Kicki Wilhelmsson är för örebroarna en välkänd krog- och restaurangprofil där hon började sitt första jobb på Stora hotellet som 17-åring. Hon har tillsammans med sin make Janne även drivit flera restauranger i olika konstellationer, till exempel Drängen och Bröderna i hallen. Mindre känt är kanske att hon samtidigt arbetat mycket med ungdomar. Bland annat på behandlingshem, skola och fritidsgård. Men sedan augusti i år är Kicki verksamhetschef och utvecklare på Drivhuset i Örebro.
Drivhuset har sina lokaler på Köpmangatan i centrala Örebro. Ett enkelt kontor som vid en första anblick inte såg riktigt erövrat ut. Kanske märker Kicki min blick och ursäktar sig för att tillägga att de väntar på nya lokaler högre upp i huset. Men vi sätter oss i ett trevligt litet mötesrum. Frukt och fikabröd ligger på ett fat, kaffe serveras snabbt och det känns spännande att samtala med en person som man sett och hälsat på i många år men som man vet så lite om.
Inledningsvis kan man ändå få för sig att det är Kicki som intervjuar mig. Hon är lätt att prata med och nästan direkt förstår jag varför när hon snabbt utbrister:
– Jag älskar människor. Jag älskar att lyssna på livsberättelser och erfarenheter. Jag samlar på dem. Kanske framförallt från ungdomar, skrattar hon när jag påpekar att hon direkt tog min roll i detta möte.
Nej, jag är ingen ungdom men Kickis nyfikenhet borrar sig ändå in i mig och snabbt får jag skärpa till mig och vrida tillbaka fokus på Kicki och Drivhuset. Helst skulle nog Kicki vilja att vi riktade ljuset mot någon eller några av de unga entreprenörer som Drivhuset varit med och hjälpt fram till ett framgångsrikt företagande genom åren men vi ska återkomma till det, för först vill jag veta mer om Kicki.
Det här intresset för ungdomar var kommer det ifrån?
– I grunden kommer det nog ifrån att min egen uppväxt inte var jättekul. Jag har genom åren tänkt mycket på vad jag hade önskat funnits när jag var barn. Att någon hade sett mig. Min mamma var missbrukare, en periodare. Pappa försvann emellanåt och var en svag person som inte orkade stå upp för någon annan än sig själv. Men de skilde sig och jag bodde med mamma och min bror med pappa.
Är du örebroare?
– Jag bodde mina första elva år i Hallsberg men sedan flyttade jag med min mamma till Vivalla i Örebro. Hon fick jobb i Örebro och pluggade samtidigt på högskolan.
Med tanke på vad du berättar om hennes missbruk. Hur fungerade det?
– Mamma var intelligent men som sagt tyvärr periodare. Det ledde även fram till att hon en tid var på behandlingshem och då fick jag bo i fosterhem under ett år.
När började du själv att jobba med ungdomar?
– Jag började tidigt. Till och med i skolan där jag var med i elevrådet, jag hade alltid mycket åsikter och brann för saker.
Du var tidig med ett stort ansvarstagande?
– Ja, väldigt tidig. Tog ansvar för mamma. Ibland trodde jag verkligen att hon skulle dö om jag inte tog hand om henne.
Jag har egna erfarenheter av det där och det här med ansvar tenderar att spegla hela ens liv?
– Det gör det verkligen. Det har gått som en röd tråd genom mitt liv. Jag får väldigt ofta höra att människor tycker om att prata med mig, att jag är bra på att lyssna, det är väl också typiskt tror jag.
Det är kanske det goda i allt det onda att man utvecklar en starkt receptiv förmåga?
– Ja, och man blir expert på att känna av känslor och stämningar. Det kan räcka att bara komma in i ett rum för att känna att här är det något som inte stämmer. Janne kan tycka att jag är läskig ibland. Vi kan ha varit någonstans och jag säger något om en person och det visar sig att det var precis så. Men man är på tå hela tiden, det sitter i ryggmärgen.
Berätta om dina steg du tagit genom livet.
