Peter Appelskog är en välkänd profil i Örebros resebyråbransch, en av de som varit med ”från början”. Hans första jobb var som reseledare hos Fritidsresor på den klassiska charterön Gran Canaria i ögruppen Kanarieöarna (första charterresan till Kanarieöarna genomfördes år 1955). Sedan dess har Peter varit mitt i en bransch som sedan 90-talet befunnit sig i ständig förändring. World Travels, företaget som han var med och grundade tillsammans med kollegan Claes Andersson och Weidermanns buss i Kumla, har nyligen blivit uppköpta av Lingmerths Resebyrå AB. Därför satte vi oss ner för ett samtal med Peter för att tala om bland annat Sällskapsresan, Afrika och resekatalogernas död.

Är ryktet om resekatalogens död överdrivet?

– Katalogen har i princip levt ända fram till nu. Jag såg en nyhet häromdagen, att Apolloresor tar bort sina kataloger. De ska göra en slags tidning istället som kommer ut en gång på våren och en på hösten, man satsar även på appar och internet. Förr i tiden var det annorlunda, då tog jag en bunt kataloger och gick förbi alla butiker i city, hos alla som jag kände och lämnade in kataloger. Det var den kanalen som fanns då. Förr var man hänvisad till resekatalogen.

De senaste tio åren har varit omvälvande för resebyråbranschen om jag har förstått rätt.

– Precis allt har hänt: det har varit turbulens i världen, till exempel krig, flygbolag som har slopat provisionerna till resebyråledet, fågelinfluensan, sars, askmoln … och så har ju internet slagit igenom. Richard Kenneth sa till mig när han var med och gjorde World Travels grafiska profil: ”Om bara några år så kommer internet att ta över”. Och jag svarade ”nej, aldrig i livet”. Men jag hade fel och Kenneth hade rätt. Det är internet som har revolutionerat resebranschen, vilket innebär att de flesta leverantörer kan använda det som en egen försäljningskanal och låta kunden göra jobbet för ett aningen lägre pris.

Hur har ni bemött den här förändringen?

– Vi har mobiliserat oss genom att ha en hög kunskapsnivå, samt att vara bra på att sätta ihop långresor – udda och svårare resor som kanske inte är så mycket point to point. Vi har fokuserat oss på personlig service, erfarenhet och tillgänglighet. Detta har gjort att vi har fått väldigt mycket kunder som är återkommande. Det är mycket som har förändrats, men själva försäljningsdialogen är likadan. Kunderna på andra sidan bordet vill investera sina pengar i något de drömt om länge, det är ett stort ansvar som vi måste förvalta på bästa sätt.

Varför valde ni att bli en del av Lingmerths?

– I en föränderlig bransch så krävs det att man ligger i framkant och är erkänt erfaren. Tiden var mogen för att gå med i en resebyråkedja som ger både kunden och oss trygghet i en tuff bransch. Från den 1 mars i år så ingår vi numera i Lingmerths Resebyrå AB som deras tionde kontor i kedjan. Genom detta har vi blivit en mycket starkare aktör på marknaden, med vår redan erkända kompetens och med vårt goda kundrenommé i bagaget. Framför allt har vi bättre avtal som gör att vi kan erbjuda lägre priser både till privat- och affärsresekunder. Lingmerths Resebyrå AB är en anrik byrå som har funnits i 60 år, och är ett AAA-rankat företag.

Ni har valt att inte ha kontor vid markplan, hur hittar kunderna er?

– Genom mångårigt samarbete med flera av våra kunder, samt många nya som kommer till oss på rekommendationer från tidigare nöjda kunder. Både affärs- och privatkunder. Och genom Lingmerths Resebyrå AB har vi tillgång till en professionell marknadsavdelning.

Hur kom du in i resebranschen?

– Jag åkte på en sista minuten-resa när jag var 19 år, min första charterresa. Den gick till Sicilien, ospecificerat boende med Fritidsresor. Resan kostade 395 kronor. När vi kom ner till resmålet så kände jag ”det här vill jag arbeta med”. Att ta emot människor i solen och värmen, ta hand om människor på bästa sätt, guida på utflykter. Så jag började söka reseledarjobb hos Fritidsresor. På den tiden var det inte alls som det är idag, nu utbildas man och ska ha grundlig utbildning i botten. Jag har ingen gedigen historieutbildning eller något sådant, men jag har varit intresserad av geografi och historia sedan barnsben.

