Christina Hedberg är vd för Handelskammaren Mälardalen, där Örebro- och Västeråsregionen ingår. I Örebro har Handelskammaren över 500 medlemmar, i alla varianter – från småföretag till stora industriföretag, och fungerar som en företrädare i frågor som rör näringslivet. Vi träffade Christina för ett samtal på kontoret i Behrn Center.
De flesta vet säkert redan vad Handelskammaren gör, men berätta ändå.
– Långt ifrån alla vet vad vi gör. Handelskammaren har ett svagare varumärke än vad vi förtjänar. Internationellt finns det 10 000 handelskammare i världen. I många länder är Chamber of Commerce en mycket större och starkare organisation som driver skolor, flygplatser och andra verksamheter med stor relevans för företagens utveckling. Kärnuppgiften för Handelskammaren är att näringslivet ska få mer att säga till om när det kommer till regionens utveckling. Det måste gå bra för näringslivet för att det ska kunna gå bra för välfärden – utan tillväxt ingen välfärd. Och då behöver man ha en stark organisering av näringslivet, företagen hinner inte i vardagen gå på möten med politiker och andra beslutsfattare. Det är där vi kommer in.
Hur många företag är med i Handelskammaren i Örebro län?
– Drygt 500. Många av dem är småföretag med en till tio anställda. Men vi har medlemsföretag i alla storlekar och branscher. Nästan alla stora industriföretag är medlemmar i Handelskammaren, de är beroende av infrastruktur och kompetensförsörjning men har inte tid att sitta i beredningar. Och när man väl har samlat företagen så vill de knyta kontakter med varandra, för att göra mer affärer och hitta samarbeten företag emellan. Så mötesplatser och nätverkande har blivit en stark ingrediens i vår verksamhet.
Vilka är de största frågorna för länets företag just nu?
– En av de tuffaste utmaningarna är kompetensförsörjningen. Vi har en väldigt dålig matchning mellan vad arbetslivet behöver och vad utbildningssektorn utbildar till – samtidigt som vi har en stor arbetslöshet har vi många bristyrken. Även infrastrukturfrågorna är väldigt viktiga. Vi arbetar hårt just nu med att få en ny operatör att börja flyga från Örebro till Köpenhamn. 85 procent av näringslivet vill hellre flyga utrikes från Örebro än Stockholm. Och vi har precis lämnat in ett remissvar till regeringen på deras nationella plan för infrastruktur. Det vi trycker på är att den innehåller bra förslag, men att det går för långsamt. Vi har kapacitetsbrist på järnvägen till Stockholm nu, och kan inte vänta i tio år. Sverige har en infrastrukturskuld, vi har satsat för lite av BNP på att bygga vägar och järnvägar med tanke på våra geografiska förutsättningar.
Varför har det blivit så?
– Politikerna vill ha röster, och det får man lättast på skola, vård och omsorg. Men om man inte har kapacitet för godstransporter och pendling så får man inte resurser till skolan, vården eller omsorgen. Det är svårt, och där måste man visa politiskt ledarskap. För vad är alternativet om vi inte gör dessa investeringar?
Jag vet att ni har arbetat med E20-frågan en hel del.
– Vi har haft 17 infrastrukturministrar som alla har duckat för E20, beslutet att knyta ihop Stockholm och Göteborg fattades för 70 år sedan. Man har investerat massor i motorvägsstandard på exempelvis E4 och E22, men har inte bundit ihop Sveriges två största städer via E20. Och det har definitivt drabbat hela Västra Götalandsregionen och Mälardalsregionen inklusive Örebro. 2012 var det tolv dödsolyckor på E20 mellan Örebro och Göteborg! Vi har träffat infrastrukturministern fyra gånger de senaste ett och ett halvt åren. Vi har drivit frågan i Almedalen i tre år. Och vi har gjort gemensam sak med Västra Götaland för att visa att det är en nationell fråga.
I remissvaret förde Handelskammaren även fram frågan om tågförbindelsen mellan Örebro och Oslo. Den är under all kritik, konstaterar Christina. Samtidigt är Norge ett av de största exportländerna för Örebroföretagen.
