”Det är Vätternrunda på lördag”, säger Sofia Tungfelt i telefon när vi gör upp om intervjutid. Och sen väntar BusinessMatch i golf. Föga förvånande eftersom hon är delägare i Aspholmens WellnessClub, entreprenör, utbildad hälsoutvecklare, grupptränare och en allround atlet med stor tränings- och livsaptit. Ändå är det en prestation att hon är fit for fight för de båda evenemangen.

 

Den 12 november förra året var en ovanligt blåsig dag i den lilla spanska byn Las Playitas, ett träningsparadis där man kan simma, spela tennis och innebandy, springa och cykla i bergen. En självklar semesterort för Sofia Tungfelt och 19 klubbmedlemmar.

– Det var naturligt att vi skulle fixa en träningsresa dit – med mig som reseledare i spetsen.

Hon ler lite åt sig egen formulering. Sofia är nämligen van vid att ställa upp, fixa, dona och leda. När andra tvekar och seglar under bekvämlighetsflagg stiger hon fram. En boren inspiratör och entreprenör som bygger verksamheter, kondition och livsglädje. Och med en värme, mjukhet och glädje som inte utesluter mod, rakhet och beslutsamhet.

Morgonen dag ett gick hon och en kompis upp tidigt.

– Jag gillar att cykla och vi hyrde cyklar och gav oss i väg denna stormens dag. Efter några timmar så lyftes jag och cykeln upp i luften av en kastvind. Jag landade på ansiktet.

Hon bär fortfarande på känslan av att hänga i luften. Och synen av asfalten som reser sig.

– Det gick så fort. Jag hann inte förstå något. Men jag märkte när jag låg där att det här är fel. Tänderna var lösa i munnen. Jag hade slagit ut mina tänder.

Hon har alltid känt skräck inför tandskador.

– Det var kanske det som jag var mest ledsen för. Min första tanke var att om dom ska operera mig i morgon då kan jag inte hålla föreläsningen på tisdag …

Chocken hade satt in och förutom tandskadorna hade Sofia drabbats av flera käkfrakturer. Stormvinden satte punkt för semestern efter bara sju timmar. Den förbyttes till en resa i den spanska sjukvården och sex veckors sjukskrivning och tuggförbud. Först på julafton fick hon sätta tänderna i maten igen.

– I stället för att komma hem brun, vältränad, utvilad och välnärd så kom jag hem blek, fullständigt krossad och utmattad.

Till slut hamnade hon på USÖ där kirurgerna opererade ihop käkarna och fixerade frakturerna med stålband. Hon visar foton och röntgenbilder som hon har i sin mobil. Resultatet är fantastiskt. De yttre spåren är så gott som borta. Återstår läkningen av de inre.

Sofia Tungfelt beskriver sig som en ”projektare”. Projektformen är naturlig för henne också när det gäller existentiella frågor.

– Jag trodde nog att det här löser sig till det bästa eftersom jag är en extrovert person och klarar mycket genom bara att prata med vänner.

Hon har inte varit särskilt ledsen över olyckan sedan den första sorgtunga natten.

Någonstans inom henne hade tankarna på vägen tillbaka börjat ta form.

–Nu ska vi ta oss ur det här. Jag började tänka direkt på att komma igen. Och att börja cykla. Det är ju någonting som jag tycker så otroligt mycket om.

Tankarna kom och gick. Hon sorterade och prioriterade och rannsakade sig själv.

– Vad är det jag ska göra? Jag såg mig tvungen att stiga av som ordförande i Företagarna i Örebro. Det fick inte plats.

Den egna hälsan fick prio ett.

– Utan mig själv blir det inte så mycket av någonting. Och sen ska jag ta företaget.

Sofias olycka hade ställt till det för Aspholmens WellnessClub. Kompanjonen Camilla Sinclair och de övriga medarbetarna belastades hårt. En rörig period av en stressens onda cirkel följde. Inte undra på. Det är ett litet företag med små marginaler och Sofia är en nyckelperson på flera nivåer. Inte minst som grupptränare – eller inspiratör som funktionen heter.

– Efter det kände jag: Nej, nu ska jag satsa allting på företaget. Alla andra bitar fick jag plocka bort. Jag har varit extremt aktiv inom olika nätverk: Företagarna, Hälsoaktörerna, Rotary, ja, varenda nätverk jag kunde nosa upp i princip.

Det gällde att hålla företaget fritt från skada på grund av den påtvingade frånvaron. Många av de personliga kontakter hon tog gav nya uppslag och uppdrag.

– Man har ingen aning vem man pratar med förrän man suttit en stund. Plötsligt märker man, men kära värld, de kan det där. Då skulle vi kunna göra så här …

Men det var något som inte riktigt stod rätt till.

– Även om jag får energi av att vara ute och träffa människor, så måste jag ha lite insatsenergi först. Men den hade inte jag den här perioden.

Hon blev varse det en kall morgon på cykeln på väg till jobbet.

