”Almi Företagspartner AB ska bidra till hållbar tillväxt och innovation genom att förbättra möjligheterna att utveckla konkurrenskraftiga företag såväl nationellt som globalt.” Så står det i Almis ägardirektiv för 2015. I klartext handlar det om att Almi ska skapa tillväxt, genom att erbjuda rådgivning, lån och riskkapital i företagandets alla faser.

I Mälardalen – vilket betyder Västmanlands och Örebro län – är det vd Billy Bergåker som svarar för att målen nås och att ägarna: staten, Landstinget Västmanland och Region Örebro Län, blir nöjda. Vi slog oss ned tillsammans med honom på kontoret i Västerås, för att över en kopp kaffe få reda på mer.
– Jag skäms inte för att säga att Almi, åtminstone i Mälardalen, är den största offentliga aktören med uppdrag att skapa tillväxt. Som sådan måste vi ta ett ansvar för att vara inkluderande. Vi skapar strukturer och använder oss av de kompetenser som finns i andra organisationer. Vi involverar dem, vill inte bygga upp parallella strukturer och har inget mål att bli större. Vårt mål är att leverera maximal nytta till kunderna och tillväxt åt våra regionala ägare och finansiärer.

Mycket av Billys tid på Almi har gått åt till att skapa samverkan med andra aktörer, i syfte att skapa ”mer pang för pengarna” – och nytta för kunderna. Sedan han började inom Almi Mälardalen har framför allt tre områden varit i fokus.
– Innovation har varit ett fokusområde sen mitt första år här. Styrelsen och de regionala ägarna har satsat extra resurser på det och vi har nått stora framgångar med många kommersialiseringar.

– Det andra området har varit generationsskiften. De företag med en ägare som vill trappa ner och gå i pension. Vi är en aktör som attraherar framför allt många säljare, eftersom vi är opartiska. Men det har skapats en arena där vi når både köpare och säljare, vilket innebär att många företag överlever och får en ny ägare. Ibland genom att företag fusioneras men oftast fortsätter den nya ägaren verksamheten som då också kan utvecklas och växa.

– Det tredje området är internationalisering i Europa och resten av världen. Vi har värdskapet för EEN, European Enterprise Network. och hjälper våra kunder att titta på specifika marknader för att antingen köpa, sälja eller tillverka, i resten av världen. Idag har vi fem rådgivare som bara jobbar med internationalisering där vi också samverkar med Business Sweden och Handelskammaren.

Vad såg Almi för nyckelegenskaper hos dig?
– Dels att jag har sälj och kundnytta med mig i ryggmärgen och dels att jag har erfarenhet av förnyelse av organisationer. Jag har inte varit någon städare direkt i mina tidigare roller, men jag har sett möjligheter och behov av effektivisering i organisationerna. Jag kan även se att mina erfarenheter av att arbeta både med bank, finansiering och i familjebolag funkar bra här.

Vad skulle du själv säga att Almis uppdrag är?
– Att skapa tillväxt för alla bolag. Det gör vi egentligen på två sätt, det ena är att vi har en hemsida med bra hjälpmedel för den som ska starta eller utveckla sitt bolag. Det andra är genom att hitta och hjälpa de bolag som har störst möjligheter att lyckas. De som har vilja, förmåga, och en marknad att växa på.

Hur hittar ni de bolagen?
– Vi tittar oerhört mycket på person, på den som ska göra det. Det är viktigare att hitta rätt person än att ha en revolutionerande innovation – det kan vara världens bästa idé men är personen fel så blir det inget ändå. Vi måste vårda våra resurser så att de går till dem som har bäst möjlighet att skapa den tillväxt vi behöver i regionen.

Hur ser samarbetet med Inkubera ut?
– Jättekul att du tar upp Inkubera, som är en oerhört viktig samarbetspartner för oss. Man kan säga att vår innovationsrådgivning syftar till att hitta de bästa idéerna som Inkubera sedan ska kunna ta vidare. Ett av våra huvuduppdrag är att ge Inkubera så färdigutvecklade bolag som möjligt, och att dessa bolag med hjälp av vår rådgivning och finansiering ska kunna gå in i inkubatorn och komma ut på andra sidan.