– Restaurang har jag jobbat på sedan jag var 17 år. Det är världens bästa extrajobb. Mitt första jobb var på Adriatic, då var jag i och för sig 15 år, sedan var jag på Två krögare för att hamna på Stora hotellet där jag jobbade under åtta år och det var jättekul. När jag sedan blev lite mer vuxen så fick jag David, mitt första barn, då var jag 24 år och kände att jag inte ville föra över min uppväxts dåliga sidor så jag gick i terapi under nästan tre år. Allt för att bryta vissa mönster. I samma veva så kände jag också att jag ville hjälpa någon annan så då blev vi ett familjehem till en flicka på 6 år. Hon var hos oss till och med att hon blev 19 år.
Var det redan då Janne som du var tillsammans med?
– Ja, vi träffades första gången när jag var 15-16 år. Sen sågs vi på en Prince-konsert när jag var 17 år och då blev vi tillsammans och har varit ett par sedan dess.
Sedan följer en händelserik period i Kickis liv där hon jobbar med utsatta tjejer på Bergsmansgården/Villan, hon är med i ett projekt som hette Lägenheten som var en form där man jobbade ihop med hela familjer, därefter arbetande Kicki som specialpedagog på Adolfsbergsskolan vilket hon tyckte var ”skitkul”, speciellt att jobba med de som hon kallar för ”strulputtarna”.
– Det är oftast de jag tycker allra bäst om och som är roligast att arbeta med, menar Kicki.
Under åren har Kicki studerat på universitetet: kvinnovetenskap som numer är genusvetenskap, hon läste sociologi och började på lärarprogrammet, hoppade därefter på ett program för att bli socionom men i samma veva blev hon erbjuden ett jobb som restaurangchef på Nya parkteatern.
– Vid den tidpunkten hade vi tre barn och en usel ekonomi så jag kände att det var ett bra läge med en paus i studierna. Tyvärr blev det aldrig att jag tog upp dem igen. Så jag är inte färdigutbildad i något av det jag läste.
Har det varit ett problem till exempel när du skulle börja jobba här på Drivhuset?
– Nej, här är det viktigare att vara entreprenör och att man har drivit ett eget företag och vet vad det handlar om.
Men det handlar om unga människor. Jag tänker att steget inte är jättelångt ifrån det du gjort tidigare med ungdomar till att vara här?
– Så är det nog till viss del. Men det handlar framför allt om studenter här. Det är säkert 90 procent universitetsstudenter som kommer hit med sina idéer. De andra är ofta ifrån yrkeshögskolor. Vi har även många UF-företag som kommer efter UF och vill fortsätta med att driva sin idé och då kan de få hjälp här. Det finns en kedja och vi är egentligen kuggen som tar vid efter UF.
Är ni officiellt inom samma organisation som UF – Ung företagsamhet?
– Nej det är separerat från varandra men vi har ett väldigt bra samarbete. Vi är till exempel rådgivare åt flera UF-företag.
Drivhuset jobbar även nära universitetet och sitter där en dag i veckan. Där håller man utbildningar för maskiningenjörerna och socionomerna vilket är poängbildande kurser. Sen har man något som heter ”Lunch box” en gång i månaden då man tar in en föreläsare under lunchen och bjuder på en macka, lite frukt och vatten. Föreläsningarna handlar oftast om entreprenörskap. Det finns dessutom studentambassadörer på universitetet som är med och promotar Drivhuset. De hjälper även till med att känna av vad studenterna är intresserade av och vad de saknar för att kunna anpassa föreläsarna inom de ramarna.
Det kan vara inom alla branscher alltså?
– Det kan det vara. I år har vi till exempel ett helt program i samarbete med Zinkgruvan. ”Zinkgruvan re:think” heter det och startade i januari för att avslutas nu i december. Då har det varit fyra faser. De är alltså i den sista fasen nu som heter Accelerator där man får möjlighet att utveckla sin affärsidé och sitt företag. Det var nio deltagare från början och sju har startat företag redan och en på gång.
