Det larmar i matindustrin alltsedan nötköttet i en fabrikstillagad lasagne befanns innehålla billigt hästkött som bulk. Plötsligt avtecknade sig i nyhetsmedierna ett oöverskådligt matindustriellt komplex med affärsförbindelser och transportleder som förgrenar sig över hela Europa. Med lönnfickor av fuskare och organiserad brottslighet. Hög tid att skärpa uppmärksamheten på vårt dagliga bröd. Och kanske rent av söka sig till alternativa inköpskällor och livsmedel.

– Väldigt många kunder tycker att det är bra att vi finns.

Det säger Britt-Louise Käll ägare till Ekobutiken i Stadsparken. Det är något av ett äventyr på flera plan att handla där. En upplevelse på nysvenska. Ögat möter en alternativ butiksmiljö fjärran från de allt mer överdådiga köptempel vars massexponering och reklambudskap talar till köptarmen och som lägger ut trivselljudmattor av musik, och nu senast fågelsång, för att höja köplusten. Allt uttänkt i detalj för att maximera försäljningen.

I Ekobutiken möter blicken platstillverkade trähyllor med en mångfald ekoprodukter och milda äggtemperafärger i taket. Helheten känns rufft hemtrevlig och funktionell. Ett intryck som förstärks av att kundernas frågor blommar ut i små samtal om maten och hälsan som ibland djupnar kring livet och döden. Att handla i Ekobutiken blir till en social handling. En mötesplats mellan producenter och konsumenter som vill och försöker värna om hälsan, affärsmässigt fair play och livsmiljös för oss alla – människor som djur.

Britt-Louise inbjuder till samspråk. Hon utstrålar inte den moralism renlevnadsmänniskor kan göra utan en vänlig nyfikenhet, humor och självdistans. Och en vilja att hjälpa sina kunder i det existentiella, vetenskapliga och industriella virrvarr kring ätande som vi människor möter.

Därtill kopplad till en alltomfattande viktmani.

Vi slår oss ner vid ett skönt slitet runt bord och en kökssoffa med en rustik charm. Nära kassadisken där maken Arne temporärt ryckt in. En påse svart engelskt Clipper-te drar i tekopparna. Britt-Louise pekar runt i lokalerna.
 Det var det här som erbjöds. Det var ett stall från första början sägs det. Där borta har vi vårt pentry och vårt lilla kontor. Det hade en bassäng under golvet. Dit tog man svanar och gäss som frös in i isen om vintern.

Det berättade en kund, en äldre man som jobbat för kommunen. Fåglarna höggs loss och togs in i värmen, fick tina upp i bassängen och utfodrades innan det bar av ut i kylan igen. Han berättade att en svan utvecklade en strategi där den om och om igen lät sig frysas fast så att den måste genomgå samma procedur av uppvärmning och matning. Hon vill inte gå i god för att historien är sann.

Men inte alla underliga historier är osanna. Hennes egen väg till ägandet av Ekobutiken är en sådan tycker hon själv.

– Jag är egentligen fritidspedagog och jobbade lite grann som vikarie i Glanshammar och Lillkyrka. Så blev jag arbetslös. Då fick jag gå kursen Människan, miljön och hälsan på Vuxenskolan.

När kursslutet närmade sig fick hon i uppgift att baka en glutenfri tårta. Hon behövde lite tips och ringde därför upp en kompis hon visste var glutenallergiker.

– Det första hon säger till mig är: Vill du ha en affär. Jaha, vadårå? Hon hade blivit tillfrågad om hon vill hjälpa Miljövårdscentrum att ta den här butiken.

Året var 1996. Och hon tänkte att hon kunde i alla fall säga att hon var intresserad.

– Så blev jag intervjuad av en man som hette Bo Loön på Miljövårdscentrum som odlade mycket ekologiskt. Då var det kommunalt. I dag är det ett personalkooperativ som leds av Bo. Vi pratade lite hit och dit och sen så tyckte han att det där blir nog bra. Jag handlade mycket av dem första hösten. Det gör vi förresten fortfarande.

Britt-Louise hann med att vara kommunalt anställd ett år. Sedan förändrade Örebro kommun sin policy och ville inte driva några vinstdrivande företag. Ett anbudsförfarande startades. Tanken var att någon skulle ta över en helhet i form av butik, växthus och restaurang. Men ingen anmälde sitt intresse och helheten delades upp och hon köpte butiken.

Hennes ekologiska orientering och miljömedvetenhet har växt fram under vuxenåren. Hon talar inte gärna i termer av etik, världsbilder och visioner. Det finns en jordnära ådra och en enkelhet hos henne mitt i komplexiteten som gör det möjligt för henne att nå många människor.

– Jag är uppvuxen i Kumla i en vanlig lägenhet. Jag har inte ens ridit som barn. Men hon och hennes familj har bott på landet sedan 70-talet och odlat till husbehov.

