Lannalodge har gjort en riktig resa de senaste fem åren. Man kan säga att allting började då Henrik och Jenny Johansson köpte klubbhusområdet 2008 och byggde hotell.
Fem år senare är Henrik vd och Jenny anläggningschef över en anläggning som kan erbjuda både golfbana, hotell, gym, relax och konferensverksamhet. För att inte tala om tomterna som de har till salu ute vid banan, som på sikt kommer att bilda ett helt nytt villaområde. Vi mötte upp det äkta paret ute vid golfbanan, för ett samtal om var Lannalodge står idag och hur de har tagit sig hit.
Hur kom det sig att det blev Lanna?
Henrik: Jenny hade sagt upp sig och började titta på olika saker som vi kunde hitta på. Vi funderade på att köpa en skidanläggning och var runt och besökte några olika. Men sen kom klubbhusområdet upp och vi köpte det 2008.
Jenny: Vi har fortfarande kvar vår villa i Rynninge men flyttade ut hit ganska snart efter köpet, vi insåg att vi behövde bo här för att kunna vara aktiva och arbeta här.
Vad var planen?
H: Planen var att bygga ett hotell med åtta rum, vi kalkylerade med 700 gästnätter per år. Jenny och en tjej till skulle sköta det, tillsammans med klubben.
Hur funkade det?
H: Det funkade jättebra, men sen gick klubben i konkurs 2010. Och då hade vi byggt hotellet för ganska många miljoner och kände att vi inte kunde släppa banan till någon som vi inte visste vem det var. Till slut fick vi köpa banan av konkursförvaltaren.
Övertagandet var inte okontroversiellt. När jag säger ”det var en del tjafs va?” svarar Henrik ”Det var rätt mycket tjafs, skulle man kunna säga”. Örebro golfklubb hade många medlemmar, och många av dem tog illa vid sig av konkursen. Henrik och Jenny hamnade i kläm, blev ”the bad guys”. De hade egentligen aldrig varit intresserade av att äga en golfbana men kände att de hade investerat för mycket pengar för att riskera att banan hamnade hos fel ägare. Det var då de började diskutera ett övertagande med Lekebergs sparbank.
– Idag säger medlemmarna att det bästa som kunde hända var att klubben gick omkull. Men det var rätt tufft en period, det ska erkännas. Då ville man bara kasta in handduken, säger Jenny.
Lekebergs sparbank var ett stöd under den första tiden, har jag förstått.
H: Det är en fantastisk bank. De är fortfarande sponsorer. Men det är inte som på klubbens tid att varenda krona låg i lån, vi håller på att beta av våra lån. Det går inte att ha så mycket lån på en sån här bana om man vill att det ska gå runt. Men att vara företagare i Lekeberg är betydligt enklare än i Örebro, kommunen hjälper till på alla sätt. Varenda skattebetalare är jätteviktig.
Hur är arbetsfördelningen mellan er idag?
J: Henrik är vd och äger allting.
H: Jenny bestämmer över anläggningen och jag sköter allt som har med investeringar att göra. Vi har ju inte bara det här företaget, vi har fyra olika företag: Best Fastighet, Entreprenad samt Invest. Och så Lannalodge.
Hur fördelar ni tiden mellan allt det?
H: De flesta arbetstimmarna går åt till Lannalodge, men vi lever av vårt fastighets- och entreprenadbolag. På Lannalodge tar Jenny hand om driften, och de andra bolagen sköter jag till största delen.
J: Jag är den av oss som är mest aktiv här ute på Lannalodge, jag är en ganska arbetande chef. Jag hjälper till där det behövs – håller koll så att allting flyter på som det ska, och ser till att det blir gjort om det inte funkar.
När ni tog över sa ni att ni inte ville ha fler än 1 000 medlemmar, att ni ville hitta en balans mellan greenfee, företagsspel, och medlemsspel. Hur har det gått?
J: Vi är där idag, vi har omkring 1 000 medlemmar. Så det är fullt, och vi har kö. Vi har nått dit mycket fortare än vi någonsin kunde tro. Och jag tror att vi når 6 000 gästnätter i år. Bara i maj har vi ökat från 871 gästnätter förra året till 1 240 i år, så det är riktigt bra. Vi ökade greenfeeintäkterna med över 30 procent i maj jämfört med förra året.
H: Och det roliga är att vi även har lyckats bygga upp konferenssidan, att vi har fått till en året runt-verksamhet.
Många golfanläggningar verkar ha haft det svårt den senaste tiden, men för er går det bra.
H: Det är jättetufft, det är det. Vi är inte där än, vi kan inte andas ut. Vi måste tillhöra de bästa i Sverige för att ha den beläggning vi har.