Berätta om de tre andra faserna!
– Den första kallas ”Brain days”. Där åkte vi omkring i länet och informerade om programmet och rekryterade deltagare. Vi vände oss till alla som jobbar med att främja entreprenöriell utveckling.
Därefter kom ”Future impact lab” där deltagarna fick genomgå en entreprenörskapsutbildning på åtta veckor och där använder vi på Drivhuset en metod som heter Loopa. Den är framtagen i samarbete med Chalmers entreprenörskola, så den är forskningsvaliderad.
”Promotion event” är den tredje fasen där vi har med olika investerare från näringslivet. Kommunen var också där samt en publik. Här fick man möjlighet att pitcha sina idéer inför investerarna. Dagen innehöll även paneldebatt och föreläsningar.
Låter lite som Creative Dragons i Creative House.
– Där är vi också inblandade. Det var lite kul för två av deltagarna som är med i projektet var med på Creative Dragons varav en av dem vann.
Vad var hens affärsidé då?
– Han heter Mattias Djurstedt och ska starta upp en fiskodling. En landbaserad fiskodling med en fisk som heter tilapia. Mattias läser biovetenskapligt program på universitetet med inriktning mot biologiskt entreprenörskap. Det här är så spännande. Tilapia är en jättebra fisk som kan äta vegetabilisk föda. Den ser ut som en abborre men har ett vitt kött som torsken. Mattias räknar med att den första testbassängen ska vara klar i juni 2020. Det är miljömässigt, genomtänkt och naturligt genom alla led. Mattias är alltså en som vi varit med och hjälpt fram. När han kom i januari såg det verkligen inte ut som där han är nu. Nu är han i en fas där han börjar få investerare och där han samarbetar med två professorer.
Vi backar lite här. När man kommer till Drivhuset med en idé vad händer då?
– Det första mötet handlar om att man får berätta om sin idé. Här har vi sekretess och får inte prata med någon utanför om idéerna. Sedan kollar vi vad de behöver hjälp med och vart de är på väg och vad de behöver göra för att komma vidare. Kan inte vi hjälpa dem så har vi ett brett nätverk som vi kan koppla ihop dem med. Våra samarbetspartners är bland andra Lindahls advokatbyrå, Swedbank, Aspia och flera andra där man kan få rådgivning och hitta mentorer. Därefter blir det fler möten innan vi kopplar på Loopa-metoden och dess verktyg för att komma vidare. Men du kan även komma hit om du vill starta företag eller om du behöver hjälp med marknadsföring eller ekonomi. Vi kan hjälpa till med det mesta.
Finns det några speciella krav för att få hjälp?
– Nej, inga alls. Vi är helt gratis och värderar inga idéer. Man får själv upptäcka via Loopa-metoden om idén fungerar eller ej. Själva loopandet är att du testar din idé mot ditt kundsegment och går sedan tillbaka för att se vilken respons du fick. Man tar med sig svaren om vad de efterfrågar och så loopar man igen för att hitta rätt. Det är ständiga tester under hela processen mot sitt kundsegment.
Är det många som lyckas?
– Vi har jättebra statistik med företag som startats och som finns kvar efter tre år.
Kan du nämna några som lyckats väl.
– Deligate är ett, laget.se ett annat. WEC 360, Impera och IT-mästaren ytterligare ett par. Period pack har dessutom varit mycket i ropet nu. Två mycket drivna tjejer som utvecklat en dispenser för menskydd som de vill ska finnas på toaletter på till exempel gym, badhus, företag och offentliga toaletter. De går också det här programmet.
Nu har vi pratat om allt annat men inte vad din roll som verksamhetschef innebär. Kan du berätta hur dina dagar ser ut.
– Egentligen så gör jag allting här på Drivhuset. Är en så kallad allt i allo. Men administration är mitt område precis som ekonomin dessutom jobbar jag förstås konkret med idéerna som kommer in hit. Sen finns det saker som jag inte är så bra på. Därför är jag glad att David Erzberger blivit anställd som affärsutvecklare för han kan det här med sociala medier och hemsidor. Dessutom har han bra kontakter på universitetet då han själv nyligen har studerat. Nu driver han ett företag som heter Wridge och utgår ifrån Eskilstuna. Företaget bygger broar mellan näringslivet och studenter.