Christina är själv inflyttad till Örebro, hon är norrlänning i grunden, Tillbringade sina första tjugo år i Örnsköldsvik, de följande tolv i Umeå.
– Jag är en gammal hockeyfantast. Jag växte upp i Örnsköldsvik, samma årgång som Näslund och Forsberg, där har hockeyn verkligen betytt mycket för stoltheten. Jag tycker att det är fantastiskt roligt att Örebro Hockey går så bra. Jag får nästan gåshud, jag älskar att en hel hall står och vrålar ”det är vi som är Örebro”.
Att flytta till Örebro blev en positiv överraskning. Christina fascinerades av hur vacker staden var, vilket näringsliv och stort utbud det fanns. Naturen, närheten till allt, idrottslivet, musiken och kulturen.
– Men när jag pratade med många örebroare om det så tänkte de inte alls likadant.
Jag har tänkt mycket på det fenomenet, mer förr än nu. Det känns som att saker har ändrats till det bättre.
– Jag känner att man har börjat tvätta bort jantelagen. Att ändra andan i en stad, bli mer positiv, tillför så mycket energi. Det är lite skönare stämning nu och jag hoppas att Handelskammaren och före detta Örebro Promotion, som nu är en del av Handelskammaren, har bidragit till den här utvecklingen.
Ja, ni är till exempel väldigt inblandade i Örebrokompaniet.
– Vi var med och startade Örebrokompaniet i samarbete med Örebro kommun. Numera är även cityhandeln och hotellen med som ägare. Örebrokompaniet är viktigt. Vi har ett jättebra samarbete på gång nu när det gäller Talent Attraction Management – hur en region attraherar talanger. Vad det är som gör att talanger vill flytta till en stad. Forskare, studenter, fotbollsproffs, hockeyproffs, nyckelpersoner till näringslivet och offentlig sektor. Varför ska man vilja bo i Örebro? Där är vi nu med i ett nordiskt samarbete, mycket på grund av att vi lyckades så bra med vår kampanj skaffaettliv.com, som riktade sig till IT-talanger. Vi kände att ”det här måste vi göra mer utav”.
Hur får man företag och talanger att flytta till Örebro?
– Det är inte helt enkelt, vi har så lika förutsättningar i Sverige. Vad är usp:en? Det man inte kan ändra på är geografiskt läge, och min bedömning är att vi har ett fantastiskt läge. Sveriges demografiska mittpunkt ligger i Hjortkvarn, vi har motorvägar som korsar, vi har järnvägsförbindelser åt alla håll, och vi har Sveriges fjärde största fraktflygplats. Om vi dessutom får Oslo-kopplingen så blir det verkligen bra. Men då kommer vi till ett hinder – väldigt många vill bo centralt i Örebro. Och det byggs alldeles för lite i Örebro i relation till inflyttningen. Det finns för få bostadsrätter och köerna till hyresrätterna är för långa. Och det skulle behövas fler bostadsrätter som inte är nyproduktion. Unga människor får svårt att göra bostadskarriär.
Vad gör ni för att ändra på det?
– Vi har en väldigt bra dialog med Örebro kommun. Våra medlemmar kan bli bättre på att tala om vad de ser är hindren för att bygga mer, och så får Örebro kommun från sin sida titta på detta och vidta åtgärder.
– Jag tycker att det är kul att Örebro satsar så mycket på livskvalitetsfaktorer. Det är otroligt roligt att vi har Open Art, Live at Heart och att vi satsar på en vacker och livlig innerstad. Karriärutveckling attraherar absolut talanger men även mjuka faktorer. Livskvalitet. Boendesituation, kultur- och fritidsutbud, evenemang.
Ni är mitt i arbetet med Promotionbåten nu, berätta om det.
– Målet med Promotionbåten är att skapa mötesplatser och nätverk mellan företag och även mellan företag och det offentliga. Den firade 10 år förra året, med pompa och ståt, och då gjorde vi en utvärdering. Ska vi sluta när vi är på topp? Det blev vilda protester mot det förslaget, så Handelskammaren tog istället fasta på ett av tipsen – att utvidga marknaden så det kommer in nytt blod. Eftersom Handelskammaren rör två län, Örebro och Västmanland, så satsar vi med start i år på att få med västmanlänningarna.