J: Men målet vi hade, 1 000 medlemmar, si och så många golfpaket. Där är vi idag. Vi ser att banan är full på vardagar och helger, nästan varje dag fram till två–tre på eftermiddagen. Det är mycket på grund av banan som vi fått framgång. Banan är från 1939, den har haft mästerskap, Europatouren har gått här, det är en väldigt omtalad bana. Med de resurser som vi har i och med de andra företagen så kan vi arbeta med, och förädla, banan. Vi har en egen entreprenadmaskinpark med grävmaskiner, dumprar, lastmaskiner och så vidare.
Så vad händer just nu?
H: Vi bygger upp ett helt nytt villa-område kring banan, det är det stora. Det var det jag såg när vi köpte banan – själva banan var övervärderad, men det finns otroliga exploateringsmöjligheter i områdena runtomkring. Vi förbereder tomter och villor för försäljning, det är det jag jobbar med idag. Vi håller på att förbereda 35 tomter just nu, har fått tillstånd för ytterligare tio, och utöver det planläggs i nuläget 100 tomter till av kommunen.
J: Örebro golfklubb hade först bara 18-hålsbanan. Sen kom golfboomen, och då var man i en situation där man hade lång kö och behövde fler hål. Så man byggde en niohålsbana. Precis då dog golfboomen. Så de stod med två golfbanor och svikande medlemsantal. Vi har konstaterat att det var på grund av niohålsbanan som klubben gick i konkurs, så nu använder vi den som tomtmark.
H: Vi kommer att bygga en helt ny niohåls par tre-bana som använder materialet från den gamla banan. Den kommer att stå färdig inom två år, det kan vi avslöja nu. Efter det kommer vi att exploatera kvarvarande mark som tomtmark. Den marken ligger precis bredvid en skola som håller på att byggas nu, och där det även kommer att bli en bollhall.
J: Det är i Lanna det byggs mest nu. Jämfört med till exempel EkebyAlmby så är det här ett bättre läge.
Bygger ni hus eller säljer ni rena tomter?
H: Vi bygger vatten, avlopp och el i egen regi, sen säljer vi tomterna. Kommunen tar över infrastrukturen när den är färdig. Vi är klara med vatten och avlopp nu och ska börja med vägar, el, och fiber. Vi har inte marknadsfört det speciellt mycket, det tar vi när ekonomin vänder. Om tio år är allting slutsålt här, det är jag säker på.
Jag har läst att ni investerar alla golfintäkter tillbaka in i golfbanan, stämmer det?
J: Ja, hotellet bekostar all receptionspersonal och administration.
H: När golfen är i kris – som den är – så finns det inga andra möjligheter. Vi behöver göra de investeringar vi har gjort. Golf kostar såpass mycket, bara att bedriva skötsel, så det går vi back på. Men hotellet väger upp för det. Alla medlemsavgifter och greenfee går till banskötsel, resten kommer från den övriga verksamheten.
Hur ser ert samarbete med Karlskoga GK ut?
H: Alla klubbar i Sverige idag letar mervärden för sina medlemmar, för att kunna behålla dem. Med Karlskoga har vi så att våra medlemmar alltid kan spela fritt hos dem, men deras medlemmar spelar fritt hos oss måndag–torsdag. För oss är det jättebra, eftersom vi gärna vill frigöra tider på helgerna då vi har mycket hotellgäster. Vi har även hjälpt Karlskoga med arbeten, maskiner och så. Vi har en hel entreprenadmaskinpark. Och innan vi hade vår egen course manager fick vi hjälp av Karlskoga.
Kan ni ge mig en bild av hur stor anläggningen är?
J: Vi har 27 hotellrum med olika standard. En hotellby, som vi kallar det, stugor med hotellinredning som ligger nere vid 18:e green. Vi har några enklare timmerstugor. Sen har vi en relaxavdelning med tre bastus, en jacuzzi på balkongen, 30 platser som vi säljer är det fullt så är det fullt. Sen har vi tre konferensrum. Gymmet är på 350 kvadrat och har en studio där vi kör spinning, core, och cirkelträning. Vi har även en restaurang och en golfstudio där vi kör året runt med golfsimulator. Där man man träna, testa klubbor, allt sånt där.
Har ni många av de omkringboende som kunder?
J: På gymmet är det nog 80 procent folk som inte spelar golf som är medlemmar. De som bor här i Lanna har gått med i gymmet, de tycker att det är jättebra; lugnt och skönt och ingen trängsel. Våra grupp-pass har blivit otroligt populära. De som bor här omkring kommer ner och känner sig som medlemmar, de använder anläggningen och bor här i närheten. De är jätteviktiga för oss. Olika typer av gäster ger olika ben att stå på.
Hur många greenfees har ni på ett år?
J: Oj, jag skulle säga att vi har ungefär 20 000. Förra var det 12 000 hotellgäster som spelade. I år skulle jag tippa att vi landar på 25 000 greenfees.