Billy Bergåker kommer från Tidaholm i Västergötland. Att han kom in på bankbanan var, som det är med det mesta här i livet, en tillfällighet. När han gjorde sin sista termin på gymnasiet träffade han en kamrer på Sparbanken som undrade vad han skulle göra efteråt, och på den vägen är det.
– Hon tyckte att jag kunde börja jobba på banken så jag klippte håret, köpte en slips, och trivdes som hand i handske.

Till Västmanland kom han 1982, Köping närmare bestämt. Där arbetade han som rörelsechef på vad som numera är Sparbanken Västra Mälardalen, för att sedan bli värvad som kontorschef på Götabanken (som sedan blev Nordbanken och därefter Nordea) under deras starka expansion i mitten av 80-talet.
– Götabanken gick ut och sa ”Är du kund hos oss och väljer att ha pengarna hos oss så får du en personlig bankman.” Att ha fokus på kund och sälj var nytt då, och folk gillade det.

Sin resa inom bankväsendet beskriver han som fantastisk. Han hade förmånen att hela tiden få lära sig nya saker, med mycket fokus på sälj och marknad, och gick alla utbildningar som gick att få tag på. Bland annat en Götabanksanpassad utbildning på Göteborgs universitet. Han var kvar som kontorschef till början av 90-talet.
– Jag började som vd för Norells, underleverantör i bilbranschen, med 100 procent export i verksamheten.

Norells tillverkade värmarna till de yttre backspeglarna på fordon, en av få tillverkare på världsmarknaden. Företaget hade en fabrik i Frankrike och kunder över hela världen. Under Billys ledning startade man upp ett säljkontor i USA och Iso-certifierade företaget (9000, 14000 och det amerikanska QS). I perioder var Billy i USA en gång i månaden.
– Bolaget hade varit där under en tid men inte satt ner foten. Det gjorde vi när jag kom hit. Jag bemannade i Chicago, mitt i centret för vår del av bilindustrin, och bilade ganska mycket mellan Chicago och Detroit.

Billy beskriver det som en spännande tid. Att lämna banken och hamna i den internationella affärsvärlden, i tillverkningsindustrin, var så klart en stor omställning. För att inte tala om utmaningarna med att rekrytera kompetenta personer och ta hand om den existerande personalstyrkan.
– Företaget hade uppåt 150 anställda, varav 100 i Frankrike så det blev otroligt mycket resande under de åren. Det var en jätteupplevelse jobbmässigt, otroligt lärorikt och spännande men slitsamt. Jag har sett väldigt många flygplatser och fabriker och det var kundmöten varje dag.

Efter Norells blev det Hans Persson Bil, som vd för två bolag – det ena sålde och servade lastbilar och bussar och det andra transportbilar.
– Det är klart att många kunder var lastbilsintresserade med fokus på det, men under min tid där talade man mer och mer om transportlösningar – bil, serviceavtal, hela paketet.

Han stannade på företaget i tio år, de sista två åren med Östersundsbaserade Persson Invest som huvudägare.
– De hade förvärvat verksamheten i Uppsala tidigare och jag fick bygga ihop de två bolagen till en koncern.

2006 blev det Autopartner, ett nyskapat bolag bestående av tre uppköpta familjebolag och en nyetablering i Linköping, med uppdrag att utveckla ett bolag och koncern med huvudkontor i Linköping. Billy stannade där till 2009, och började på Almi 2010.
– Allting i livet är ju tillfälligheter. Flera av mina kamrater ringde och berättade att det fanns ett ledigt jobb på Almi som passade min profil, vilket ledde till att jag sökte och fick jobbet.

Billy kom in i Almi i ett, som han säger det, väldigt spännande skede där Almis värdegrund, strategi och sätt att jobba var uppe till prövning. Sedan dess har bolaget jobbat mycket med sin interneffektivitet och kompetensutveckling – att bredda alla medarbetares kompetens för att ge dem verktyg att förstå helheten. Sälj- och kundfokuset är, nationellt, betydligt större idag jämfört med när han började. Billy har varit en del av Almis koncernledning i två år och sitter utöver det som ordförande eller ledamot i ett flertal styrelser, till exempel Örebros och Västerås två Science Parks, Archus Arkitekter, PeGe Promotion och Sörby järn & metall.
– Min egen styrelse tycker att det är bra om jag har ett ben i näringslivet.