Peter fick kontakt med Fritidsresor via sin vän Erik som hade jobbat på Rhodos. Han åkte upp till Stockholm, där han blev intervjuad av personalchefen, och fick sedan jobb som reseledare. Det var tänkt att London skulle bli hans första postering, men en vecka innan han skulle åka, i slutet av december 1977, så ändrades det till Kanarieöarna. Så han köpte en bok om Kanarieöarna, pluggade in den under mellandagarna, och flögs ned på en så kallad ”fri-tvåa”, vilket innebar att han fick sitta i cockpit hela resan.

Det här var tiden precis efter att Francoregimen hade gått i graven. Kanarieöarna var en zon som folk hade åkt på charter till ändå, men man hade inte rest till fastlandet. Nu öppnades det spanska fastlandet upp för charter, och några månader efter att Peter kom till Kanarieöarna fick han flytta till Costa del Sol. Han jobbade i Marbella, med utflykter, transfer, med ”allt” som han beskriver det.

– Andalusien, som Costa del Sol ligger i, känns som Spaniens hjärta. De är hetlevrade, både tjurfäktningen och flamencon har sina rötter där. Det finns härliga städer där – Malaga, Sevilla. Vi körde utflykter till Marocko en gång i veckan.

Peter var vid den här tiden 20 år gammal och fick i sitt arbete som reseledare ha ansvar för en buss med 30–40 personer över Gibraltarsundet och vidare in i Marocko. Han sa alltid ”nu får vi skruva klockan 50 år tillbaka i tiden”.

Du jobbade på Ibiza i slutet av 70-talet. Hur var ön på den tiden?

– Det var 70-talets charterkomet, alla kategorier. Partyön Ibiza var i mångas ögon ”lite syndig”, men väldigt många unga människor reste dit ändå. Det var dåtidens Ayia Napa. Fantastiska badvikar med turkosblått vatten. Ett diskotek i varje gathörn, där man dansade till Earth Wind & Fire, Bee Gees och Baccara.

Säsongen tog slut och i och med det hamnade Peter på Fritidsresors kontor i Stockholm som telefonförsäljare. Ja, du läste rätt, på den tiden såldes all charter via telefon. Datorn fanns inte ännu hos någon återförsäljare/resebyrå.

Sällskapsresan är en klassisk film från och om den här perioden, vad tycker du om den?

– Jag älskar Sällskapsresan, för jag kan se likheterna. Visst finns det ytterligheter i filmen, men jag tycker att den är ett mästerverk med mina mått mätt. Jag jobbade på Gran Canaria när den spelades in där, men de filmade med hjälp av en annan charterarrangör. Den filmen tar fram allt det som är typiskt charter på ett igenkännande och roligt sätt. Kul minne!

Efter en tid hemma så längtade Peter ut igen.

– Då åkte jag till italienska och franska Rivieran. Det här var resmål som passade mig.

På fastlandet kan man köra de tyngre utflykterna och det gillade Peter. Han körde många utflykter till Nice, Cannes, Monaco och San Remo. Efter en tid flyttade han hem till Sverige igen och började jobba på den ”vanliga” resebyrån, legendariska Svensk Flyg & Bussresetjänst som arrangerade den första svenska charterresan till Mallorca 1955. Därefter kom han till resebyrån Nyman & Schultz.

– Det var spännande, för det var en byrå som även skötte affärsresor. Jag jobbade med stora företag i regionen, och då var man ordermottagare. Det ringde folk och beställde resor, det kunde vara en mässa i Turkiet eller att man skulle till Hongkong och lämna en ritning. Jag hade knappt börjat på Nyman & Schultz innan de slutade med privatresor, och då fick jag enbart arbeta med affärsresor. Det var spännande att jobba med alla de här stora företagen. Många reste till orter man inte ens kunde stava till, och då hade jag nytta av mitt intresse för geografi.

Det här var en tidsera när affärsresenären inte tänkte så mycket på vad flygbiljetterna kostade, en tid när SAS-Janne Carlzon ”rev pyramiderna” och uppfann Euroclass en lyxigare flygresa inom Europa. Alla i affärsvärlden ville ha sådana biljetter.

Hur gick det till när ni drog igång World Travels?

– Jag var en tid på en resebyrå som hette Up Travel, som sen blev införlivad i Ticketkoncernen. De sålde både privatresor och affärsresor, vilket var ett bra sätt att jobba på – jag trivdes med flexibiliteten. När de sedan ville renodla sin affärsidé och bara syssla med privatresor, så startade vi – jag, min kollega Claes Andersson och Weidermanns buss i Kumla, World Travels. Det var 1998.