Hur finansieras Drivhuset?
– Vi är en stiftelse så vi är beroende av finansiering och det är väldigt tufft. Förvisso har Drivhuset funnits i Örebro i 20 år men varje år är det lika osäkert och i den fasen är vi precis nu. Tidigare har Örebro kommun och Region Örebro län stöttat oss vilket vi hoppas på även i år. Vissa år har vi fått pengar från Örebro universitet. Dock inte detta år trots att vi har ett samarbete, vilket just därför känns lite tråkigt att de inte vill vara med och bidra.
Så just nu är ditt fokus på att få in finansiering inför 2020?
– Det är vad jag håller på med, ja. Som sagt så är det tufft då man hela tiden får för ett år i taget. Det är svårt att vara långsiktig, planera och utveckla då. Det blir även osäkert för våra anställda.
Vad händer om ni skulle försvinna?
– Om vi försvinner så kommer de här ungdomarna som kommer med tidiga företagsidéer inte ha någonstans att ta vägen. För du går inte direkt från UF till Almi eller Nyföretagarcentrum, för där krävs färdiga affärsplaner. Det krävs någonting mitt emellan och vår fina statistik talar sitt tydliga språk.
Finns det ingen solidaritet mellan de olika Drivhusen? Du berättade att det finns 13 stycken Drivhus i Sverige samt att ni finns i Norge, Finland och snart i Danmark. Ni stöttar inte varandra?
– Alla enheter är fristående. Däremot har vi fått pengar från Tillväxtverket via Drivhuset Norden varje år. Men det är lika osäkert som det andra då det är en ansökan som man inte vet om den går igenom.
Då förstår jag att du har ett tufft uppdrag just nu, då tunga finansiärer som kommunen och regionen är inne i ett skede där de ser över sin ekonomi.
– Så är det, vi har förvisso lite andra partners som bidrar med pengar men det är inget vi kan leva på tyvärr. Rent generellt är det synd att man inte riktigt ser värdet i vår verksamhet och tittar mer långsiktigt för vi har verkligen en oerhört bra statistik. Framför allt har vi över 50 procent tjejer som kommer till oss. Vi hjälper till att starta runt 50 företag per år vilket bidrar till samhället.
Jag tänkte avsluta intervjun här på Drivhuset men så kom jag på att vi inte alls berört den andra stora delen av Kickis liv som alltid funnits bredvid allt det vi nu pratat om, nämligen restaurangvärlden. Kicki och den Janne som hon blev tillsammans med redan som 17-åring inledde med att driva den klassiska och framgångsrika restaurangen Drängen. Kicki var då 25 år och efter det så har paret drivit Vinöns värdshus, Bröderna i hallen och haft hand om köken i seniorboenden på söder i Örebro och vid Wadköping. Under en period jobbade de båda för Nya parkteatern vilket var en väldigt rolig period menar Kicki. Det är en riktig restaurang- och krogräv som sitter framför mig och jag undrar vad hon lärt sig genom att ha arbetat inom restaurangbranschen i så många år?
Efter att ha funderat en stund så säger hon:
– Man lär sig att möta och hantera alla typer av människor i alla möjliga olika situationer. Man blir bra på att hantera människor. Dessutom blir man väldigt stresstålig. Jag blir ytterst sällan stressad för det har jag lärt mig att det inte är någon idé att bli, för det blir bara värre. Man blir även bra på att ha många bollar i luften, det är ständigt tusen saker på gång samtidigt så man får lära sig att prioritera och fokusera på vad som är viktigast just nu. Som arbetsgivare älskar man folk från restaurangbranschen av just de anledningar jag precis beskrev. Jag har pratat med personer ifrån så många branscher och alla säger samma sak. Har man jobbat inom restaurang så har man fått en jättebra skola.
