Det är söndagen den tredje maj när vi ringer på hemma hos Maria Larsson i Örebro slott. Dagen efter ska hon, som den 39:e hövdingen i ordningen sedan 1634, göra sin första arbetsdag som landshövding för Örebro län.

Maria bjuder på kaffe och kaka, den sistnämnda bakad av Örebro slotts husfru Martin Nordsten (som även är landshövdingens chaufför). Hon berättar att hon precis var på väg att tacka ja till ett annat jobb när regeringen ringde.
– Ganska snabbt kände jag att “det här är ju ännu roligare, det här vill jag ännu hellre”. Jag kände mig väldigt privilegierad som hade två roliga jobb att välja på och svarade regeringen att jag var intresserad. Det var flera län som var i färd med att byta landshövding men jag sa ”får jag önska så önskar jag Örebro län”.

Hon flyttade in på valborgsmässoafton och såg brasan genom fönstren, ”det var bland det finaste valborgsfirande jag har sett”, och även om hon nyss är inflyttad har hon redan hunnit med att åka till Marieberg och Ikea för att komplettera lite.
– Det var många som ville säga hej och gratulera till nya jobbet. Det var väldigt roligt.

Barn och barnbarn finns i både Stockholm och Göteborg, så familjepolitiskt ligger Örebro bra till.
– Jag har en son i Malmö också och det är ju lite längre. Min man jobbar kvar i Småland ett tag till men hoppas komma efter så småningom.

Vi börjar med att fotografera och går ut för att använda slottet som fond. Nästan direkt kommer en lokal mamma med litet barn fram och gratulerar till utnämningen. Örebroarna har koll på sin landshövding. Maria växte upp på föräldrarnas bondgård i Långasjö i Småland men efter att ha utbildat sig till mellanstadielärare flyttade hon, via några år i Västergötland, 1981 till Gnosjö.
– Det är en liten kommun som är full av möjlighetstänkare, vilket har präglat mitt sätt att vara väldigt mycket. Jantelagen är omvänd där, det är snarare “kan han så kan jag” som gäller. Redan från sex års åder sa min son att han skulle bli företagare. Jag tror inte att han kanske hade gjort det i annan del av Sverige, men här fanns det som en självklarhet i myllan.

Hon beskriver sig själv som ”handelsresande i Gnosjöandan” och berättar att hon föreläste mycket om den under sin tid i näringsutskottet.
– Det är naturligtvis grunden för välfärden, att det finns många som vill och kan starta företag.

Politiker blev hon därför att hon såg saker omkring sig som hon ville förändra. Gnistan var hennes ideella engagemang som flyktingguide – hon tyckte att tolktjänsten var ”urusel” och behövde förändras.
– Jag läste sju partiprogram och valde Kristdemokraterna.

Maria kände inte en enda kristdemokrat, men hade sett namnet på en av deras lokala företrädare i tidningen.
– När jag gick in på hans kontor och frågade om jag fick bli medlem fick jag svaret “detta har aldrig hänt förut”.

På sitt första fullmäktigesammanträde tog hon upp frågan om tolktjänsten och tre månader senare hade den förändrats till det bättre, berättar hon.
– Jag tror att det är den drivkraften som politiker har, att man vill påverka framtiden positivt. Ett sätt att påverka samhället är att vara politiker, men två andra är att vara entreprenör, eller att vara engagerad ideellt. Alla tre behövs.

Själv har hon, förutom sitt engagemang som flyktingguide, till exempel drivit ideella teaterprojekt.
– Egentligen var drivkraften att stå på scen, men jag blev ordförande för föreningen så det blev mycket praktiskt arbete. Vi satte upp en nyskriven pjäs av Carl Johan Seth, som även har skrivit grundmanuset till Kristina från Duvemåla. Den handlade om småföretagsamhetens framväxt under efterkrigstiden – det är väldigt lite teater som handlar om entreprenörskap, men den här gör det.

Pjäsen som hette En helig anda, sattes upp i samarbete med Länsteatern i Jönköping, och spelades på utomhusscen. I stort sett hela Gnosjö var engagerat.
– Till slut blev det tre pjäser, en trilogi där den första delen handlar om att bygga företag, den andra delen om nästa generation som är förvaltare, och den tredje delen om den tredje generationen som riskerar att förstöra allt på grund av lättsinnighet.