Man blir delaktig i många livsöden när man arbetar i resebranschen.

– Ja, jag har varit med om både glada och tråkiga saker i branschen. När något inträffar så hamnar vi i ett läge där vi tar hand om problemet. Det kan till exempel handla om Sars, krig, vulkaner eller stora konflikter som i Thailand och Kenya. Tsunamin i Sydostasien inte att förglömma. Då hittar den etablerade resebyrån lösningarna för sina kunder.

Musik har alltid varit viktigt för Peter. Han har arbetat – och gör fortfarande då och då – som discjockey och gjorde under en tid fester ihop med en annan Örebroprofil, Richard Hampton.

– Vi gjorde olika temafester. Karibiskt, halloween … vi hade till och med Martin Stenmarck en gång, innan han slog igenom. Det var jättedåligt med folk på den festen, vilket det nog inte skulle vara idag.

I mitten av 80-talet blev Peter kristen, och han började sjunga i gospelkör. Först i kören Svart på vitt, numera i countrygospelkören Can’t Stop. Sången och musiken är för Peter avkoppling, ett sätt att ”ladda batterierna”. Med Svart på vitt har han turnerat i USA, mestadels i svarta kyrkor, detta på grund av kontakten med den legendariske gospelartisten Edwin Hawkins, ”Mister Oh, Happy Day”.

Genom åren har Peter också kommit att arbeta mycket med kyrkor och missionsresor över hela världen. Till exempel att bistå missionärer med flygbiljetter ut till missionsfälten, vilket känns extra viktigt för honom.

– Det är en otrolig rikedom att få följa dessa missionärer och deras resor. De här människorna har jag fått glädjen att ha som kunder sedan 80-talet. Jag har haft missionärer som ringt mig när de har stått på lastbilsflak och blivit beskjutna. De frågar om jag har lyckats med ombokningen för dem och så hör jag dem säga ”de skjuter efter mig!”.

Jag har hört om ditt stora intresse för Afrika. Kan du berätta om det?

– Jag har alltid varit intresserad av djur, alla typer av vilda djur. När jag var liten ville jag bli veterinär och jobba på djurpark eller bli journalist.

Jag har varit på många resor till Afrika, då jag besökt flera olika nationalparker med olika fauna. Att fotografera är en stor hobby. Afrikas djur och natur är fascinerande med dess variation. Jag tycker om resmål som har det där exotiska. Indien och djungeln i Brasilien bland annat. Jag är väldigt engagerad i World Life Foundation, bevarandet av djuren och att stoppa tjuvskyttet, handeln med elfenben, noshörningshorn och tigerskinn.

Har du några andra favoritresmål?

– Ett som jag gillade mycket var Japan.

Varför det?

– Det är så perfekt på något vis. Ordning och reda, struktur, det finns hur mycket människor som helst men det funkar på något sätt ändå. Folk står i kö, på rad, för att kliva på tunnelbanorna. Det kan vara tråkigt om livet skulle vara så hela tiden, men att få upptäcka det, ta del av det … det är så annorlunda mot hur vi har det här. Allting är så perfekt. Och så finns det så mycket fint att se, till exempel Kyotos gamla kvarter, templen, och tehusområdet. Ett annat resmål som jag tycker om är Israel, jag var där för några veckor sedan. Ett fantastiskt land med vänliga människor. Jag var några dagar i den gamla staden Jerusalem, med historien och de gamla anrika platserna, och avslutade resan med några dagar i Tel Aviv – en modern stad som skulle kunna finnas var som helst i världen. Med en fantastisk sandstrand vid Medelhavet.

Både du och Claes är stora ÖSK-fans, hur känns det just nu?

– Det känns mycket bra, Örebro SK ska upp i Allsvenskan – något annat är det inte tal om. Claes är ännu större supporter än jag. Vi är med i Inre cirkeln, vilket vi har varit i många år. Vi anser att det är självklart att man som företag är med och sponsrar om man har möjlighet till det.

– En annan idrottsklubb som vi har stöttat är Örebro Black Knights, jag har följt dem från starten, via Rynninge, Örnsro och nu är de ett etablerat lag i högsta ligan som spelar på Behrn Arena. Jag spelade basket i Kumla Real några år i min ungdom, men hade jag fötts idag hade jag valt amerikansk fotboll. Jag gillar de amerikanska sporterna.