Social verksamhet är hans passion. Något som lagt grunden för ett spännande entreprenörskap. Vi ringde upp Pennybridges vd Daniel Bergqvist för att tala om välgörenhet, McDonalds och USA-planerna.

Idén trillade ned i hans huvud en dag när han satt i vardagsrummet. ”Det här måste vi utforska”, tänkte Daniel Bergqvist för sig själv. Det här var 2012 och tre år senare träffar jag honom för att tala om en uppstartsresa som verkligen börjar ta fart.

I september 2012 startade han upp Pennybridge tillsammans med Mattias Josefsson, bolagets ordförande. Ganska snabbt anslöt sig Christian Hertz på distans från Halmstad. I början handlade det väldigt mycket om att utröna på vilket sätt man skulle göra det man ville göra.

Så vad ville man göra? Något sånt här: Pennybridge vill enligt Daniel i första hand göra gott, i andra hand gå med vinst. Affärsmodellen är att samla olika välgörenhetsorganisationer eller andra goda ändamål på ett och samma ställe, inom samma e-tjänst, att vara en mellanhand mellan organisationer och givare. Att förenkla för människor och företag att ge, och att effektivisera välgörenhetsbranschen.

– Vi visste vad vi ville göra men inte exakt hur. Samtidigt visste vi också att den svenska marknaden på ett sätt är svår eftersom vi är vana att ta ett kollektivt ansvar, vi betalar skatt, men är inte så generösa direkt ur egen plånbok. En amerikan ger som exempel ungefär åtta gånger så mycket till välgörenhet per år som en svensk.

Därför var en av de första sakerna Daniel gjorde att boka in en resa till USA, i december 2012, för att sondera terrängen. Vilket slags mottagande skulle en tjänst som Pennybridge kunna få där? Daniel besökte åtta städer på tio dagar och träffade organisationer och potentiella samarbetspartners.

– Innan jag åkte hade vi träffat den svenska delen av Ronald McDonald barnfond, tack vare att Magnus Pojen sitter i deras styrelse. McDonalds har ett fantastiskt välgörenhetsarbete som gör det möjligt för familjer att bo med sina barn när barnen ligger på sjukhus. Efter mötet sa de “det här är en no brainer, det här vill vi vara med på”.

Daniel sa ”vad roligt, men för att lyckas behöver vi stor volym. Kan ni introducera mig för er representant i USA?”

USA-chefen hette Greg Borkowski och Daniel kom till USA, fick träffa Greg, och berättade storyn om Pennybridge och förklarade företagets affärsmodell.

– Det var en ren idéförsäljning. Vi hade ingenting färdigt.

Efteråt sa Greg Borkowski “Daniel, vi träffar företag som er varje vecka. Alla har insett att välgörenhet är big business, alla vill tjäna mycket pengar först och göra gott sen”. Daniel sjönk längre och längre ner i stolen. Men sen fortsatte Borkowski. “När jag har hört hur ni har byggt ert företag och vad ni vill åstadkomma ser jag att ni har vänt på ekvationen och satt att göra gott i första rummet. Vi vill gärna jobba med er.”

– Jag hade inget färdigt system men en tydlig köpsignal, så det var bara att åka hem och bygga.

Så det gjorde de. Byggde, och funderade.

– Vi arbetade fram ett koncept man kan ta med sig genom livet, och på sikt även in och ut genom olika aktiviteter. Att kunna ge till flera olika ändamål via samma ställe. En portal för välgörenhet, kan man säga.

Efter tre år känner man att man både har en produkt som funkar, och ett förtroende hos branschen.

– Det tar tid när man kommer som ny och säger “hej vi vill hjälpa er att samla in pengar, och vi är ett företag” till en bransch som är ganska konservativ. Men idag har vi avtal med flera av de största insamlingsorganisationerna i Sverige, totalt en fjärdedel av Sveriges insamlingsorganisationer. Nu är vi i ett läge där branschorganisationen även tar kontakt med oss.

Ett företag och en innovation som Pennybridge uppstår så klart inte från ingenting. Tidigare i karriären tillbringade Daniel åtta år med att arbeta med Örebros cityverksamhet för ungdomar. En social verksamhet som lagt grunden för det han gör idag.