– Mina växlar hade fryst. Jag hade bara tvåan av sju. Jag trampade på som en liten dåre för jag hade tänkt mig att åka på samma tid som jag brukade till jobbet. Men då slog det mig: Om jag bara har en växel så kan jag inte bete mig som jag hade sju.

Sofia ville köra på som vanligt i kraft av sin personlighet.

– Men det går ju inte när man är skadad. Nu får jag välja lite vad jag ska göra. Och det är nog nyttigt på ett sätt.

Det är inte första gången Sofia har hälsoproblem. Det tror man inte när man träffar henne. Hälsoutvecklare och läkare är nog aldrig sjuka är en korkad, halvt omedveten tanke som kan slinta genom ens hjärna ibland. För nästan tio år sedan drabbades hon av så många oförklarliga inflammationer i kroppen, med början i händerna, att hon inte kunde gå.

– Vissa dagar fick jag ha kryckor för att ta mig ur sängen och jag visste inte om jag skulle blir bra någon gång.

När hon tänkte börja tävla i beachvolleyboll 2004 var hela fötterna och lederna inflammerade. På hösten åkte hon med en kompis för att stötta honom med markservicen när han sprang Lidingöloppet.

– Det där kommer jag aldrig att göra. Men så är livet, jag får göra andra saker, tänkte hon när hon stapplade kring vid banan.

Inflammationerna fick henne att febrilt söka efter vägar att friskna till.

– Då letar man efter allting. Jag upptäckte att det vart bättre när jag åt vissa saker och uteslöt annat. Det var ett litet pussel och till slut mådde jag bra igen och hade inte ont.

Sofias värsta farhågor besannades inte. Nu har hon klassikern på meritlistan: Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimningen och Lidingöloppet. Hon har också provat två triathlon.

– Det var en fantastisk känsla att ta sig runt Lidingörundan där jag stått tidigare och trott att det där kommer jag aldrig att klara. Det gick!

De kroppsliga smärtorna under flera år liksom en livskris av annan karaktär bidrog till att hon målmedvetet började åka skidor och cykla. De hjälpte också till att fylla ett existentiellt tomrum som plötsligt drabbade henne när hon jobbat med företaget i några år. Privatlivet hade förändrats kraftigt när Sofia bröt upp ett långvarigt förhållande och hamnade i ett känslomässigt limbo. Hon fick för sig att åka Vasaloppet. Och skidåkningen blev ett nytt projekt. Hon övertalades att börja med Halvvasan.

– Det var tur, för jädrar vad långt det är. Fyra och en halv mil räcker gott i början.

I spåret träffade hon Tina, en triathlon-atlet med kapacitet för Ironman som också haft hälsoproblem utöver det vanliga.

– Hon blev något av min mentor. Hon hade en cykel över och hjälpte mig igång med cyklingen. Vi är ganska lika på det sättet att vi älskar att göra grejor bara för att vi kan. Som att cykla trettio mil.

När Sofia ända var i gång siktade hon på klassikern.

– Tina hjälpte mig att träna löpning vilket är min absolut sämsta gren. Jag är alldeles för stor och tung för att springa egentligen.

Att springa var det värsta hon visste när hon var ung.

 

Uppväxt på folkracebanan

– Vad sjuttsingen kommer det ifrån? Det finns ingenting i min familj över huvud taget. Jag är från en motorfamilj där brorsan kört rally och min pappa började med folkrace.

Hon är uppvuxen i grus och damm på folkracebanan.

– Jag började köra folkrace när jag var femton. Det gick rätt bra där också. Faktiskt så har mycket av det jag tar mig för gått rätt bra. Jag har aldrig varit bäst på något, men klarat mig hyfsat. Det funkar på någon nivå i alla fall.

Året innan hade hon börjat spela volleyboll som var hennes insteg i lagidrotten.

– Det var helt underbart. Man fick hoppa och röra sig utan att springa långt. Så volleyboll spelade jag i femton år.

Volleybollen var hela hennes liv under perioden. Men det var mycket kring den som tog tid, som försäljning av bingolotter och resor till och från träningar och matcher. Hon kände att hon ville göra nya grejer.

– Då började jag gå på gym. Och på step up-klasser. ”Wow, så mycket man hinner nu”, tänkte jag. En timme så är man färdig. Jag tyckte att det var jätteroligt att göra nya grejer där.

Hon upptäckte gymvärlden med klasser, gruppträning och personlig träning. En värld som i dag är hennes liv och lust.

Sofia har tänkt mycket på och ställt många frågor kring hälsobegreppet. Hon har dessutom akademisk skolning på området.

– För mig är hälsa att orka göra det jag vill. Att inte vara begränsad av sjukdom, av dålig kondition eller svaghet. Jag vill ha en kapacitet att utöva det som jag vill göra. När jag fjällvandrade och orkade ta en joggingtur runt och titta på allt. Det kändes fantastiskt. Det hade jag aldrig kunnat göra om jag inte tränat upp den kapaciteten.

Det är många upplevelser man missar om man inte är i god fysisk form. Men idrotten har en social sida också. Den var den som definitivt hjälpte henne tillbaka upp i sadeln efter förra vinterns olycka.