– Jag har inte varit någon strålande odlare. Vi har haft getter och gjort getost till försäljning, och fött upp kalkoner, får och höns. Vi tyckte det var spännande att hålla på så. Typiska grönavågare som hade en massa uthus som kunde utnyttjas. Och självhushållning var ett begrepp som låg i tiden.

Det hände saker hela tiden och erfarenhetsbanken växte till.

– Kalkonerna var ena hävertar att rycka upp morötterna. När jag var getbonde då var jag i tidningen.

All denna erfarenhet kommer till nytta när hon får frågor. Och många frågor blir det.

– Vi säger så här hemma och till ambitiösa kunder som kommer in och är helt förtvivlade: Man kan inte lägga om allt. Byt ut en sak i taget – framför allt det du använder och äter ofta. En pizza eller lite smågodis som slinker ner då och då är ingen dödssynd.

– Vi är inte och har inte varit vegetarianer. Jag äter kött för jag tycker att det är gott. Men vi är väldigt restriktiva med vad vi äter för kött. Vi lever nog nästan likadant som förut men har bytt sortiment så att säga, höjt kvaliteten på livsmedlen helt enkelt. Någonstans läste vi att tre aprikoser och paranötter är det bra att äta dagligen. Och det gör vi. Men vad det var bra för har vi nog glömt bort.

Hon ler förtjust.
 Det har blivit en allmän sanning att det är dyrt att äta ekologiskt.

– Det tycker inte jag. För det är så mycket som vi inte vill äta och dricka längre och som vi tagit bort. Jag dricker inte Coca-Cola. Du sorterar bort en massa du inte behöver. Och grönsaker är inte dyrt. Endiver, till exempel, kostar 90 kronor kilo. En endive räcker bra för en normalfamilj. Den kostar tio till tolv kronor. Vad får du för tio kronor i dag?

Om man betalar lite mer för produkterna slänger man mindre menar hon.

– Det skriver nog många kunder under på. Du är lite mer rädd om det som du köpt.

Hon tror inte att det hyperbilliga tänket funkar för Ekobutiken. Priset måste alltid ställas mot kvaliteten. Däremot har hon satsat på ett rabattsystem. Om man spar sina kvitton en månad får man fem procent på den aktuella månadens totalsumma i avdrag när man handlar påföljande månad.

– Vi har hållit på i två år och det funkar bra.

Hon har lagt märke till att ganska miljömedvetna svenskar som åker på semester utomlands slänger mer än de gör hemma. Kanske är det inte någon matbrist med tanke på allt som slängs …

Hon är inte odelat positiv till alla mattrender som dyker upp och försvinner väldigt fort.

Britt-Louise har blivit mer och mer intresserad av sambandet mellan kost och hälsa och vad som finns i livsmedlen.

– Man blir ju mer och mer knäpp om man får kalla det så. Man läser och läser och tittar på alla ingredienserna i innehållsdeklarationerna. Man blir lite nörd men det är samtidigt roligt …

En insikt har vuxit fram hos henne.

– Att det luras så himla mycket. Jag tycker att det blir mer och mer.

För tre år sedan fick Britt-Louise ett mått på hur hon lyckats. Då nominerades Ekobutiken till Örebro kommuns miljöpris 2010.

I motiveringen heter det: ”Med stort personligt engagemang, långsiktigt arbete och pionjärskap har hon skapat en ekobutik med ett av Sveriges bredaste sortiment av ekologiska och kravmärkta produkter.”

Ekopionjären Käll började inte med talesättets två tomma händer. Hon hade sin erfarenhet, sitt driv och det fanns ett litet varusortiment som Miljövårdscentrum byggt upp. Och sedan fanns alla dessa sneda hyllor som byggts på plats.

– Vi ställde dem kors och tvärs och fyllde på med varor. Sedan hade vi konstutställningar som fick hyra in sig hos oss. De drog jättemycket folk.
Ett lyckat grepp liksom söndagsöppet och måndagstängt.

– Jag fick också jättemycket hjälp av Lotta Sörman, Närkes Kil, och hennes butik. Det fanns redan då bra leverantörer som Kung Markatta, ett företag med Örebro-rötter, antroposofernas Biodynamiska Produkter, Biofood och Dagsmeja. Det kändes tryggt att jobba med dem i början.

Livsmedel och kläder utgjorde kärnan i sortimentet. Det gäller fortfarande för livsmedel.

– Men vi har numera också hygienprodukter. Det blir mer och mer av det och fler och fler frågar efter rena krämer och rent schampo och ren tandkräm. Jag tror att det blir nästa grej när man upptäcker vad mycket smörja man kletar på sig. Det gäller att få folk att inse det.

Jag får lära mig att tandkräm med triklosan är dåligt för vattenmiljön. Och produkter innehållande den potentiellt hormonstörande kemikalieklassen parabener – som fungerar som konserveringsmedel i allt från papperet i vissa kvitton till raklödder och många andra hygienprodukter – är likaså ett uselt miljöval. Men man kan också hamna ur askan i elden i miljöarbete. Ständig vaksamhet är en dygd.