Det går bra nu.
H: Det är helt sjukt hur bokade vi är just nu faktiskt. Vi kom på delad förstaplats i ”bästa golfpaketet i Sverige”, tillsammans med Lisefarm som ligger utanför Malmö.
Och jag såg att banan nu rankas som en av de 20 bästa i landet.
H: Ja, och där ska vi väl ner till topp 10.
J: Vår coursemanager Kent säger att han inte slutar innan vi är topp 10. Han ska pensionera sig i år men det går ju inte. Han har höga mål, har bara arbetat på mästerskapsbanor.
Hur viktig är företagsgolfandet för er?
J: Det har ökat jättemycket. Företagsgolf var jättestort för några år sedan, men 2009–2012 var det som att någon slog på tvärbromsen. I år har det ökat något fantastiskt. Vi har haft jättemycket tävlingar redan, tre–fyra i veckan. Förra året hade vi kanske fem–sex stycken på hela året, så det är en stor ökning. Jag trodde ett tag att folk var trötta på det, men det verkar ha kommit tillbaka.
Om vi snackar Businessmatch då, hur viktigt är det?
J: Sven-Erik Jungander, Therése Hedén, Henrik och jag startade Businessmatch tillsammans. Sen har Sven-Erik och Therése utvecklat det. Vi hade för mycket att göra, hade inte tid. Det kändes som att de gjorde allt jobb och att vi bara hängde med. Så de fick ta över och vår del numera är att vi arrangerar tävlingen.
Är Businesmatchdeltagarna en viktig målgrupp för er?
J: Det är klart, det är många viktiga företagsledare och personer som är med. Där kan man se en skillnad jämfört med till exempel Enterprise Open. Businessmatch har fler privata företagare och det görs väldigt mycket affärer i nätverket. Vi gör mycket affärer där också, med folk vi har lärt känna genom de gemensamma resorna och så vidare. Det är mer än golftävlingen, det är vinprovningar, allt möjligt.
En intressant fråga – hur bra är ni själva på golf?
J: Jag är kass, jag har 35,4 i handikapp. Mitt humör är fruktansvärt på banan, jag tror att jag kan mycket mer än jag kan. Jag har slutat med golf många gånger, just nu till exempel jag har inte rört klubborna i år. Henrik har 17,9, han är golfaren som bevisar att man inte behöver träna, bara ha ett bra psyke. Han går bara ut och slår på bollen.
H: Vi brukar säga det att det inte är en sport, det är ett sällskapsspel. Om man inte har under tio i handikapp så är det ett sällskapsspel.
Spelar ni, eller du då Henrik, mycket på er egen bana?
H: Nej, jag har spelat en 18-hålsrunda och två niohålsrundor i år. Man är inte i golfharmoni när man är på sin egen anläggning. Jag spelar inte bra golf när jag inte är lugn och harmonisk, det går bäst i Spanien eller på semester.
Hinner ni vara lediga någonting?
J: Vi vet vad det innebär att ha en golfbana och anläggning, det är 16–17 timmar om dagen. Men vi planerar hela tiden in ledigheter, så att vi vet att vi ska iväg. Den veckan där, de två veckorna där. Sen är både jag och Henrik vintermänniskor, vi älskar snö och vinter och är inte så förtjusta i att ligga på beachen. Vi tycker om att åka skidor, skoter, längdskidor. Så vi lägger större delen av vår ledighet på vintern när vi har det lugnt. Och då har vi ett hus i Sälen som vi åker till i princip varje helg. Så fort ungarna slutar på fredagen åker vi direkt, Henrik åker oftast upp en dag eller två innan. Så vi är duktiga på att ta ledigt. Nu har vi personal som har jobbat i ett antal år, de kan verksamheten – så nu kan vi släppa lite. De första åren satt man i sommarstugan och undrade om man vågade ta sig ett glas vin, eller om man skulle vara på stand by.
H: Vi håller på att övergå till förvaltning. Jag håller på att avveckla mig själv, och Jenny tar över det som behövs.
Hur funkar det i praktiken?
J: Jag försöker att inte vara lika inblandad i allt, utan mer se till att jag har koll på allt.
H: För att inte bryta ihop eller gå in i väggen så gäller det att se till att andra människor kan lyftas upp och få mer ansvar. Det är jätteviktigt att kunna lämna över, annars kan man aldrig gå vidare och bygga upp nya saker. Det är jag ganska bra på, att fokusera på vad vi ska göra och sen göra en överlämning. Jenny är fantastiskt duktig på att driva verksamheten och se till att alla gäster trivs. Jag tar de strategiska besluten och jenny ser till att det som ska göras blir gjort.
J: Sen har vi ADHD och damp båda två förmodligen, haha! Det hade aldrig funkat om inte vi båda var envisa och framåt.