Inför valet 1998 stod Maria på tredje plats på riksdagslistan för Jönköpings län, efter Alf Svensson och Göran Hägglund. Hon såg det framförallt som ett erkännande och hade inte några större förhoppningar om att komma in.
– Sen gjorde Kristdemokraterna ett framgångsval 1998 och jag ramlade in i riksdagen, jag blev den första från Gnosjö att komma in sedan ståndsriksdagens tid. Det var fantastiskt roligt att få göra politik på heltid, i Gnosjö är man fritidspolitiker på kvällstid.

Maria började i Arbetsmarknadsutskottet 1998 och satt efter valet 2002 i Näringsutskottet. I båda utskotten arbetade hon mycket med företags villkor, med de möjligheter och hinder som finns för att driva framgångsrika företag.
– Jag fick mycket frågor och kunskap med mig hemifrån Gnosjö.

Hon talar om att ”göra politik”, att politik är någonting man skapar.
– Att utveckla och spåna fram ny politik: vad väntar i framtiden, hur ska vi möta den, vad har vi för problem idag och vad är svaren på dem? Det hantverket älskar jag. Det är den allra roligaste delen av politik: att spana framåt, att titta runt hörnet, vad är det för beslut vi behöver ta?

Inför valet 2006 fick Maria leda Alliansens arbetsgrupp om vård och omsorg. Gruppen lade fram ett program som hon efter valet, som äldre- och folkhälsominister, fick vara med om att genomföra på nationell nivå.
– Jag brukade tänka “funkar det här hemma i Gnosjö?”. Vi har många små kommuner i Sverige och den lagstiftning vi lägger måste fungera för dem också. Det skiljer mycket mellan landsort och storstad och den spänningen kan man se i alla län.

Hon satt i Alliansregeringen i två mandatperioder, 2010-2014 som barn- och äldreminister. En av de saker hon känner sig mest nöjd med i efterhand, berättar hon när jag frågar, var OECD:s granskning av den svenska äldreomsorgen.
– Pisaundersökningen om skolan är väl känd, den var ju inte så positiv, men när OECD tittade på äldreomsorgen sa de “Sverige är ett föredöme, ni har tagit rätt beslut de senaste åren, ni har lagt en grund för bra framtida äldreomsorg”. De lyfte fram saker vi hade lagt fast i det första programmet. Att ge äldre valmöjligheter mellan olika typer av verksamheter. Att vi hade börjat mäta kvaliteten på äldreomsorgen genom att inte bara fråga professionen och kommunerna utan också de äldre själva. Att äldre människor som har levt ihop ska kunna fortsätta göra det även om bara en var i behov av äldreboende.

Ett annat område, en hjärtefråga för Maria, är barn som far illa.
– Där gjorde vi många förbättringar inom socialtjänstlagen för att barn ska få höras, få berätta sin historia, få lämna sina lösningsförslag och att detta ska vara en del av beslutsunderlaget. Att säkra upp så att barn får komma till tals i lägen där de har en utsatthet. Jag tillsatte även en utredning om att göra barnkonventionen till svensk lag.

Efter valet 2014 tappade hon sin riksdagsplats.
– Att vara politiker är inget yrke, det måste man komma ihåg. Det är ett förtroendeuppdrag, inte någonting man kan ta för givet. Man har ett uppdrag som sträcker sig under en fyraårsperiod och vart fjärde år tar man ut bästa möjliga lag. Det är demokratins villkor. Jag var tveksam till att kandidera i det senaste valet, för jag kände att jag nog snart var färdig, men partiet tycket att jag skulle ställa upp. Sen blev både jag och Stefan Attefall utslagna av Andreas Carlsson som gjorde en fantastisk kryssningskampanj lokalt.

Hur var det att ingå i en koalitionsregering?
– Det var inget som riktigt överraskade mig, det blir ju mycket kompromissande i riksdagsarbetet också. Politik måste innehålla kompromisser. Vi har ett system där inget parti inom överskådlig tid kommer att få 50 procent av rösterna och då gäller det att hitta samarbetspartners och framkomliga vägar.

Du växte upp på en bondgård, numera bor du på ett slott. Hur ser du på din roll som landshövding?
– Örebro slott erbjuder en fantastisk miljö,  och jag vill att så många människor som möjligt ska få komma hit och mötas här. Jag vill skapa mötesplatser för de aktörer i länet som kan och vill bidra till länets utveckling – det är det primära. Residenset är en mötesplats som är neutral, landshövdingen har inte politiska förtecken och ibland kanske det kan behövas. Sen vet jag att det finns ett gott samarbetsklimat etablerat i det här länet, att samarbetet mellan länsstyrelsen och Region Örebro län fungerar väldigt bra.

