När Robin och jag går på blodvärdeskontroll får vi olika värden trots att vi överlag äter samma saker.
Det är väldigt individuellt hur man reagerar på kost.
Det är nog därför klokt att förändra sitt ätande stegvis och med eftertanke. Som Annika själv har gjort. Hon har i en tidigare intervju formulerat ett praktiskt förhållningssätt till ätandet som jag tar upp med henne: ”Man får äta med sinnet ibland och med smaklökarna ibland”.
Om man nu som vegetarian skulle falla för frestelsen att äta kött någon gång är det inte hela världen. Man får helt enkelt alltid göra så gott man kan. Det tar tid innan sinne och smaklökar blir ett.
Annika Sundberg jobbar på Café Deed på Kulturhuset. Det drivs av föreningen Hela Människan som är en del av Svenska kyrkans och de traditionella frikyrkornas sociala arbete.
Där startade hon livsmedelsaffären Orangia för vegetarianer och veganer för några år sedan.
– Jag sålde allt möjligt: ostar, påläggsgrejer, soja och veteproteinprodukter, tofu, seitan och flera andra varor. Tofu är gjord på soja och är en bra proteinkälla får jag lära mig. Och seitan är en glutenbaserad produkt som kan ersätta kött.
Orangia stängde efter ett år. Fortfarande kommer det in människor och frågor efter den. Hon ger raka besked om varför den stängde.
– Jag har inget affärssinne och kunde inte ta betalt. Jag missade beräkningar av svinnet. Dessutom insåg jag efter att tag att jag gillar projektformen bättre. Att starta upp och lämna vidare. Men det var ett otroligt år då jag träffade en massa intressanta människor. Och lärde mig mycket om vegoköttvärlden.
Begreppet kan låta som en motsägelse i sig. Men hon anser att burgare och korvar är praktiska format som inte behöver fyllas med kött utan fungerar lika bra med köttersättning av olika slag.
Men Orangia är bara ett av projekten på hennes meritlista. För fyra år sedan lyckades Annika samla ihop föreningar och enskilda på några månader för att starta det som skulle bli Vegofesten. Det lyckades över förväntan.
I slutet av den här månaden är det dags för upplaga fyra av Vegofesten i Kulturhuset på Järnvägsgatan. Arrangör är Vegosällskapet.
– Det låter som en mystisk herrklubb, säger hon med ett mjukt skratt.
Det är ett endags-event med fri entré och ett brett program som inte bara riktar sig till vegetarianer – utan till alla.
– En matkulturfest där vi försöker få med alla uttryckssätt: konst, musik och matlagningsworkshops till exempel om raw food. Vi vill inte bara dra till oss Örebros konsumenter utan också stadens företagare. Staden behöver livas upp och vi behöver prata mer om vegetarisk mat – smartare mat.
Örebro kommun är en av de externa samarbetspartnerna. I år satsar Vegofesten också på en föreläsning för företagare. Annika tror att livsmedelsbutiker som vågar vara i framkant och skylta med en mer vegetarisk och ekologisk profil kan göra stora vinster. Hon hoppas att företagarna vill haka på.
Hon lovar att det kommer sjuda av liv i Kulturhusets mässhall och de sju andra lokalerna. Men det handlar inte bara om mat utan där kan man också bekanta sig med olika föreningar. Givetvis går det att äta grönt i alla de nyanser på festen. Förra året kom det 550 besökare.
– Jag har en arrangör i mig. Jag gillar att göra det här. Det passar mig som handen i handsken. Det finns en stor potential att Örebro och Kumla, där jag nu bor, kan bli mycket mer gröna städer. Det är inte så svårt, det är bara för alla att äta lite mindre kött. Så lätt är det.
Annika är en smart och smittande grön entreprenör.