– Får man inte använda parabener kan man ha något annat skräp om man inte är så nogräknad.

Britt-Louise tänker i cirklar fast inte i en konventionell mening. Speciellt när det gäller grönsaker, frukt och ägg.

– Jag försöker gå nära Örebro först och hitta det jag vill ha. Sedan är det Sverige och om man vidgar cirkeln ytterligare Europa. Folk frågar efter vindruvor just nu. Men jag tar inte hem vindruvor från Sydafrika.

När det gäller vissa bär, frukter som bananer måste hennes cirkel dras utanför Europa.

Ekobutiken säljer mest av frukt, grönt, mjöl och nötter.

– Vi är väldigt bra på frukt och grönt tycker jag. Där gör vi inget avkall på ekocertifieringen. Det behöver man inte göra bara man vet var man ska leta.

I Ekobutikens utbud möter kunden olika certifieringar och märkningar där de organisationer eller organ som utfärdar dem kräver att olika kriterier är uppfyllda för att en produkt ska få den sökta certifieringen. Här möts olika aspekter och kriterier i ett komplicerat vetenskapligt, kommersiellt och politiskt kraftspel.

Produktens innehåll och odlingssätt uttryckt i miljövänlighet kan stå i fokus men det kan också kompletteras med krav på de samhälleliga förhållanden som produkten kommit till i eller odlats. Till exempel vad gäller ekonomi och arbetsmiljö. Därför ställs kunden inför Kravmärkning, Eko- och Demetercertifiering, Fairtrade, Rättvisemärkning, rawfood och så vidare.

De kräver inläsning. Det är lätt att hitta kriterierna på nätet på olika hemsidor. Medvetenhet kostar arbete; det finns inga genvägar. Men utan all den information de ger skulle vi som konsumenter i en marknadsekonomi inte kunna göra medvetna val. En informerad konsument med kritisk distans är grunden för en optimalt fungerande marknadsekonomi. I potten ligger ytterst vår miljö och vår hälsa. Vad kan vara viktigare att efter förmåga vårda sig om i sitt dagliga liv?

Och Britt-Lousie giudar mer än gärna. Hon visar mig runt och presenterar alla varugrupper med en personlig touche och konkreta exempel – och skyr inte komplikationerna. Ekobutikens jeans är av spånadshampa, som visserligen är släkt med den hampa man gör droger av, men inte alls samma sak.

– Vi har fått väldigt mycket på nöten för jeansen. Folk tycker att det är oansvarigt och att man inte ska stödja den industrin. Jag har förklarat för dem att de är helt ute och seglar men de tar inte in det.

Ändå är växten miljövänlig på flera sätt.

– Guldgrävarna hade hampajeans och inte bomullsjeans för hampa ruttnar inte. Men bomull ruttnar så det var väldigt klyftigt av dem.

Hampan växer otroligt bra och behöver inte mycket vatten. Den växer så tätt att det inte kommer något ogräs emellan.

Den ekologiska bomullen fordrar däremot mycket vatten och särskild lämpad jord.

Dessutom är jeansen GOTS-certifierade som ska utläsas Global Organic Textile Standard. En sträng certifiering som garanterar en ren produkt hela vägen från frö till färdigt plagg. Det gäller inte de flesta ekologiska kläder där det är bara själva odlingen av plaggens bomull som är ekologisk.

– Men den största miljöförstöringen sker vid behandlingen av plaggen. Sen kan man vända på det och säga att det är bättre än ingenting. De flesta människor förstår inte skillnaden: man hör att det är ekologiskt och det är bra.

Engagemang föder engagemang. Ett par elever från Kävesta folkhögskola får använda Ekobutiken som nav i sitt specialarbete som går ut på att samla in barnkläder för att paketera plaggen med bland annat filtar, tygblöjor och tvål. Dessa babypaket skickas sedan som isolering i försändelser av medicinskt material till katastrofområden i Afrika. En kvinna lämnar in sju tröjor i storlekar 1-2 år.

– Vi får massor. Folk är otroligt generösa. Att skicka kläder till Afrika slår ju ut deras textilindustri. Det vill vi inte. Men det här vill vi hjälpa till med. Det känns seriöst och bra.

Varje vecka får Kvinnohuset en fruktleverans.

Här pågår också bokåtervinning. I en av boklådorna får jag syn på Alexander Dumas äventyrsroman ”Den svarta tulpanen”. Månne den är ekologiskt odlad?

Kundkretsen har en del yngre inslag men består mest av medelålders kvinnor. Inte oväntat. Det saknas gröna gubbar med håg för smakäventyr.

Själv har jag fått en ny frukostfavorit, gröt på nakenhavregryn. Knappast erotiskt men förbannat gott.

ANNONS
Ska du starta företag? Läs vår guide till rätt bolagsform
/ANNONS