Ni har lyckats få med Swedbanks Michael Wolf också. Hur gick det till?
– Jag träffade honom på ett event i maj, gick fram och presenterade mig och sa att vi gärna ville ha med honom som talare på Promotionbåten. Han kollade på kalendern i sin mobil och knappade in det. Så enkelt kan det vara ibland!
Hur funkar det, chartrar ni hela båten?
– Vi chartrar hela båten. Det var djärvt att de gjorde det redan de första åren, då var man tvungen att vara minst 900 personer för att få chartra båten, annars måste man betala straffavgifter. Numera är 1 000 personer minimum.
Promotionbåten har inte bara varit bra för Örebroregionens företagare och kommuner – den har även varit bra för Christina Hedberg personligen. I samband med att hon skulle flytta till Örebro gick hon hösten 2005 ombord på båten. Hon gick i land med flera potentiella jobb. Det som slutligen gick i lås var ett uppdrag på Örebro universitet, som syftade till att utveckla samverkan mellan universitetet och länets näringsliv. Parallellt med det uppdraget planerades det för att starta upp en företagsinkubator, sedermera Inkubera, och Christina fick frågan om hon ville vara med i rekryteringsprocessen. Hon fick jobbet som vd och började hösten 2006.
– Det var verkligen ett spännande uppdrag att starta upp en verksamhet från noll. Det blev mycket benchmarking mot andra inkubatorer i Sverige och verksamhetsutveckling. Marknadsföring och information var centralt eftersom de flesta inte kände till vad en inkubator var.
Och sen dök Handelskammaren upp på radarn.
– Efter tre år hade Inkubera kommit in i mer av en ”leverera-fas”. Jag kände att mitt uppdrag att utveckla verksamheten var klart. Och då dök uppdraget på Handelskammaren upp, på samma sätt igen – jag sökte inte utan blev uppringd. ”Vill du vara med i en rekryteringsprocess?”
Christina träffade sin man Håkan 2004, på ett tåg på väg till Gällivare för att delta i riksmötet för Ladies Circle och Round Table. Håkan var kampanjgeneral för att Örebro skulle få nästa riksmöte, 2006 och var i Gällivare för att promota Örebro.
– Det första som hände var att han gav mig en ”Jag ska till Örebro 2006”-badge. Och det gick ju bra, 2006 flyttade jag till Örebro och samma år hölls riksmötet här.
Förutom sitt engagemang i Ladies Circle så satt Christina under tre år i styrelsen för Kif Örebro. Numera har hon en av platserna i Örebro universitets handelshögskolas Advisory board.
– Det är jättekul, verkligen. Handelshögskolan i Örebro har varit alldeles för anonym. Precis som handelshögskolan i Stockholm utbildar man ju ekonomer, men även systemvetare och statistiker, och bedriver mycket spännande forskning. Vi i Advisory board har varit krävande, vi utmanar universitet och vill att de ska vara mer visionära.
Hur mycket högskolestudier har du själv i bagaget?
– Jag är överutbildad. Med dagens mått så har jag 450 högskolepoäng från Umeå universitet – det var 300 poäng förut men de har ju devalverats. Jag har en pol mag i statsvetenskap plus en fil kand i psykologi.
Vad blir det … sju års studier?
– Ja, fast jag läste utökade kurser så det blev bara sex, varav en termin i Tyskland.
Du kom på trettonde plats när Nerikes Allehanda listade länets mäktigaste affärskvinnor.
– Ja, haha. Det var väl roligt. Jag tycker att initiativet att lyfta fram alla duktiga kvinnor i länet är jättebra, men sen är naturligtvis vilken plats man hamnar på oerhört godtyckligt. Så det fäster jag inte så stor vikt vid.
Vad gör du när du inte arbetar?
– Då är jag med min stora familj. Håkan som jag är gift med hade två barn sen tidigare, så när jag flyttade hit gick jag från singelliv i lägenhet i centrala Umeå till att bli med hus och två barn i Adolfsberg. Sedan dess har vi utökat skaran med två barn till, så det är fullt upp. Sen har vi köpt och totalrenoverat ett hus vid norra Vättern, där är vi så ofta vi har möjlighet.