– Det dröjde fem månader tills jag kunde ge mig ut. Det var i påskas. Gud vad otäckt det var. Jag letade efter varje sak som kunde orsaka att jag körde omkull. Det var is, det var katter …

En start i årets Vätternrunda syntes vara ett högst tveksamt projekt. Men då dök gänget hon åker med upp och räddade situationen.

– Dom har varit så himla bra att köra med. Cykling är så speciellt. Man kan hjälpa varandra enormt mycket genom att ligga på rätt ställe i klungan. Och peppa och prata med varandra. I maj bestämde hon sig för att hon skulle åka Vänern runt som träningsläger.

Det finns flera historier att berätta om Sofia Tungfelt. Den biomedicinska analytikern och kemisten som lämnade laboratoriet för att engagera sig i personalvård och hjälpa sjuka arbetslösa och som sadlade om till hälsoutvecklare och grupptränare som vill skapa ett livselixir för alla av kondition, energi och glädje. Den unga entreprenören som vågade starta eget trots att hon inte kände till stort mera om företagsamhet än begreppen moms och företagsformerna enskild firma och aktiebolag.

Golfen mötte Sofia en sommar när hon pluggade till hälsoutvecklare och samtidigt arbetade 40 procent i ett kommunalt projekt för att hjälpa sjuka arbetslösa tillbaka till livet och arbetet.

– Det blev mycket tid över den sommaren och då spelade jag golf hela tiden – spelade, spelade, spelade … Det är så mycket som är härligt med golf. Och handikappsystemet är så smart. Det finns ingen annan sport som man kan utöva tillsammans och tävla i oavsett nivå.

Hon älskar golfens miljöer, där lugn, skönhet, grönska, ordning och reda härskar. Fågellivet tilltalar henne också.

– Där har vi en sothöna och skäggdopping … Det är det kanske inte så många golfare som lägger märke till?

 

Golfsvingen – en knäpp rörelse

Sofia vet vad som krävs för att bli en driven golfare, så Aspholmens WellnessClub erbjuder personlig träning för golfspelare. Det är klokt att träna fysiskt innan säsongen för att minska skaderisken. Många är jättestela. Det är ryggen som oftast är problemet. Den utsätts för stora påfrestningar.

– Golfsvingen är en knäpp rörelse. Du ska utsätta ryggen för ett helt bisarrt vridmoment och så ska du dessutom dra på med kraft och vrida runt hela paketet. Du behöver träna upp rörlighet och bålstyrka framför allt. Saknar du dem kommer du vara extremt beroende av en superbra teknik. Och hur många har det?

Man får inte heller glömma konditionsträningen. Uthållighet är ett nyckelord.

– Utan bra kondition kommer du att tappa på slutet.

Ett av hennes analytiska grepp är att dela upp en 18-hålsrunda i tre delar.

– Kanske du spelar som sämst de första sex hålen, dom mittersta sex hålen eller de sista sex hålen. Då är det olika saker du behöver träna på. Är du dålig i början är du förmodligen ganska dålig på att värma upp och komma igång med kroppen. Är du dålig i mitten är det ett större problem, kanske teknikmässigt. Spelar du som sämst på slutet, då är det nog uthålligheten.

Golfen är en otroligt psykisk sport. Fysik och psyke hänger ihop. När konditionen tryter faller koncentrationen.

– Man brukar säga att ”åttio procent sitter i huvudet, resten är mentalt”. Titta på de supervältränade proffsen. Till slut är det ändå det mentala som avgör om de sätter den där avgörande putten eller inte.

Förbundskapten Sofia Tungfelt har en lättsam attityd till uttagningen av sitt klubblag.

– Jag kommer att ta dom som anmäler sitt intresse. Pur golfglädje, en härlig lagenergi och en och annan naturiakttagelse kan nog garanteras. Sofia är ju i farten. Igen.

 

 

Kortfakta – Sofia Tungfelt

Aktuell: Som lagledare (hcp 13,4) för golfare från Aspholmens WellnessClub i BusinessMatch.
Mat och dryck: Havregrynsgröt, kvarg – och vällagad italiensk mat; en gärna gnocchi serverad i Venedig; några glas Amarone är inte fel.
Musik: Allätare. Ständigt på jakt efter spinninglåtar som kan ge skjuts i ”en tung uppförsbacke” eller speed i en ”utförsåkning”.
Överraskande: Saxofonist som tycker det är skitkul med tradjazz.
Litteratur: Ljudböcker med dansken Jussi Adler-Olsens spänningsromaner; biografier, till exempel Patrik Sjöbergs och Kikki Danielssons.
Livsviktigt: Kärlek, familjen, luft och vänner.
Förebild: Mormor Ulla Oskarsson, 30-talist still going strong, som jobbar på bussutflykter till Ullared och arbetar som demonstratris.
Motto: Jag tror på upplevelsen av livet; vad ska man ha livet till? Jo, uppleva det.