– Jag arbetade för organisationen Hela Människan med ungdomsverksamheten Café on the Rock, nuvarande Café Deed, och var ansvarig för Örebros cityverksamhet för ungdomar under 18. Jag fick smaka på de mjuka värden som en sån verksamhet innebär, och alla utmaningar det medför.

Daniel beskriver det som ”fantastiska år”. Han fick jobba med människor i city, göra skillnad i folks liv. Café och the Rock och sedermera Café Deed var och är finansierade av Svenska kyrkan och Örebro kommun.

– Vi gjorde café och lunchservering för alla, från de stökigaste till lugnaste, arrangerade små och stora konserter, Tunneldiscot i Rudbeckstunneln, den sortens evenemang. Jag tror att om man en gång har arbetat inom det ideella så vill man förr eller senare tillbaka dit.

Efter åtta år med Café on the Rock hade han lärt sig att ”trolla med knäna”. Han säger att det på sätt och vis var som att vara egenföretagare, ”man jobbade jämt och blev aldrig färdig”. När Daniel och hans fru fick en dotter och flyttade till hus kände han att han behövde göra något annat ett tag.

– Min fru tyckte att jag skulle jobba med affärer. Hon trodde mer på mig än vad jag själv gjorde.

Han bestämde sig för att gå marknadsekonomutbildningen på Nercia. Parallellt med att han började sin utbildning erbjöd Nercia honom att arbeta med att sälja utbildningen. När han hade pluggat klart blev han affärsområdeschef med ansvar för karriärprogrammen inom marknadsföring och management.

– Jag var där i sju år, precis på dagen. Jag började första november 2005 och slutade första november 2012. Det var en fantastisk resa.

Precis som åren med Café Deed har erfarenheterna från Nercia bidragit till att göra Pennybridge till vad det är idag.

– Jag ville kombinera mina tidigare erfarenheter och bygga någonting som bidrog, att använda företagandet som en samhällsförändrande kraft. Det var det som ledde fram till tanken om Pennybridge.

Företaget Pennybridge blev ganska snabbt fyra personer stort, och för att få pengarna att räcka gjorde de en del konsultjobb, som växte till en sidoverksamhet.

– Magnus programmerade, Christian gjorde grafiska profiler, jag gjorde lite säljutbildningar och så vidare. Efter ungefär ett år insåg vi “det här är ju en reklambyrå” och plockade in det under paraplynamnet House of Brandy. Vi fick snabbt ett uppdrag från Alltransport i Norrköping och sen har det rullat på. Vi har till exempel jobbat tillsammans med Örebrokompaniet och har bland annat gjort logga, grafisk profil och webb till Örebro Race Day. Idag gör jag då och då något uppdrag som projektledare för House of Brandy. Jag utbildar fortfarande och coachar även några bolag och personer, oftast med fokus på affärsutveckling, marknad, tillväxt och sälj. Idag gör jag det utifrån NSM – Nordic School of Management som jag också är en del av.

Att ha kul på jobbet är viktigt.

– Känner man att någonting är kul så är man villig att skotta lite mer – därför är det viktigt för mig att de jag jobbar med känner lust. Jag tror också mycket på att man ska omge sig med människor som är bättre än en själv men också människor som vågar ifrågasätta och säga nej. Idéer som klarar att ifrågasättas blir ännu bättre idéer.

Idag har många bidragit till att Pennybridge är vad det är, och just nu är det ett företag i färd med att byta fokus.

– Hösten 2015 började vi fokusera på transaktioner. Vi har precis påbörjat ett samarbete med Presentkortgallerian.se som drivs av Goyada, en av de största aktörerna inom presentkort i Sverige. De har under lång tid önskat att kunna erbjuda välgörenhet som kategori men har inte haft någon aktör som kunnat samla organisationerna på ett vettigt sätt. Men det är precis vad vi gör och nu har de lagt till en ny kategori för välgörenhet. Man köper ett presentkort – precis som man gör med Itunes – på ett visst värde. Den som får presentkortet går sedan in på valgorenhetsgavan.se och kan där själv välja hur pengarna ska spenderas.