Han har under åren varit ordförande i styrelser för ett antal små och medelstora familjebolag. I de fallen handlar det ofta om att få delägarna att förstå vikten av att hålla isär sina roller, att hålla ordning på vilken dag de är ägare till bolaget och vilka dagar de har en funktion i bolaget, berättar han.
– Ägare av ett företag är man en dag om året, på bolagsstämman, och resten av året arbetar man.

Hur han är som chef säger han, som de flesta chefer, att man egentligen ska fråga hans medarbetare om. Men han är på det klara med vad han tycker är en viktig egenskap för en chef.
– En oerhört viktig egenskap att ha som chef är att se det som en merit att ha medarbetare som gjort bra ifrån sig och sedan går vidare till nya utmaningar. Det är en bekräftelse på att du har gjort någonting bra, att du har lyft på locket så att medarbetare kan växa och attrahera nya arbetsgivare. När man söker jobb så borde man titta på det – var har folk gått vidare till från den här arbetsplatsen? Något som Billy har personlig erfarenhet av, då en av rådgivarna sade upp sig för att börja ett nytt jobb.
– Han ringde mig en fredag och var väldigt nervös. ”Jag säger upp mig på måndag”, sa han, och jag svarade ”grattis, vad roligt”. Det hade han inte väntat sig!

I sommar står en tripp till Gotland och Almedalen på schemat.
– Men vi kallar det ”Almidalen”.

En plats som Billy Bergåker känns som klippt och skuren för. Han framstår som en genuint social person, som samtidigt är väldigt driven.
– I alla jobb jag har haft så har jag jobbat mycket, och jag tror såhär i efterhand att det inte berott på omständigheterna utan kanske på att jag vill någonting med det jag gör.

Han säger själv att när arbetet tar så mycket tid gäller det att ha ventiler utanför jobbet.
– Det kan vara att ta båten ut på Mälaren en sommarkväll, bara åka fem minuter rakt ut, för att läsa tidningen och äta en sallad. Eller att gå ut i skogen och jaga, vilket jag gör på vintern. Det kan vara att gå en långpromenad med min fru Maria eller att spela golf. Tyvärr spelar Maria inte golf, men jag hinner med 10-15 fantastiska rundor per år. Jag har 18 i handicap men har varit nere och vänt på 13.

Billy är intresserad av mat och vin. Under fem år arbetade han, tillsammans med några kamrater, med att importera i huvudsak tyska viner.
– Men även från Frankrike, Spanien, Italien. I huvudsak vita kvalitetsviner. Vi levde egentligen på att sälja småflaskor till rederier och framför allt till SAS. Det var en härlig tid. Jag är fortfarande intresserad av vin och är med i 4-5 olika vinprovargäng.

Favoritdruvan är shiraz. Favoritköket, just nu i alla fall, är asiatiskt.
– Men det varierar hela tiden. När jag arbetade på Norells hade jag som regel att äta lokal mat och dricka lokal dryck när jag var på tjänsteresa. Det funkade jättebra förutom utom en gång i Spanien söder om Barcelona. Restaurangen visste vem jag var, så de hade beställt en komage. Jag snittade den där ballongen och dofterna gjorde ju att man inte ville äta mat på ett år. Kunden skrattade gott och tog fram den rätt de egentligen tänkte att jag skulle äta.

Nu reser du inte så mycket i tjänsten längre – reser du mycket privat?
– Vi vandrar ibland, Badgastein är en av favoriterna, och i höst ska vi till Italien och Cinque Terre. Inför det tränar vi genom att ta långa promenader på Ängsö (ö i Mälaren, red. anm.), med kängor på, där det finns bra naturstigar. Sen äger vi ett hus i Sydafrika som vi reser till då och då. En fördel med Sydafrika, jämfört med Thailand, är att det ligger i samma tidszon, så det går att åka direkt till jobbet när vi kommer tillbaka till Sverige.