Du efterträder Rose-Marie Frebran, som liksom du var kristdemokratisk politiker innan hon blev landshövding i Örebro.
– Ja, Rose-Marie satt i riksdagen när jag var nykomling där. Att regeringen har utsett två kristdemokrater i rad är ju en fråga för dem, men jag tror att de tänker att jag kan göra nytta här.

Och länsrådet Kjell Unevik arbetade tidigare på näringsdepartementet.
– Jag kände inte honom sedan tidigare, men det är så bra att han har en gedigen erfarenhet både från länet och departementsvärlden. Att ha medarbetare med god kunskap om länet känns väldigt tryggt när man flyttar till ett län som jag gör.

Som minister var du så klart i Örebro då och då. Vad har du för relation till staden?
– Jag har varit här väldigt många gånger och gillar stan mycket. Ofta har jag åkt härifrån med ett leende på läpparna, både för att staden är så ofantligt vacker – det är härligt med vatten inne i stadsmiljön – och för att det händer mycket spännande här. Det sistnämnda har gjort att jag har varit i stan på många studiebesök. Sen bodde jag en period i Töreboda kommun som gränsar till Örebro län, och då åkte vi ofta på utflykt till Tiveden – jag älskar Tiveden.

Och nu är du chef över Tiveden.
– Ja, haha.

Vad står på schemat under din första tid på jobbet?
– Inför mitt tillträde har jag läst årsredovisningen, regleringsbrevet  och så vidare. Sen har jag bokat in en genomgång av aktuella ärenden med varje enhet – både för att få en helhetsbild men också för att få veta vad som är problematiskt just nu. Jag ska träffa kommunstyrelseordföranden, träffa regionföreträdarna – det är viktigt att skapa personliga relationer till människor som du ska ha ett gott samarbete med. Sen hoppas jag på att få gå på många studiebesök framöver. Det behöver jag för att lära känna människor och miljö. Gärna många företagsbesök.

Nu har du en roll där du ska vara opolitisk. Saknar du att vara politiker?
– Nej, jag kan tycka att det är lite skönt. Jag är färdig med den delen, det har varit otroligt roligt och berikande men jag är färdig. Jag tycker tvärtom att det ska bli roligt att se vilka möjligheter som finns i min nya roll.

Som landshövding kommer du att få genomföra beslut som du själv varit med om att fatta i regeringsställning.
– Det var lite häftigt när jag läste årsredovisningen och såg en del uppdrag som jag hade gett Länsstyrelsen att jobba med. Jag gillar att vara hands on, det var därför jag tyckte det var så kul med kommunalpolitik. Jag tycker om att göra och genomföra på en praktisk nivå. Och nu får jag göra det både med frågor jag har arbetat med tidigare men också med annat.

Du blir till exempel ansvarig för att alkohollagen följs i länet, en lag som du som politiker var med om att förnya.
– Det är kul att se att alkohol allt mer förtärs på krogarna och att hembränningen är i stort sett borta. Införseln till Sverige minskar, det dricks mindre sprit och mer vin, och de alkoholfria alternativen börjar bli mer synliga. Totalkonsumtionen minskar. Det har hänt mycket positivt och där har vi varit en del men krogarna har också svarat upp. Lagstiftning är aldrig tillräckligt, det finns så mycket som ska kitta emellan.

Du blir chef för omkring 190 anställda. Vad kan de vänta sig av dig?
– Att jag är en lagspelare, ingen soloartist. Jag vill ta vara på all kompetens som finns och leta förbättringar tillsammans. Länsstyrelsen ska vara en bra serviceorganisation som tillhandahåller god service till medborgare och kommuner, vilket jag vet att de redan idag strävar efter. Också när man får ett avslag, eller en tillsynsanmärkning, ska man få en rimlig förklaring till varför man har fattat det ena eller andra beslutet.

Vad gör du när du inte arbetar?
– Jag har levt ett pendlarliv i 16 år så nu ska det bli skönt att bli mer bofast. Men det handlar mycket om att upprätthålla relationer, både med sin äkta hälft, sina barn och barnbarn och med vänner. Relationer är viktigt. Sen tror jag på att sova ordentligt – jag har förmånen att ha en väldigt god sömn – på att äta ordentligt och på att röra på mig. Utöver det så är det väldigt skönt att som motvikt till faktatexter och promemorior få läsa skönlitteratur och poesi. Då är jag väldigt nöjd, då lämnar livet inget i övrigt att önska.