Hur mycket pengar rullar genom Pennybridge idag?

– Det ändamål som fick mest pengar 2014 förra året fick drygt 100 000 kronor. 2015 har det ökat och 2016 känns superspännande. Det är ett klassiskt hönan eller ägget-koncept – det finns inget värde i Pennybridge om det inte finns några ändamål att välja mellan, då är det som att gå till ett tomt Marieberg. Det gäller att ha organisationer som folk vill ge till, och det har vi nu.

Ni har fått fin uppmärksamhet det senaste året. Ni blev nominerade till Örebrogalan 2015, för årets digitala innovation, blev av affärsmagasinet Red Herring utsedda till ett av världens 100 mest innovativa bolag.

– Det är en uppmuntran, tycker jag, ett tecken på att man är på rätt spår, en bekräftelse som bidrar till att bygga kännedom. Men det som är allra roligast är ändå när man får till den typ av samarbete som vi har fått nu med Goyada, det som blir konsekvensen av det vi gör. När vi gör skillnad.

Var kommer den här passionen ifrån?

– Bra fråga. Jag tror att jag fick med mig mycket hemifrån, mina föräldrar har alltid jobbat för det de har trott på – det har alltid varit viktigare än pengar. Jag har fått en stark tro på att man kan göra skillnad om man vill.

Vad skulle du säga att Pennybridge är för slags bolag?

– Ett värdedrivet bolag. Vi har sammanfattat våra värderingar i ordet ”GIVE”. G står för ”Generosity” och har fått konsekvenser som att vi till exempel tar in praktikanter och utvecklingsanställningar hos oss, men har även påverkat vår affärsmodell som ska vara generös mot kunderna. Vi har ingen anslutningsavgift, uppsägningstid eller månadskostnad. I;et står för ”Impact”, att det vi gör ska göra skillnad. V står för ”Vision”. En gång hörde jag någon säga “grabbar vill två saker i livet, antingen vill man ha tjejer eller så vill man förändra världen” och jag har ju fru och tre barn så för mig är det väl kanske “bara” att förändra världen som är kvar. Men faktum är att det är vår egentliga vision, att vara med och förändra världen.

– E, slutligen, står för ”Engagement”. Vi vill att givarna ska följa med oss på lång sikt, att de blir engagerade i vad de och vi gör tillsammans.

Daniel gör ingen hemlighet av att USA är Pennybridge’s målmarknad.

– Jag har faktiskt precis skrivit på ett avtal om kontor i Kalifornien och jag hoppas att vi ska kunna öppna tjänsten i USA under nästa år.

USA kallas “filantropins vagga”. I Sverige tar man det gemensamma ansvaret via skattsedeln, men i USA gör man det privat – och all välgörenhet är avdragsgill.

– I Sverige har det funnits en komplicerad avdragsrätt som försvann vid årsskiftet 2015/2016.

Pennybridge vill enligt Daniel Bergqvist först och främst göra skillnad och sen få det att funka ekonomiskt. Därför jagar de volym.

– Pennybridge kommer aldrig att vara en vinstmaskin, vi jagar ingen jätteavkastning, och får vi en stor avkastning så kommer en stor del av pengarna att gå tillbaka till de anslutna organisationerna.

Hur ser affären ut?

– När vi startade så tittade vi på vad insamlingskostnaden generellt låg på och såg att enbart försäljning och marknadsföring förbrukar 6-16 procent av de insamlade pengarna. Snittet är 13 procent. När man ger 100 kronor via Pennybridge så går 100 kronor vidare till ändamålet och sedan betalar de fem procent till oss. Vi ligger lägre än alla andra i Sverige idag.

Något som kräver en slimmad organisation.

– Absolut, och det är en av nycklarna till att vi kan finnas överhuvudtaget. Idag är vi fyra anställda plus en arbetande styrelseordförande. Utan Internet, datorer, och ett portaltjänsttänk så hade inte Pennybridge funnits. Vi är ett typexempel på den nya ekonomin.